New York Times: avkriminalisering av prostitution håller på att bli en feministfråga

Angående det här med Nya Zeeland. Jag har inget emot att NZ har en avkriminaliserad sexmarknad. NZ har helt andra förutsättningar än Sverige. Den dag det krävs visum, att man är ifrån ett land med fungerande socialt skyddsnät och en flygbiljett för 10000 för att ta sig till Sverige, då kan vi börja prata om att låta prostitution regleras av arbetskyddslagen istället för sexköpslagen.

Då får du nog förbjuda rätt många yrken. Jag jobbar exempelvis som revisor och är på det stora hela rätt nöjd med det. Det finns dock inte en chans att jag skulle göra jobbet utan betalning. Men då jag får en viss ersättning för mitt arbete gör jag det ändå. Det är inget jag tvingas till, men jag gör något för pengar som jag inte skulle ha gjort i annat fall. Samma sak gäller nog en förkrossande majoritet av de yrken folk går till varje dag i Sverige. Det betyder inte att arbetstagare utnyttjas av arbetsgivare och att arbetsgivning därför bör förbjudas.

Den springande punkten här är att ni ogillar att folk har sex på vissa villkor och vill därför förbjuda dem att ha det. Varför ni ens orkar bry er om vad andra människor gör i samförstånd förstår jag inte. Än mindre varför ni känner så starkt för det att ni tycker att polisresurser ska tas från annan (verklig) sexbrottslighet för att förhindra det.

Hur är det med svenska kvinnor som säljer sex i London är de utsatta och utnyttjade för att biljetten dit går på typ 500 kr?

Här kommer det här typiska "ett yrke som alla andra"-argumentet. Men prostitution är inte ett yrke som alla andra i vårt samhälle. Och det beror inte på sexköpslagen.

Att ha sex med någon är förutom att vara en otroligt intim handling något ganska laddat i vår kultur, i alla mänskliga kulturer egentligen.

I vårt samhälle är det norm att leva i tvåsamhet, och det är norm att denna tvåsamhet är monogam. Går man in på R&S kan man även se att det är vanligt med starka känslor inför hur många sexpartners en kvinna har haft. Att som kvinna sälja sex är otroligt tabubelagt och bespottat. Det var det långt innan vi fick sexköpslagen. Det har det "alltid" varit.

Man kan tycka vad man vill om normen, men den finns där. Och den gör prostitution socialt komplicerat på ett helt annat sätt än bokföring och städning. Den som påstår något annat spelar bara dum.

Och kvinnor som köper sex?

Det tror jag knappast. Svenskor som säljer sex i London är förmodligen inte särskilt utnyttjade alls, såvida de inte råkar ha drabbats av sjukdomen narkotikamissbruk. Det är inte dem sexköpslagen är till för att skydda.

Samma naturligtvis…
Varför tror du jag skulle betrakta dem på något annat sätt?

Fast är ju en idiotisk liknelse göra med sexköpslagen…är inga sexsäljare som riskerar åka i fängelse.
eller försöker du antyda att sexköpare är "sjuka människor" och att vi därför bör göras deras handlande lagligt så de inte riskerar åka i fängelse?

Jag kan förvisso klart hålla med om att det är sjukt att ha sex med människor man fattar inte har sex på samma villkor eller av samma grundläggande behov som man själv. Är denna inställning till sex som jag m.fl direkt är emot och anser ligger till grund för en radda direkt negativa beteenden.
ex. sexuellt våld, sexuella trakasserier, tvång etc.




Den datan har du på EUROSTAT ex. Är bara att googla upp så får du svart på vitt.
Sextrafficiking är extremt mycket mer förekommande i länder som Tyskland, Holland, Danmark ex.
(länder där man ser sexköp som ok beteende och därför lagligt.)
Även gatuprostituion är avsevärt mer vanligt i dessa länder än i Sverige. Gatuprostitution som är det mest utsatta och farliga. I Danmark med halva befolkningen jämfört med S. har du runt 800 gatuprostituerade. Forskning visar att av dessa är en klar majoritet icke danskar utan från olika U-länder och 0% av dem säger att de gör det det gör pga sin sexualitet och om jag nu minns rätt över halva gruppen led av PTSD.
Detta kan du finna i en större dansk studie (finns i sexköpstråden)

Det finns alltså vissa slutsater man KAN göra. ok?



fetnignen:
precis…men att göra det lagligt får det itne helelr att försvinna, vilket var min poäng.
Att legalisera sexköp gör att en rätt liten grupp männsikor ( de som helt frivillgit säljer sex) får det lite tryggare, de slipper sälja sex i det fördolda för att skydda sina kunder…men samtidigt OM de nu rä där frivilligt så kan de ju samtidigt bara sluta med det det gör och välja något annat att göra i livet, elelr hur?

För i andra änden, så iom legalisering så ökar efterfrågan som i sin tur leder till ökad tryck mot hela denna grupp som INTE vill sälja sex men tvingas in i denna bransch av skrupellösa människor både de som köper sex och de som gör vinst av att andra köper och säljer. Alla de där tjejerna, barnen och kvinnor världen över som kidnappas, säljs av sin farsa, familj, pojkvän eller som luras in i branschen. Eller svenska tjejer som är i socialt utsatt situation mår psykiskt dåligt, är narkomaner, unga på drift etc…de kommer iom en legalisering få en kraftigt ökad tryck på sig att hamna i prostitution.
Så? vilken grupp ska vi samhället prioritera här tycker du? den där rätt lilla gruppen frivilliga eller de icke frivilliga svårt utsatta grupperna?

Ska vi göra det lagligt för vissa (män) att behandla människor som skit ( köpa deras sexuella vilja)
för att samma grupp inte ska ges mer möjligheter leva ut hela sin potential av sexuellt våld mot samma grupper?



Svåååååårt.

Jag måste säga att jag är imponerad av Deriverbars förklaring (#48) av varför man anser det ska vara olagligt. En rad enkla och neutrala påståenden som logiskt leder till en slutsats. Inga självmotsägelser eller dogmatiskta trosuppfattningar. Det är nog första gången jag sett det kommandes från den "feminiska sidan". Mer sånt! Observera att jag kommenterar hur och inte vad som argumenterades.

Generellt kan man konstatera att här finns många likheter med narkotikalagstiftningen. Där har de som själva använder narkotika "alltid" vetat att förbud och straff gör mer skada än nytta. Denna ståndpunkt har dessutom haft starkt vetenskapligt stöd i många årtionden. Till slut blev stödet så starkt att man helt enket blev tvungen att börja avkriminalisera narkotikan. Väldigt mycket onödigt lidande hade kunnat undvikas (och pengar sparats) om inte lagstiftarna varit så dogmatiska och förblindade av subjektiv moral och ideologi. (Här i Sverige är vi tydligen världsbäst på dogmatisk verklighetsförnekelse)

Självklart är prostitution en helt annan sak än narkotika men debatten kring lagstifningen är slående lika. Nästan alla håller nog med om att prostitution och narkorika inte hör hemma i det ideala eller utopiska samhället. Men verkligeheten är långt ifrån någon utopi och det kräver pragmatism. Alla som säljer sex hamnar såklart någonstans på skalan mellan ytterligheterna slavarbetare och "helt självvald och lycklig hora". Kan alla parter enas om att i verkligheten är det aldrig svart eller vitt? Från officiellt håll i Sverige så är alla som använder narkotika en sprutnarkoman som måste stjäla för att finansiera missbruket eller på väg dig. Problemfria "knarkare" finns inte per definition. Alltså bokstavligen. Allt bruk definieras som missbruk. Om det är sant att prostituerade själva är emot kriminalisering måste man anta en överlägsen attityd av "de vet inte sitt eget bästa" om man är för. På samma sätt avfärdar man argument från "knarkare" med att de är just "knarkare".

Om en lagstiftnig som är till för att skydda en specifik grupp så borde väl denna samma grupps åsikter om hur bra den funkar väga tyngst av alla.

Fan vad långt inlägget blev. Alltså utan att vara insatt i det specifika i prostitutionsproblematiken känner jag mig säker på att även här så bör allt fokus vara på 'skademinimering'. Vi borde ha lärt oss för länge sen att fenomen i samhället inte magiskt upphör att existera bara vi förbjuder dem. Det är en barnslig övertro som tyvärr är mycket vanlig. En variant är tron på att man kan "informera" bort samhällsproblem som våld t.ex.

Vi talar som två olika språk. Jag har använt liknelser för att försöka förklara svåra koncept. Du tolkar vad jag skriver bokstavligen. Sen gör du antaganden att jag menar eller hävdar saker som jag aldrig skrivit. Allt är svart eller vitt också. Du såg att jag var skeptisk till kriminalising då och antog du jag försvarat prostitution. Jag blev en fiende. Det tror jag inte jag är egentligen. Jag skulle gärna vifta med ett trollspö så att alla orsaker som leder till prostitution försvann.

Jag förstår att du ofta debatterar ensam mot många andra. Det är inte konstigt att det blir svårt att se alla som individer.

1) Ja horande är inget jobb det är en hobby.

2) Nej att ha sex med någon är inte intimt eller laddat för kvinnor. Det är ungefär lika laddat som att borsta tänderna.

3) Nej normen är att män inte får ligga överhuvudtaget om de inte betalar för det även i relationer.

4) Nej ingen under 40 idag bryr sig om hur många män en kvinna har haft sex med eller tycker att det är en big deal att hora.

5) Den normen finns bara hos folk över 40 (minst). Normen i min generation är att det är en rolig grej.

Feminister överlag är inte intresserade av att förbjuda lyckliga horor att sälja sex. Det finns det däremot moralister som är. Feminister är intresserade av att stoppa människor som egentligen inte vill sälja sex ifrån att bli utnyttjade. Och för att baka en kaka måste man knäcka några ägg. I detta fall är äggen de lyckliga lyckliga hororna.

För att bekämpa trafficking och sexuellt utnyttjande av utsatta kvinnor, flickor, män och pojkar så gör man det även olagligt att köpa sex av folk som faktiskt vill sälja.