Kanske dags att bumpa denna tråd, med tanke på den pådyvlande teismens senaste trend:
Inte bara användandet av pseudo-vetenskap och/eller pseudo-rationalism (~filosofisk rationalism), men ett ökat ifrågasättande av en gemensam kommunikationsplatform.
Det har på allvar implicerats, att den terminologi som användas på vardagligt eller akademisk nivå (och som definieras med hjälp av ordböcker) ... och som iövrigt har kriterier fastställde i FBs regelverk ... i religionsdebatten kan/bör ersättas med det jag allmänt allegorisk kallar volapük.
Att detta självklart ledar till semantisk solipsism och därav följande isolerade bubbla-verkligheter behöver jag knappast att påpeka eller kritisera särskild intensivt ... och min fråga är följaktligen:
Vem utom individer med trassel i hjärnkontoret kan se vitsen med en religionsdebatt, som i det närmaste är inkommunikationsbar?
eller att man kan kontakta folk med telefoner från andra sidan jorden så skulle många tro att man är mentalt sjuk, beroende på när i mänsklighetens historia man säger nåt sådant.
Ateister är ofta trångsynta och kan inte acceptera något bortom deras 5-sinnen. När någon annan påstår sig veta vad Gud är så blir de oftast sedda som knasiga.
Vad gör en Ateist kvalificerad att säga att en annan persons verklighet är knasig när de själva lever i en helt knasig och galen värld?
Ateister är ofta trångsynta och kan inte acceptera något bortom deras 5-sinnen. När någon annan påstår sig veta vad Gud är så blir de oftast sedda som knasiga.
Så du försöker att omfokusera från trådämnet genom att säga: "Dom andra gör det också".
Men OK, förtydliga gärna denna manöver (med belägg, tack).
Delar av vetenskapen försöker i praktiken bevisa att det är meningslöst att tro på en gud eller att ha en tro/hopp på något som inte är rationellt. Genom att stenhårt saluföra teorier som förklarar att vi kommer att dö ut, t ex genom att alla arter kommer att mutera till oigenkännlighet, eller genom att universum kommer att dra ihop sig mm så säger man ju i praktiken att vi är dömda till undergång. Mot detta finns olika religioner som faktiskt säger att det är meningsfullt att tro på framtiden (även om det skulle vara i något slags himmelrike).
Även om det kan verka "mentalsjukt" att tro, att det tillsynes är att svika förnuftet, så kan det ju faktiskt innebära att man inte ger upp, trots att en del skulle mena att det är att stoppa huvudet i sanden. Själv tror jag inte att det ena måste utesluta det andra, man kan tro både på vetenskapen och nån slags gud, men det förutsätter att man kritiskt granskar båda företeelserna.
Delar av vetenskapen försöker i praktiken bevisa att det är meningslöst att tro på en gud eller att ha en tro/hopp på något som inte är rationellt. Genom att stenhårt saluföra teorier som förklarar att vi kommer att dö ut, t ex genom att alla arter kommer att mutera till oigenkännlighet, eller genom att universum kommer att dra ihop sig mm så säger man ju i praktiken att vi är dömda till undergång. Mot detta finns olika religioner som faktiskt säger att det är meningsfullt att tro på framtiden (även om det skulle vara i något slags himmelrike).
Även om det kan verka "mentalsjukt" att tro, att det tillsynes är att svika förnuftet, så kan det ju faktiskt innebära att man inte ger upp, trots att en del skulle mena att det är att stoppa huvudet i sanden. Själv tror jag inte att det ena måste utesluta det andra, man kan tro både på vetenskapen och nån slags gud, men det förutsätter att man kritiskt granskar båda företeelserna.
Problemet, som jag ser det, är inte att folk har en tro på Gud. Problemet är att många tror på en, enligt mig, omoralisk Gud. Dessutom är vissa redo att ta till ganska "starka" medel för att få andra att tro lika.
Problemet, som jag ser det, är inte att folk har en tro på Gud. Problemet är att många tror på en, enligt mig, omoralisk Gud. Dessutom är vissa redo att ta till ganska "starka" medel för att få andra att tro lika.
Jag tror att överdrifterna har mer att göra med människans natur, i a f under påverkan av kriser och fattigdom än av religionen i sig. Kom t ex att tänka på när Darwin lade fram sin evolutionsteori. Denna förde naturligtvis mycket gott med sig, men det kom också att inverka negativt på människovärdet. På 20-talet kom rasbiologiska institutet i Sverige och på 30-talet var man igång med tvångssteriliseringarna av icke önskvärda individer. Det är ett exempel på hur man i god vetenskaplig anda byter ut den religiösa synen på den dåliga människan som "syndig" och i stället ser henne som "undermålig". Samma sak med Stalins terror mot religiösa i Sovjetunionen, i god marxistisk vetenskaplig anda skulle folkfienderna rensas ut. Jag tror att religionen fungerar som en buffert mot alltför materialistiskt och krasst tänkande, samtidigt som den själv tyvärr inte är immun mot människans benägenhet för överdrifter.
