Gissa Bokcitatet

Jag måste ha varit omkring 15 år. Min far hade föreslagit att jag skulle läsa några delar i Strindbergs självbiografi. Jag minns inte vilket avsnitt som fick mig att i samtal med min far kritisera vad jag ansåg vara en obskurant hållning hos Strindberg: hans försök att utvinna någonting betydelsefullt ur vissa ords "sanna" mening. Men jag minns att när jag försökte framhäva mina invändningar blev jag upprörd, för att inte säga chockerad, över att finna att min far inte såg min poäng. Saken föreföll mig uppenbar och i allt högre grad så, ju längre vår diskussion fortsatte. När vi sent på kvällen slutade förstod jag att jag hade misslyckats med att göra något större intryck. Det låg en verklig avgrund mellan oss i en betydelsefull fråga. Jag minns hur jag efter denna diskussion omsorgsfullt försökte intala mig själv, att jag alltid måste komma ihåg principen att aldrig diskutera ord och deras meningar, eftersom sådana diskussioner är skenbara och betydelselösa.

Den händelse som vände mig bort från kommunismen och som snart ledde mig bort från marxismen helt och hållet var en av de betydelsefullaste händelserna i mitt liv. Den inträffade kort före min sjuttonde födelsedag. I Wien utbröt skottlossning under en demonstration av obeväpnade unga socialister som, på kommunisternas anstiftan, försökte fritaga några kommunister som satt anhålla på den centrala polisstationen i Wien. Flera unga socialistiska och kommunistiska arbetare dödades. Jag blev skrämd och chockerad av polisens brutalitet, men också av mig själv. Ty jag ansåg att jag som marxist bar en del av ansvaret för tragedin - åtminstone i princip.

Jag koncentrerade mig först - bortsett från undervisningen (jag undervisade ensam i filosofi) - på sannolikhetsteori, särskilt en axiomatisk behandling av sannolikhetskalkylen och på förhållandet mellan sannolikhetskalkyl och boolsk algebra, och jag fullbordade snart en uppsats som jag drog ihop till minimilängd. Den publicerades senare i Mind. Jag fortsatte detta arbete i många år. Det låg alltid i beredskap när jag var förkyld.