Meningen med livet - samlingstråd

Vad är meningen med Gud för att ta det från början? Varför blev han skapad? I vilket syfte?

Hej där ute.

Jag har väldigt svårt att tro att det vi tidigare upplevt, det vi just nu upplever och det vi kommer att få uppleva, endast är en naturlig del av evolutionen och att allt bara är en evolution.
Jag tror att det faktiskt finns ett syfte och en mening med livet, att det vi går behövs för att ta oss till en destination vi ska komma till.

Jag vill att vi i denna tråden ska samtala kring hur saker ligger till, och om allt bara är ett verk av slumpen. Att vi kanske kan försöka komma till viss förståelse och kanske skapa mer motivation till att lära sig nytt, fortsätta och kämpa och se fram emot tidens gång.
Och vill först och främst säga det att visst kan sånthär tänk grunda sig i att man vill fly från känslan av hopplöshet och leva av en orsak och ett bra själ, men ju längre jag kommit i dessa tankebanor ju mer har jag börjat skita i om vi är här av en anledning eller allt bara är en del av evolutionen, livet är fint i vilket fall som.

Jag är i tron om att det finns en högre mening med vår existens och det har gått vidare till att jag skapat två teorier och funderingar på varför vi finns till.

Jag samtalar som om detta är fakta och inte bara teorier då det ligger till så hos mig iallafall.

Vi är skapade av Gud, och det finns en baktanke och ett syfte med vårt globala medvetande som på något sätt delat in oss i individuella kroppar.
Kan det vara så att Gud skapade oss för att bli mer förstående om sig själv och sin plats, för att "förfina" eller bli mer insiktsfull.

Eller är vi skapta för att Gud tröttnade på att vara ensam och skapade därav det globala medvetandet för att vi till sist ska höja frekvensen och till sist möta "honom"?

Där är mina två funderingar som jag hoppas jag kan komma till lite klarhet i.

Men en fundering sak som dök upp när jag skrev är som så att;

Vårt globala medvetande, är det medvetandet och Guds medvetande dom enda, eller existerar det fler?
Är våra individuella kroppar en felskapelse eller finns det en mening med det?
För så som samhället ser ut idag och materiallistiskt tänkande genererar pengar samtidigt som det separerar oss från det globala medvetandet.
Just att det finns gränser, stilar inom musik, mat och kläder. Allt är liksom skapt för att separera oss från medvetandet.

Det som vill då oss separerade från medvetandet, det ser jag som "djävulen" eller ond energi, för att hålla oss fästa vid denna 3-D tillvaron, för höjer vi frekvensen och når Gud så har den onda energin förlorat oss.

Jag får bara mer och mer känslan av att historian upprepar sig självt, något medvetande (behöver inte vara vårt), har befunnit sig här innan, men har inte lyckats höja frekvensen och nå Gud.
Och dom onda energierna försöker få oss separerade för en gångs skull, för gott.

En sista fundering innan jag lägger ut tråden är; Hur och varför skapades ondska? Är de det bibeln menar med att djävulen va en fallen ängel? För att han va lika medveten som Gud men ville dra fortsättningen till sin fördel.

Det enda som existerar är NU, Gud och JAG.

Eftersom du tror som du gör så är det enkelt att identifiera en brist i din bildning.

Gör så att du läser på ordentligt om evolutionen, fysik, astronomi, naturvetenskap. När du har läst på om grunderna så bör du ha tillräckligt med kunskap för att förstå att det inte finns någon typ av gud med i bilden.

Det funkar inte så. Hjärnan fungerar som en dator och gudstron är en bugg i programdesignen.

Allt måste ha en mening. Och då behövs Gud som sista utväg. Annars blir det nollpekare i frontalloben och hjärnan kraschar.

Hur ser du på stället där evolutionen först startade?
Enligt dina kunskaper om evolution, fysik, astronomi och naturvetenskap.

Att fungera som en enhet ihop med resten. Flera gruskorn blir en sten, etc.

Bullseye!
En skapare och evolution motsäger inte varandra, det är däremot många som tror på antingen det ena eller det andra.

Det behöver inte vara en skapare heller,
det kan helt enkelt vara en plats ur vilket förändringar kunde ske.
Som en singularitet som sedan drar iväg ut i ett big bang.
Ett ställe där allt var allt för att sedan dela upp sig i olika bitar av samma sak.
Upplevelsen kommer ifrån uppdelningen.
För där allt är allt. Finns inget att se.

Ja man kan definiera det på olika sätt, poängen är att det är så roligt när de som tror på enbart evolution dumförklarar de som tror på en skapare, det finns som sagt ingen som helst kontrovers däremellan, det finns heller inga bevis för varken enbart evolution eller en skapare. Det är endast troende och icke troende fundamentalister (om man kan kalla dem så) som tjafsar.

Jaså? Såvitt jag vet finns det inte någonting alls inom någon av de discipliner du nämner som motsäger existensen av en gud.

Japp så är det.
Man måste vara öppen för sig själv och försöka låsa sig själv vid en tanke så lite som möjligt.

Evolutionen behövs för att förklara våra observationer. Ett under behövs för att förklara hur det hela startade.

En skapare tillför inget förklaringsvärde. Fanns skaparen före universum så behövs fortfarande ett under för att skapa skaparen. Vilket bara ökar komplexiteten.