tråden om löpning

68km, ultra är en helt egen gren där det handlar mycket mer om det mentala.

Det tog knappt tio timmar.

Man orkar, det blir en del gåpauser i backar och så, och så länge man tillför energi så kan man hålla igång. Men man behöver såklart ha tränat för det, gärna byggt upp med stor löpmängd under flera år. Själv har jag märkt att långpass två dagar på raken lär mig hantera trötta ben och trött psyke.

Och som förgående skrev, mycket handlar om det mentala, kroppen har reserver, det gäller bara att gräva fram dom.

Ett tips om man vill testa ultra är att springa ett tidslopp, tex 6-timmars. Då ska man ta sig så långt som möjligt på 6 timmar, och banan går runt ett motionsspår eller liknande. Finns även innomhus. Då kommer man alltid i mål, målet kommer ju till dig om man säger så.

53kg, 168cm, 20-22 år.

Jag ska börja jogga. Har inte tränat på många, många år. Riktigt kass kondition. Hur ska jag börja?

Ska börja med att jogga i några veckor/någon månad innan jag börjar träna resten av kroppen. Då jag väger rätt lite är inte målet att gå ner i vikt utan att förbättra min riktigt dåliga kondition och hälsa.

Tar emot all tips jag kan få.

10 timmar! Här snackar vi respekt hehe.
Ja det krävs nog sin tid. Undra om jag någonsin kommer vara motiverad nog för ett ultra.

Prova att vara ute 30 minuter varje dag om du har möjlighet. Varannan dag en rask promenad, varannan dag joggar du blandat med gång. Ta det lugnt och ta inte ut dig i början, du ska orka 30 minuter utan problem och känna "detta var skönt, det kan jag göra i morgon också."

Så småningom kommer joggpassen att utökas och gå snabbare av sig självt. Kör så i ett halvår, sen kan du strukturera upp löpningen lite mer, med intervaller och längre pass. Styrketräning kan du böja med direkt, det är bara till fördel. Kör gärna basövningar (knäböj, marklyft, utfall, bänkpress) och öka belastningen efter hand.

Imponerande indeed! http://www.imdb.com/title/tt3106946/?ref_=fn_al_tt_1 , om man gillar dokumentärer så är denna väldigt inspirerande tycker jag! Man följer ett gäng löpare på deras väg inför och under ultraloppet The Western States 100 miles i USA.

Första gången jag sprang en ultra visste jag inte vad jag hade gett mig in på. Mina långpass hade varit som mest 20 km och nu skulle jag springa 50 km. Trodde i min enfald att det skulle gå att tugga på ungefär som på ett långpass och hade gravt underskattat behov av uppladdning, energiintag under loppet och den mentala biten. Det höll rätt bra i 35 km, sen kom väggen. Satte mig på en sten i skogen och tyckte synd om mig själv, benen var helt slut och det gjorde ont i hela kroppen. Det var en väldigt kuperad terrängultra, sådär 1800 höjdmeter, så inget platt asflatslopp inte.

Efter att ha självömkat en stund insåg jag att jag betedde mig som en barnunge och att ingen skulle komma och bära mig i mål, så jag drack lite vatten och fortsatte, joggande och gående om vartannat. Tog mig i mål på 6 timmar och mådde både dåligt och fantastiskt samtidigt. Kroppen och huvudet var helt slut, men att få stappla in i en varm dusch och sen sänka sig ner i ett bubbelbad med en kall öl var mumma.

Har faktiskt ett intresse för dokumentärer så jag tackar för denna!

Låter som en blandning av himmel & helvete.
Kan förstå känslan efteråt, den vill man åt.

Är det ofta du springer ultra menar du?

Nä, en ultra eller 6-timmars per år, det är lagom för mig. Några längre terränglopp och en och annan halvmara. Göteborgsvarvet är trevligt som lopp även om jag inte gillar böket med att hämta ut nummerlappar och tvingas gå genom en mässa. Förra året hade jag en chans på lunchen typ, att hämta nummerlappen och hade inte tid att gå genom mässan. En funktionär försökte dirigera mig tillbaka, men jag sa att jag har fan inte tid och du får slå mig på käften om du vill, men jag ska ut närmaste vägen.

Så länge jag är snabb nog att starta i de första 4-5 startgrupperna springer jag nog ett och annant gbg-varv, sen får det vara.

Ja det räcker nog så.
Själv har jag aldrig sprungit något seriöst lopp just pga folket. Då tar jag hellre ett fridfullt pass ute i skogen.

Hur gör ni andra under vintertiden? Löpband? Eller är ni ute ändå?
Själv blir det något mindre löpning men är ändå ute ibland, samt ett & annat pass på löpband blir det med.

Springer faktiskt mer på vintern än på sommaren, finns inget bättre än att nöta junkmiles i mörkret och nysnön helt ensam.