Citat:
Ursprungligen postat av
Ovcharka
Vilka blir kvar, vilka ersätter? Tycker den frågan är mer intressant än "dagens startelva?" faktiskt.
Ser verkligen fram mot det! Men kan inte ens spekulera i hur den elvan kommer se ut... Svårt. Men intressant! Och lovande. Jävligt lovande. Tror kommande landslag, med U21-killarna, kommer vara bättre än dagens "Zverige".
Håller med, det är en spännande höst som ligger framför oss där vi troligtvis lär se en relativt renoverad startelva - även om jag inte tror att Janne kommer revolutionera alltför mycket bara för sakens skull.
Klara att sluta:
Isak, Kim och Zlatan (även om det inte är officiellt).
Resten av truppen:
Målvakter
Olsen och Carlgren kommer förstås tillhöra aspiranterna på platsen som Isak lämnar efter sig. Carlgren lär behöva dra utomlands tror jag däremot. Fördel Olsen. Och så ska vi inte glömma bort Nordfeldt.
Försvar
Jag kan inte se någon ur backlinjen som borde lägga av. Lustig, Olsson och Granqvist kommer bli få ta ännu större ansvar om två år såväl på planen som i omklädningsrummet. Kommer finnas mycket rutin mellan herrarna. Och Johansson, Augustinsson och Lindelöf kommer givetvis vara med där de två sistnämnda förhoppningsvis får chansen på allvar.
Mittfält
Jag hoppas att Zengin för en tämligen tyst tillvaro på bänken i vad som förhoppningsvis blir hans sista tid i landslaget. Sebbe Larsson ligger lite på gränsen just nu, dalat ganska betänkligt på senare tid i klubblaget men spontant tror jag inte han är redo att ge upp landslaget riktigt ännu och kanske kommer leta efter en nystart i ett annat land - kanske redan till hösten? Ekdal, Hiljemark och Lewicki är mer eller mindre den nya stommen centralt kryddat med Wernbloom som lär hänga kvar ett tag till, såvida han inte envisas med en tidig "pensionering" i Blåvitt vilket inte alls känns osannolikt att det sker inom två år.
Durmaz får gärna ersättas av Sam Larsson, men jag tror inte Janne som sagt kommer så oförsiktigt rensa ut så mycket bland de mer erfarna spelarna.
Anfallet
Kujovic är väl den som är allra gladast att Janne är ny förbundskapten, nu förlängdes anfallarens landslagskarriär ett par år till. Janne lär vilja ha en "big guy" på topp och när Zlatan försvinner och IKT är fastfrusen i frysboxen så lär det bli Kujo. Guidetti och Berg kommer behöva göra upp ordentligt om platsen bredvid. Här skulle Sverige må bra av ett litet stjärnskott, helst någon som verkligen kan hota med fart i djupled då Guidetti/Berg inte riktigt erbjuder dom egenskaperna.
Taktik
Jag har varit inne på det tidigare i tråden men i dessa sammanhang kan det vara värt att ta upp det igen:
Jag hoppas att Janne åtminstone testar diamanten på mittfältet.
Sverige kommer inom två år ha ett överflöd av spelskickliga innermittfältare som Fransson, Tibbling, K Olsson, S Gustafsson, Quaison mfl (för att då inte glömma bort talangerna i allsvenskan som Saletros, Rakip, Tekie även om det förstås är för tidigt för dessa för tillfället så skvallrar det om hur stort underlag landslaget kommer att ha bland centrala mittfältare om säg 5 år). Både Quaison och Tibbling har spelat på kanterna i främst U21-EM men det är centralt som dessa spelare gör bäst ifrån sig. Yttrar i ett traditionellt 442 blir det helt enkelt inte.
Diamanten som sådan tycker jag har flera fördelar just om man som Sverige har ett överskott på innermittar. I ett 442 där mycket av anfallsspelet riskerar att isoleras till kanterna ställer höga krav på våra yttermittfältare att inte bara kunna springa och slå inlägg utan också ha någon form utav högre internationellt snitt. Foppa, Sam Larsson och Arber Zeneli är väl Sveriges just nu mest intressanta yttrar och bakom dessa är det tämligen tunt. Är det hit vi vill skifta fokus och ansvar? Då ska det också sägas att Sam Larsson inte direkt är någon optimal 442-ytter, utan lämpar sig i mer som ytterforward enligt mitt tycke.
Diamantmittfält har flera fördelar, framförallt får vi en utpräglad städgummeroll och en utpräglad 10:a. I synnerhet den förstnämnda är viktig för ett lag som Sverige, en spelare som skyddar backlinjen och kan koncentrera sig på just det. I ett 442 tenderar just det bli svårare då det av naturliga skäl blir mer ytor centralt i ett 442. Lewicki framför backlinjen och två tvåvägsspelare framför samt 10:an som spets på diamanten strax bakom två anfallare.
Andra möjligheter: Dels får Sverige möjlighet att disponera fler centrala mittfältare vilket är önskvärt om det är just här som merparten av talangen ackumuleras och dels innebär 4 centrala mittfältare att det också blir möjligt att - utan att tumma på själva formationen - reglera lagets defensiva eller offensiva hållning. Spelar vi mot Lichtenstein så skippar vi kanske Lewicki på städgummerollen och istället kör med en Hiljemark där som får lite friare tyglar plus Tibbling och Fransson centralt och Forsberg (som släpande 10a). Möter vi Portugal? In med Lewicki i sin sedvanliga städgummeroll och krydda lite extra med Hiljemark och varför inte Wernbloom om vi verkligen vill täppa igen centralt? Eller vem man nu önskar, det går att kalibrera mittfältet lite som man vill om vi har ett så pass brett underlag som vi troligtvis lär få.