Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

När jag var runt 10-11 fick jag min första upplevelse när jag skulle sova. Jag började slumra till när jag vaknar av att jag blir slagen på min fot.
Blev livrädd och sprang upp till morsan som sa att det säkert var nervryckning och att jag ska gå och lägga mig igen.
Dom här slagen har upprepas flera gånger efter det så jag har aldrig sovit med fötterna utanför täcket något mer.
Min dåvarande flickvän blev även hon slagen på foten.

I änden av sängen hade jag min mancave, gaminghörnan. En gång när jag satt och spelade så känner jag hur jag blir stekt över vänstra låret. Hela jag fryser till och får gåshud runt hela kroppen. Bara isar i hela mig.
Har även vaknat upp med riktmärken på bröstet två gånger trots att jag inte har naglar för det.

Det har även hörts fotsteg av hela familjen på nätterna, hunden har skällt in i ett hörn, det har luktat parfym av ingen anledning, golv har knarrat mm.

När jag flyttade från mitt barndomshem till en liten etta så vaknade jag mitt i natten av att en skepnad stod och tittade på mig. Jag halv flyger upp i sängen och skriker "du måste fan skämta med mig"!?
Sen dess har jag inte varit med om någonting. Lugnt och skönt i 6 år nu. Känner mig tryggare idag, inte lika mörkrädd och inte alls lika rädd överhuvudtaget längre.

Däremot har jag vid flera tillfällen sett människor som ena stunden varit där oh andra stunden helt borta. Bilar i backspegeln som försvunnit spårlöst mitt i natten.

Har en väldigt stark känsla i mig själv, kan känna av andra människor otroligt bra. Väldigt bra på att läsa andra människor och tror att jag tidigare varit väldigt öppen men efter diverse erfarenheter stängt mig på ett eller annat sätt och har då skärmat av olika intryck. Ett sätt att för mig filtrera tror jag.

Vaknade mitt i natten av att någon tog på min fot.
Skrek till
- Låt mig va förfan!
Sen dess har det aldrig hänt något igen

Min väninna bodde (bor?) i skogen mer eller mindre. I huset lät det ibland som om en kanonkula
eller något annat tungt,runt rullade fram och tillbaka över golvet på övervåningen.

En morgon hörde jag en man och en kvinna som pratade i köket. Klockan var ungefär halv 5. Jag kunde inte urskilja de enstaka orden,men det lät vardagligt och en tidning prasslade.
Hundarna (5 stycken) reagerade inte alls på detta dock.

Vid ett tillfälle skulle jag vara hus och hundvakt i några dagar. Innan min väninna åkte sade hon
liksom i förbifarten att om jag inte gav hästarna foder nån kväll,så var det helt ok och de skulle
klara sig fint till morgonen.
Jag skrattade och sade att självklart skulle jag ge hästarna käk,både morgon och kväll, varför skulle
jag inte! Hon framhärdade och sade att bara OM, så skulle jag veta att det var helt Ok.

Det var ganska händelsefattiga dagar. Vid två tillfällen hördes fotsteg i trappan från övervåningen och hundarna kastade sig ut i hallen, men de lugnade sig straxt och jag blev inte rädd.
Det är svårt att vara rädd med tre stora hundar och två små.

Den fjärde kvällen kom och jag skulle ge mig ut och ge hästarna. Jag slog upp ytterdörren,men både
hundarna och jag blev stående på tröskeln.
Det är jättesvårt att förklara hur jag kände,jag var inte rädd direkt,men kände att jag ALDRIG i livet
ville gå ut på gårdsplanen.
Känslan var nästan som att jag inte f i c k gå ut. Jag stod och pratade lite med mig själv och hundarna, försökte övertyga mig själv att jag var löjlig,men jag kunde inte gå ner på gården
Sade bara till hundarna att, ni får gå ut o ni vill men jag stannar fan inne!
Både hundarna och jag stannade alltså inne den kvällen och jag kände mig väldigt trygg inomhus.

Min väninna kom hem och jag sade att hästarna blev utan mat en kväll. Hon sade bara, visst,helt ok, det blir så ibland. Men jag har inte fått något svar på varför det blev så, eller brukar bli så ibland.
Jag gissar att även min väninna lät bli kvällsmatningen ibland av samma skäl som jag.

Jag har varit med om flera saker som jag inte kunnat förklara. Knackningar i väggen, dörrar som öppnat sig själva, mobiler som slagit in random nummer då de legat i ett annat rum, och så vidare.
Konstigast av allt var nog dock när jag bodde på Gotland, körde ute på landet sent en kväll och såg något slags eldklot i ett dike (detta hände inte i Martebo, så dra inga paralleller till Marteboljuset). Det röde sig långsamt framåt som att det nästan flöt på vattnet. Det var så pass att jag behövde köra tillbaka för att se vad det var, och även om klotet var kvar så blev jag inte ett dugg klokare. Det gled i vattnet en bit (såg faktiskt ut att vara i luften ett par centimeter ovanför vattenytan), sen bara slocknade det som om det aldrig varit där. Antar att det var någon slags gas eller liknande, men kommer nog aldrig att få veta vad det egentligen var.

OT: Rest in peace Nemesis1. <3

Postade ett inlägg häromdan i en liknande tråd som låstes, pga att den här redan fanns. Fick där en fråga om en indian som jag sett bakom vedbon, om jag inte hade kunnat fotografera honom. Det kanske var otydligt men, jag antar att det var en hallis, vet inte ens om det är möjligt att fånga såna på bild.

Skulle såklart flyttat över storyn om jag kunnat, ber om ursäkt för det.

När vi ändå är i gång så tar vi en till. Åkte och handlade en vinterkväll, passerar efter en stund en sjö där det nu till min stora förvåning, rakt ovanför sjön syns en grusväg där två bilar har mötts och står stilla med lysena på, Kände igen vägen men kunde inte placera den. När jag passerar slutet på sjön så går det in en grusväg, slänger av gammal vana ett getöga in åt det hållet, och vad står där om inte två bilar som mötts och står och pratar med varann, exakt " samma " bild.

Vete fan vad det är som händer. En annan grej, som frugan såg också var när vi satt och fikade en dag. 4 ljusdiskar, som små saturnusringar hade någon slags koreografiövning/uppvisning utanför köksfönstret, höll på en 20 minuter.

Min mamma var med om en sak som säkerligen var ett sammanträffande, men ändå: hon hade en kusin som hon varit mycket fäst vid under barndomen. En natt drömde hon att han satt i trappan i lägenheten hon bodde i då, han satt där utan att säga något och sen gick han iväg.
Nästa dag får hon ett samtal från en annan släkting som berättar att kusinen kört ihjäl sig på sin mc under natten.

Jag hade en väldigt mysko upplevelse i min tvättstuga för några år sedan.

Jag tvättade på natten, och gick ner där för att plocka ut min nu torkade tvätt.
När jag skulle gå ut så såg jag plötsligt ett slags "ljussken", i form av en slags vagt gulaktig, genomskinlig "sfär" liksom.
Jag såg den i högra sidan av rummet. Jag stod där och bara tittade, och det började röra sig genom rummet, från höger till vänster. Mitt framför mig.
Ända tills det kom fram till torktumlaren.
Torktumlarens lucka stod öppen, men när detta ljussken kom fram till den så började luckan stänga sig.
Sakta, lika sakta som ljusskenet gled fram över rummet.
Och till slut så klickade dörrluckan igen.
Och det är inget som kan ske "av sig själv". Dvs man måste trycka till med kraft för att få igen luckan. Det är en sådan "utbuktning" på luckan, som stänganordning, så den kan inte bara glida in i stängt läge av sig själv.

Under hela tiden detta pågick, så stod jag bara och "glodde".
Vad ska man annars göra. Något så helt oväntat händer ju liksom inte.
Helt utan tankar stod jag där bara och Såg, helt förstenad liksom.

Till luckan högljutt klickade igen alltså.
Då började hjärtat plötsligt slå ... Ordentligt ... och nackhåren reste sig.
Och jag gick omedelbart upp igen.
Jag blev nog lite småskrämd =)

Men det var som sagt jävligt mysko. och jag har ingen som helst aning om vad det var för något.

Sen dröjde det länge innan jag tvättade på natten fler gånger ...

Detta är ett väldigt tydligt minne jag har ifrån min barndom, jag minns det som om det vore igår.

Jag var väl sisådär tre år gammal och var uppe i mina farföräldrars hus som ligger ganska långt upp i norr, ute i skogen.
Det var oväder och blixtrade som bara den.
Jag låg mitt emellan min mor och far i sängen på övervåningen och försökte sova, dom hade redan somnat.

Och helt plötsligt så slog blixten ner, hela synfältet blev helt plötsligt kritvitt för nån hundradels sekund och när jag sedan kollade mot balkongdörren så fick jag till min stora fasa syn på ett gigantiskt, kritvitt och omänskligt ansikte som stirrade rätt på mig genom balkongdörrsfönstret.
Det försvann lika fort som jag upptäckte det, så jag hann inte riktigt reflektera över hur det såg ut.

Huset i sig är väldigt gammalt och på övervåningen så är det inte ovanligt att lampor börjar surra och sättas på/av mitt i natten, det brukar öven höras steg ifrån vinden.

Varför f r å g a r du henne bara inte rakt ut?

Jag har önskat dock aldrig upplevt ett skit! Varför upplever bara vissa personer?

En gång när jag och en kompis var påväg hem från bussen (vi var väl runt 15 år då) så såg jag ett vitt sken, som liksom låg och flöt i luften. Det såg ut lite som en lysande snöboll som svävade sakta och försvann efter några sekunder. Jag tänkte att jag var dum i huvudet, men några meter senare frågade min kompis, som utan förväntningar, "såg du också det där eller?" (lät på henne som om hon trodde att hon hade inbillat sig och att jag inte hade sett något) och då stannade ju världen till. Det var vår/sommar ute så ingen snö som reflekterade sig haha. Har ingen aning om vad detta var för något och har själv aldrig hört någon annan säga sig varit med om samma sak. Någon som har en förklaring eller har sett liknande?

Vet inte om det riktigt räknas som klassiskt övernaturligt, men tänker mer på elektrokinesi nu (förmågan att manipulera elekticitet).

Jag har i princip hela mitt liv varit teknikintresserad. Föräldrarna ägde småskaligt internetleverantörföretag, född med dator i näven och hela köret.
Senaste 2-3 åren har jag dock upplevt elkomponenter bete sig oförklarligt märkligt när jag är stressad, arg eller oroad, och menar då inte skit som att tevefjärren inte fungerar.

Elskåp (de där i galvaniserad plåt lite här och där bredvid trottoaren) ger ifrån sig ett högt SHAKLICK exakt när jag går förbi, typ en meter ifrån. Då går jag även ut väldigt sällan numera p.g.a. social otrygghet och dylikt (därav stressen).
Det händer aldrig någonsin när jag är lite längre bort, utan bara just när jag är som närmast i min passage, och ljudet skulle utan tvekan höras minst 20 meter bort.
Även min studiomikrofon får ett kraftigt statiskt brus när jag är förbannad över något och sätter mig vid datorn för att prata ut med kompisarna på skype, men inte när jag är på mitt vardagliga humör.

Desamma gäller åt andra hållet, är jag på bra humör så har jag verkligen aldrig problem med något elektronikrelaterat. Allt bara fungerar, och släktingar som har problem med att teven/datorn fastnat i standby eller bara inte startar får det enkelt löst genom att jag kort och got trycker på strömknappen, vilket självklart inte fungerat de 100 gångerna innan någon annan prövat.

Vad gäller det statiska bruset i mikrofonen så har jag alltid fått försöka jorda den med ungefär samma procedur som när man letar signal med en bordsantenn till teven. Petat här och där, klämt, dragit och jävlats med fler ställningar än vad som finns i kamasutraboken, och plötsligt har det bara försvunnit helt slumpmässigt.
Nu efter jag har kommit att tänka på allt det här (för typ en månad sedan) så räcker det med att jag bara sätter ett finger lite löst mot micken (vilket aldrig i helvete har fungerat förr) och tänkt lite lungnande tankar så försvinner det direkt.

Självklart kan det vara jag som bara inbillar mig i kombination med en massa goda sammanträffanden och en kanske lite för stor önskan att vara speciell, men nog fan ska jag skaffa lite mätutrustning och elverktyg när jag har råd och ge det här ett ärligt försök