Citat:
Ursprungligen postat av
Medvalls
Citat från AB
Senast 2014 dömdes 33-åringen till två och ett halvt års fängelse för bland annat grov kvinnofridskränkning.
Kvinnan han då hade ett förhållande med hade under lång tid utsatts för misshandel, ofta med slag mot huvudet, och svåra hot av 33-åringen.
Vid ett tillfälle satte han en kniv mot hennes hals.
– Vill du dö? frågade han.
Han drog kniven med den slöa sidan över hennes hals och sa:
– Nästa gång ska jag göra det med den vassa sidan.
En annan gång, när kvinnans lilla barn befann sig i lägenheten, tvingade 33-åringen ned henne på sängen och gav henne två val. Antingen skulle han krossa hennes underliv, eller så skulle han bryta hennes revben.
Hon valde revbenen och han föreslog att hon skulle skrika ner i kudden så inte barnet skulle höra.
Vi kan nog aldrig förstå hur sjuk i huvudet han är!
Nej, det kan vi inte.
Däremot kan vi förstå den fruktansvärda skräcken hon måste ha känt och dessutom den fruktansvärda känslan av utsatthet och ensamhet. För när det heter, och anses, att man inte VILL få slut på sin mardröm, vad ska då en person i t. ex denna kvinnans situation göra? När t. o. m
Lagen står på GM: s sida, vad kan man som utsatt då göra?
Inte mycket, annat än att öga mot öga möta sin gärningsman och HOPPAS på det bästa.
Vilket också blev denna kvinnans "val".
Det hann inte ens bli en utredning förrän han dödade henne.......... vad hade hänt om hon hade "velat" medverka till en utredning?
Han var ju galen och farlig redan innan, tänka sig då att gå till motangrepp.
Man kräver av enskilda medborgare att de skall, o. s. v. medan samhället självt skiter i, o. s. v.
Nåja, ännu en siffra i statistiken.