Citat:
Ursprungligen postat av
Dofterna
Phil var ett geni, så nu är det sagt.
Vilken oerhört stolpig dokumentär, kan verkligen förstå varför Svt dragit sig för att lägga den i tablån. Tråkiga intervjuer utan djup. Knappt nåt om den obotlig romantikern som fuckade upp alla sina relationer med fruar och barn, varför gjorde han det?
Vad var utgångspunkten i dokumentären förutom att de råkat komma över en och annan intervju? Vad ville man skildra? Kändes mest som att det blev vad det blev utifrån vilka som råkade ställa upp.
Att sen en sån som Hetfield - som fullständigt missat den musikaliska poängen med Lizzy; hedonismen, discosvänget och romantiken - ska sitta och rapa ur sig en massa plattityder. Har man valt Wihskey In The Jar som cover i Lizzys karriär så är man inte betrodd att uttala sig i nåt.
Var var alla utanför hårdrocken som älskade Phil? Det är bara inavlade hårdrockare som tror att Phil var hårdrockare så jag antar att de som gjort programmet runkade till typ WASP på 80-talet.
Fy fan!
Dåligt klippt, hemska intervjuer, platt fall.
Håller inte med fullständigt, men lite. Intervjuerna var väl inte särskilt djuplodande men helt ok, förutom Hetfields som bara var ett uttalande som klipptes in flera gånger.
Man hade kunnat hitta andra intressanta personer att intervjua. Vet att Tony Visconti som producerade Bad Reputation hade en väldigt intressant hemsida i början av 2000-talet med info om bl.a. Phil och Thin Lizzy.
Att det fanns en motsättning mellan Phils kärlek till sina barn och ett normalt familjeliv å ena sidan och det ständiga turnerandet med droger, klubbar och groupies å andra sidan är väl uppenbart.
Men där var han knappast ensam. Ozzy Osbourne har ett tredje barn i sitt nuvarande äktenskap som vägrat vara med i den famösa dokusåpan Osbournes. Hon har i sparsmakade intervjuer uttalat sig kritiskt om faderns svek som icke närvarande fader.
Menar du att man skulle ha intervjuat Phils barn och ex-fruar?
Phil var musikaliskt versatil, det var personligen en anledning till att jag som tonåring älskade hans musik. Romantiken passade så att säga en olyckligt kär tonåring som hand i handsken. Där fanns ett starkt keltiskt element, blues och inte minst countryinfluenser. Men Phil poängterade i intervjuer att Lizzy var ett hårdrock-band, inte heavy metal, men hårdrock. Han gjorde en poäng av att bandet var betydligt tuffare på scen än på skiva. Så jag ser ingen orimlighet i att Lizzy kategoriseras som hårdrock. Och då är jag en musikalisk allätare utan några låsningar.
på följande:
