Ställ era random astronomifrågor

USA skickade iväg Apollo 11-17 från Jorden till Månen mellan juli 1969 och december 1972. Apollo 13 kom aldrig fram eftersom en syretank exploderade och man fick rädda sig tillbaka till Jorden.

Inuti varje kommandomodul fanns tre personer. En av dem fick alltid sitta kvar inuti kommandomodul och styra den medan två landade inuti månlandarmodulen på Månen och sedan återvände till kommandomodulen.

Kosmonauter från "CCCP" skickades till LUNA.

NEGATIVE.

Vad tror ni, kommer vi upptäckta utomjordiskt liv inom vår livstid? Låt säga 50-70 år.

Vad är sambandet mellan temperatur, massa och hastighet?

Edit: Hur har det med the big freeze att göra?

Mikroorganismer kommer vi nog att kunna hitta inom 20 år i vårat eget solsystem, men avancerade livsformer kanske vi aldrig kommer att finna på grund av sannolikhet att hitta liv inom ett rimligt avstånd från jorden. Vi begränsas ju av att aldrig kunna uppnå hastigheter mer än nära ljusets, och ingen normalt funtad fysiker tror på att warpdrift/maskhål är fysiskt möjligt då negativ energi/exotisk materia enbart är en matematisk konstruktion.

Tidsdilatation är ett alternativ att förflytta sig enorma avstånd, då tiden går långsammare i rymdskeppet ju snabbare man färdas, men sådana enorma mängder energi som krävs för det kommer troligtvis ingen intelligent varelse i universum någonsin att kunna hantera. Dessutom så färdas man framåt i tiden snabbare och man kan aldrig åka tillbaka i tiden och berätta för oss jordbor om man nu fann liv.

Det är en stor skillnad att upptäcka liv och att fysisk hälsa på rymdisar. Avstånd är irrelevanta för att upptäcka liv då vi bara behöver observera andra planeter från jorden. Vi hittar nya planeter hela tiden och förr eller senare kommer vi hitta en med en atmosfär lik vår full med syre. Det är en god indikation på liv. Vi är åratal, inte årtionden, från en sån upptäckt.
Dessutom har vi hittat en jordlika värld som är 1 miljard år äldre än jorden. Hur skulle livet på jorden se ut om jorden var 1 miljard år äldre? Det är så gott som omöjligt för en planet att inte utveckla liv med såna tidsrymder. Det leder till alla de spår som teknologiskt avancerade civilisationer borde lämna efter sig. Jorden strålar ur sig en bubbla av artificiella radiosignaler som växer med ljusets hastighet. Förr eller senare kommer en sån bubbla, från en annan civilisation, nå jorden.
Det är många som letar liv med många olika metoder. Metoden att fysiskt åka till en planet och gräva i marken efter mikrober har minst chans att lyckas.

Om det finns utomjordiskt liv så kommer vi att upptäcka det detta århundrade, kanske redan idag. James Wbb Space Telescope kommer att kunna se ljuset från de allra första stjärnor som bildades i universum, för att ge ett mått på vår räckvidd. Uråldriga civilisationer som använder stora mängder energi kommer att kunna upptäckas var de än finns. Galaxer i vår region visar inga tecken på gigantiska civilisationer.

Liv på Mars eller inuti någon ismåne är ganska desperata halmstrån. Liv är till sin natur expansivt och borde vara lätt att hitta. Det är en paradox. Om vi är ensamt levande så vore det en ännu större sensation. Jag tror vi förbiser nånting mycket fundamentalt när vi kommer fram till paradox eller geocentrism som enda svarsalternativ. Vi vet inte hur liv uppstod eller hur civilisationer utvecklas till olevande teknologier under mycket lång tid. Vi är nog ensamma i tid, men inte till vår natur som liv och civilisation.

Interstellärt liv är möjligt, och kanske nödvändigt för interstellära resor. Vi skyddar astronauter inuti aluminiumcylindrar, men levande varelser kan klara sig nakna i rymdens vakuum. Genom ständig självrekonstruktion kan skador av kosmisk strålning repareras och varelsen överleva i dvala under eoner av tid. Det är möjligt, men om det fanns nånstans nån gång så borde det vara överallt nu, men vi ser inget av det.

Vad jag har förstått när det kommer till Keplers upptäckter är att det enda kriteriet för att en planet ska vara jordlik är att den ligger i den beboeliga zonen (dvs där vatten är flytande - om det finns något). Allt vi egentligen kan se av dessa planeter är regelbundna förändringar i ljusstyrkan hos värdstjärnan.


Vad är en gigantisk civilisation? Är det som oss eller krävs det mer?

Dom på PHL brukar använda ett index som talar om hur lik planeten är jorden. Många faktorer påverkar detta index, men det spelar ingen roll, den planet med överlägset högst index är Venus i vårt solsystem. Venus har visserligen några likheter med Jorden, jag skulle dock verkligen inte kalla den jordlik.

Däremot används termen super-jord, där handlar det enbart att vi känner till storleken på planeten och ibland även massan. De planeter som är större än jorden, men väsentligt mindre än Neptunus kallas super earth.

Termen jordlik har media totalt misshandlat och varje gång en planet upptäcks och radien är något så när lik jorden, så har "astronomerna upptäckt en jordlik planet".

En som använder en mätbar andel av sin galax energi, solstrålning, till sin industri. Vilken teknologi man än använder så lämnar man restvärme, detta enligt termodynamiken som är den säkraste och bäst prövade delen inom fysik (så vi blir säkert mycket överraskade en dag). Inga såna tecken har hittats. Kanske det är omöjligt för en civilisation att bli så stor, kanske ingen ännu haft tillräcklig tid. Inga astronomiska observationer tyder på något onaturligt. Inga gigantiska solpaneler runt någon stjärna, inga koloniala rymdskepp som i sin relativistisk fart skapar chockvågor i det interstellära mediet. Och ett gäng stora teleskop har tittat hela tiden i årtionden. Det kan fortfarande vara så att vi inte tittat tillräckligt noga ännu, men teleskopen utvecklas fantastiskt fort nu så jag är säker på att vi kommer att få ett svar inom några årtionden. Hittar man inget så står vi inför mysteriet att förklara varför vi är unika i universum. En utmaning för hela vetenskapen.

Kanske allt är konstgjort? Stjärnorna, livet på Jorden, bigbang allt. Det skulle förklara varför matematik och fysik är så otroligt effektiva på att beskriva verkligheten, för konstruktörerna använde de koncepten för att underlätta sitt jobb. Paradise Lost kanske träffade rätt med sin berättelse om hur Gud skapade Jorden som ett paradis för att hylla sin seger över Satan. Bibelns Gud är lika diffus och obegriplig som en alien civilization är i våra trevande fantasier.

Och det säger väldigt mycket. Har planeten en atmosfär så kan man analysera den när ljuset från världsstjärnan passerar genom den. Får man en stark indikation på gaser som syre, ozon och metan så kan man utgå från att något pågår på planeten som vi inte kan observera någon annanstans i vårt solsystem förutom på jorden. Och termen "jordlik" får en helt ny dimension.

Precis!
Om en exoplanet passerar framför sin stjärna kan vi (med olika metoder):

- Ta reda på dess storlek
- Ta reda på dess massa
- Räkna fram densiteten
- Räkna fram avståndet mellan planet och stjärna
- Räkna fram inklinationen och eccentrisiteten
- Räkna fram omloppstiden
- Räkna ut hur mycket energi planeten tar emot från stjärnan, och då en lägsta temperatur.
- Se vad den eventuella atmosfären består av

Den sista punkten är nog det som är mest intressant.