Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Har någon erfarenhet av att skjuta upp plugget.. kanske lite för långt? DFM1 på KI nu. Går till en stor del (4-5 dagar av 5 i veckan) av föreläsningarna men pluggar absolut ingenting när jag kommer hem. Använder en app för att hålla koll på plugget, pluggat totalt 12 timmar och det var en dag jag var hemma. Klarat IT-duggorna i anatomi och biokemi genom att göra de med vänner och skriftliga duggan i cellbiologi/embryologi klarade jag på kunskaper från gymnasiet i ämnet biologi och embryologin var extremt enkel. Men nu känns det som att det är dags att plocka upp plugget på riktigt nu när det är påsklov och tentan är om 2 månader.

Tror ni det är för sent? Jag måste ta igen GI anatomi och fysiologi, lära mig smådetaljerna från stora delar av cellbiologin, några grejer som vi inte gick igenom i gymnasiet (ECM, membran osv), smådetaljerna från embryologin, den systematiska biokemin och histologin. Den stora delen av biokemin drar vi igång med om två veckor och det är den jag bör lägga mest krut på baserat på föregående tentor.

Hur skulle ni lägga upp det? Jag tänker såhär:

1) Gå igenom allt vi ska ha lärt oss fram till biokemins start (dvs. allt jag listade under kommande två veckor)
2) Köra igenom hela biokemin på 4 veckor (istället för 5-6) på egen hand och skippa föreläsningar då jag av tidigare erfarenhet vet att jag pluggar mycket bättre på så sätt + kontinuerligt repetera steg 1
3) Lägga sista 3-4 veckorna på tentaplugg, alla möjliga övningsfrågor från olika böcker, gamla tentor, duggor, sammanfattningar av äldrekursare, osv.

Kan det fungera? Tänker cirka 8-10 timmar om dagen.
3)

Mina kursare som bytt ifrån Uppsala till KI tyckte att Uppsala var märkbart enklare.



KI har nog högst medelålder, och kanske Göteborg, eftersom dessa inte är studentstäder. Detta finns det statistik på ifrån UHR som stödjer.



Det är såklart hanterbart, men ur ett rent pedagogiskt och livsstilsanpassat perspektiv känns det mindre bra. För att minnas nånting under en längre tid krävs repetition, och det över längre tid. Låt säg att man bestämmer sig för att plugga in all anatomi några dagar före en anatomiexamiantion, man kanske minns allt i några dagar, men sedan försvinner kunskapen. Skulle man istället plugga på det flera månader innan och repetera det hela tiden sitter det nog i år. Fan, jag minns fortfarande rätt så många ord ifrån de på ordprov.se jag utnyttjade när jag pluggade inför högskoleprovet, lol. Sedan livsstil, hur kul är det att sitta en dag och plugga 10 timmar? Det är också egentligen ineffektivt eftersom hjärnan behöver tid för att processa informationen genom sömn. Det leder ju till stress också, och mindre fysisk träning. Jag hade neurotenta nyligen och pluggade typ 5-6 h/dag men satte igång i bra tid, upplevde ingen stress, tränade varje dag, och skrev helt okej på tentan. Jag menar inte att min metod är bäst för alla, men för mig är det faktiskt det.

Jag minns att drArsMorgagni skrev nåt i stil med att plugga för mycket ger en slags "diminish and return effect" och det stämmer säkert. Vill man effektivisera sina studieteknik, lära sig mycket och på ett bra sätt rekommenderar jag istället detta:

1) Sitt i ett rum, utan någon annan människa närvarande.
2) Drick kaffe.
3) Plugga flera timmar i sträck, läs och för anteckningar. Håll fokus, ju mer du tränar på det, desto bättre blir du.
4) Done, stick hem och du har lärt dig lika mycket som 2-3 dagars föreläsningar.

Kaffet för placebo

En analogi till träning:

Person 1;
1) Går till gymmet, går eller joggar långsamt på löpbandet i 60 minuter, eller till och med mer varje dag. Med hopp om att bli fit.

Person 2;
2) Joggar till fotbollsplan, sprintar allt vad den kan i intervaller, klar på 15 minuter. Får en skön endorfinboost, stimulerar GH-frisättning, bränner mer energi under kort tid (om det är målet), bygger spänst och muskulära ben.

Person 2 har trots att spenderat mindre tid fått betydligt bättre resultat, bättre syreupptagningsförmåga, bättre insulinkänslighet och glukostolerans, bättre kognition, etc. Nackdel? Jo, det är jobbigt som fan, men till slut lär man sig älska det. Samma sak med att studera med ett intensivt fokus. De flesta gör inte det, utan sitter och pluggar lite halvslappt och går på föreläsningar (det gör jag också, men mer för att träffa kursare och anteckna lite avslappnat). Vill jag lära mig så mycket som möjligt så måste jag exekvera informationen via skrift eller tankar, eller förklara för någon annan, etc.

- Hur många timmar om dagen lägger ni på plugget?

- Hur stor av all kurslitteratur är på engelska?

- Vad är det som är svårast med läkarutbildningen?

Ni som pluggar till läkare.Har 3 frågor.

- Hur många timmar om dagen lägger ni på plugget?
- Hur stor av all kurslitteratur är på engelska?
- Vad är det som är svårast med läkarutbildningen?

Ska kanske plugga utomlands till läkare.En nackdel är att man inte får ta med sig en omtenta,utan att man måste klara av alla tentor som finns i varje termin för att gå vidare till nästa termin,annars så får man gå om samt betala terminsavgiften igen,få problem med CSN o.s.v

Så skulle vilja veta så mycket information innan jag bestämmer mig helt.

4-8 timmar beroende på vad det är jag har att göra, och var i terminen jag befinner mig. Vissa saker tar längre tid än andra (t.ex. om man ska sitta och göra massa anki-kort).

I princip allt de första terminerna, sen finns det successivt fler alternativ på svenska ju längre du kommer. Fast å andra sidan kan jag tycka att om man inte klarar läsa kurslitteraturen på engelska, är det tveksamt om man kommer klara utbildningen.

Att komma in. Att dras med meningslösa uppgifter.

Så i princip alla kurser de första terminerna är helt på engelska? Blir inte pluggandet mycket mycket svårare?Är det inte många som klagar på att det är för svårt när allt är på engelska?Är det många som går om,eller gör om tentorna?

För varje kurs är väl på 1000+ sidor,helt på engelska.Det borde vara väldigt få som verkligen klarar av att lära sig allt utantill?

(Jag tänker studera utomlands till läkare,och där är det strängare än här i Sverige.Därför jag är lite orolig eftersom man måste klara av ALLA tentor varje termin för att kunna gå vidare tills nästa termin.Medans här i Sverige så får man ta med sig en tenta från termin till termin så att på så sätt har man ingen press på sig och ytterligare en sak är att utomlands så får man betala för hela utbildningen som ligger på runt 100.000 varje år.Skulle man faila ett år/termin så får man gå om + betala om hela avgiften + få problem med CSN och så får man flytta tillbaka till Sverige :/

Av den anledningen är jag väldigt orolig att inte klara av den engelska facklitteraturen.Synd att det inte finns något test/kurs som man kan söka till som kan avgöra ifall man klarar av läkarutbildningen utomlands eller inte.Så man ifall man har det som krävs.

Alltså, det är sällan man läser 1000+ sidor per kurs. Du läser aldrig en (större) bok från början till slut. Man memorerar heller inte varje detalj. Det är betydligt viktigare att förstå mekanismerna än att kunna dem utantill. Visst är det kul när man "nailar" en mekanism när någon frågar eller det kommer på tal, men det är betydligt trevligare när man lägger fram en hypotes baserad på kunskap och förståelse. Det finns vissa som kan massa utantill, men som har svårt att själva tänka.

Studieteknik på läkarprogrammet handlar om att effektivisera sitt lärande så mycket det bara går. Lära sig vad man behöver läsa, vad man ska fokusera på och hur man håller det i huvudet. Dessutom är det mycket repetition på läkarprogrammet. Samma saker dyker upp om och om igen, men med mer detalj. Ganska ofta kommer en uppfräschning av grunderna i samband med det. Det är mycket bättre att använda "high yield"-material i första hand, och de stora böckerna som uppslagsverk. Anki eller annat spaced repetition-program är guld värt för att hålla kunskap fräscht i huvudet.

När det gäller engelskan; jag tror en del tycker det är svårare. Jag har inga problem med det då det är som att läsa på svenska för mig. Men jag tror inte folk misslyckas och går om terminer p.g.a. det. Det beror snarare på att man festar för mycket / har dåligt studieteknik / annat problem som stör studierna.

Brukar du sammanfatta det som står i böcker och i sånna fall skriver du på svenska även om boken är skriven på engelska? Tänker att det kan vara bra att kunna begreppen på svenska för att man kommer ha användning för de i arbetslivet

4-8 timmar beroende på vad det är jag har att göra, och var i terminen jag befinner mig. Vissa saker tar längre tid än andra (t.ex. om man ska sitta och göra massa anki-kort).

I princip allt de första terminerna, sen finns det successivt fler alternativ på svenska ju längre du kommer. Fast å andra sidan kan jag tycka att om man inte klarar läsa kurslitteraturen på engelska, är det tveksamt om man kommer klara utbildningen.

Att komma in. Att dras med meningslösa uppgifter.