Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ursäkta att jag bara stampar in såhär, men det är så att jag själv misstänker att jag kan ha asperger eller något inom det autistiska spektrat och undrar hur en utredning går till?
Om nån pallar svara så hade jag blivit väldigt tacksam!

Det här är ju en fråga som ständigt återkommer, lite oberoende vilken neuropsykiatrisk diagnos man pratar om - borde vi inte ha en utförlig faq eller dylikt, klistrad i första posten? Skulle välan förenkla för väldigt många, kan jag tycka.


Ang. fråga:
Undersökningen går till som så att du pratar antingen direkt med vuxenpsykiatrin, eller får en remiss från din lokala vårdcentral - du berättar att du har vissa problem och du misstänker autismspektrumstörning.

Då tar det sedan en tid, och du får då till slut en kallelse för ett första möte - det blir då en psykolog som du får sitta och prata med ett tag - sedan börjar denna att ge dig olika formulär och enkäter med frågor - dom här frågorna rör hur du reagerar på olika situationer, och räknar sedan ihop poäng.

Överstiger man vissa poäng så är det tecken på en störning - om sedan du och psykologen är överens om att det du svarat på verkar stämma, så kan det hända att du får en diagnos.

Enda kruxet är att det kan ta väldigt lång tid innan du kan komma på ett möte - upp till två år i en del landsting.
Sedan kan diagnosticeringen ta ganska lång tid också - ett antal månader, eftersom det kan vara lite otydliga resultat i dom första enkäterna och formulären du fyllt i - då måste det till fler frågor, bl a till dina familjemedlemmar, där dom ger sin bedömning av hur du reagerar i vissa situationer, et c.

Sedan vägs detta ihop och då kan du antingen få en diagnos eller så får du en stämpel som neurotypisk och möjligen att man kommer fram till att du har helt andra problem, som ger dom besvärande symptomen.

Tack snälla för svar!
Gått hos psykiatrin sen jag var 14 (26 år nu), men först hos vuxenpsykiatrin tog jag själv upp vilka svårigheter jag hade och nämnde asperger. Läkaren skrattade åt det och sa att jag "ju inte har problem att se mig (henne) i ögonen" Det roliga är att jag tränat på det hela mitt liv eftersom min mor tjatat om det, men det kanske alla föräldrar gör? Haha
Hur som helst har jag bytt till en annan psykiatrienhet precis, så hoppas att dom lyssnar lite bättre.

Problem med ögonkontakt är inget som någon annan kan avgöra, flera som sagt likadant till mig. Bara för att jag medvetet tittar någon i ögonen betyder inte att det är lätt eller att jag vill göra det. Ibland väljer jag att inte titta folk i ögonen alls.

Nu har man väl tagit bort aspergerdiagnosen eller?
Detta med ögonkontakt är väl också tecken på autism.
Kanske har man feldiagnostiserat folk i Sverige då?

Jag har inte problem med ögonkontakt så mycket längre. Var på möte med en (inte psykolog eller liknande) och han sa att han inte ser några problem med mig (altså ingen aspergers, adhd etc). Han kanske bara var snäll.

edit: jag brukade ha aspergers..

Asperger har alltid varit en form av autism.

Exakt. Det jag menade. Ändå verkar det som folk som inte är autistiska fått diagnosen.

Så du har inga problem med ögonkontakt för att en person sa att han inte tycker att du har problem med det? Ja det låter ju logiskt. Jag tittar folk i ögonen men det är och kommer alltid vara en manuell grej, alltså jag tvingar mig själv att kolla folk i ögonen och jag kommer aldrig lära mig att gilla det.

Min sambo har varit borta en vecka och han kommer hem i övermorgon. Jag har under denna tid ensam ansvar för tvätt, växter (ute/inne), städning, mindre matinköp och mitt 75%-jobb. Resultat? Sen jag kom hem idag runt kl 15 har jag legat i soffan och gråtit av ren utmattning över det som har gjorts och det som inte kommer bli gjort. Dessutom blir jag bara ännu mer ledsen och frustrerad över att jag inte orkar göra mer. Hela bostaden på 45 kvm ser nu ut som ett stökigt tonårsrum. I köket är det en massa smulor, stök efter omplantering och en spis att torka av. I hallen ligger mina skor överallt tillsammans med den numera uppskjutna tvätten. I sovrummet är det handväskor,kassar och mer tvätt på sängen, som saknar sängkläder. Denna vecka och nästa jobbar jag enligt sommarschema vilket innebär andra tider än mina vanliga 9-16. Nu är det frågan om 7-14 (öppning) eller 13-18 (stängning). Jag ville vara lite duktig inför chefen genom att erbjuda mig att ta jobbigare pass. Det kommer aldrig mer ske på detta företaget.

Tack och lov att han kommer hem denna vecka. Hade han varit borta ännu längre hade nog både jag och lyan trasat ihop ännu mer. Nästan så jag skulle vilja ha boendestöd de gånger jag blir ensam i en vecka eller mer. Minsta uppgift eller måste blir till stora berg. Tvättstugan t.ex är ett hyfsat stort stressmoment för mig. Upp och ner för trappor. In och ut genom portar. Nycklar, tvättmedel och tvätt att bära på. Tider att hålla reda på. Tvättstugan för mig är ett heldagsprojekt. När den är klar är jag helt jävla färdig. Känns som om jag sprungit maraton. Och så känns det lite extra jäkligt för att man känner sig som en mupp som inte ens kan sköta ett hushåll.

Jag tror att ibland är det så att det sker feldiagnosticering, av misstag, eller kanske till och med via överenskommelse mellan patient och läkare.

Det finns ett par andra sjukdomar som har liknande symptom eller funktionsnedsättningsnivå som Asperger - såsom Schizoid Personlighetsstörning, Schizotypisk Personlighetsstörning, eller Sluggish Cognitive Tempo.

Likheterna är dock enbart på utsidan, skrapar man djupare så märker man ganska fort skillnaderna - man kan även se dom på fMRI. Dock så används enbart symptomen som diagnos idag, så är lätt hänt att det blir fel ibland - t ex som mellan Borderline Personlighetsstörning* och adHd.

Ibland kan jag tro att läkare sätter AST som diagnos ändå, även om det inte går ihop - det är nämligen så att det då blir lättare att ge vård till patienter som har flera mindre handikapp samtidigt - som därmed ändå blir väldigt handikappade - ofta MER än med en enkel Asperger-diagnos, om man sätter en AutismSpektrumStörning -diagnos på denne.

Enligt lag så ska dessa patienter uppgå i Sektion 3 av LSS, men så görs ofta inte - och då får patienten ingen hjälp, så det finns bara en sak att göra - passa in denne på AST-diagnosen, så kan den åtminstone få NÅGON hjälp.


*(Borderline är förresten ingen PS, utan det är en NPF-diagnos som ADHD, CDD, SCT, ADD och AST - fel i den fronto-amygdala kopplingen, att jämföra med ADHD som är en fronto-striatal störning, eller SCT som är en fronto-parietal störning. Kommer antagligen ändras i nästa upplaga av DSM.)

Amygdala and Dorsal Anterior Cingulate Connectivity during an Emotional Working Memory Task in Borderline Personality Disorder Patients with Interpersonal Trauma History
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4211399/

Network analysis of functional brain connectivity in borderline personality disorder using resting-state fMRI
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4782004/

The Neurobiology of Borderline Personality Disorder
http://www.psychiatrictimes.com/special-reports/neurobiology-borderline-personality-disorder

Bra och intressant inlägg. Ja så är det nog. Man vill hjälpa patienten med att ställa aspergerdiagnos även om den inte är hundraprocentig. Försäkringskassans krav kanske spelar in också. Tänker mig också att fobiska personer med depression kan få denna diagnos felaktigt.