Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Detta hände omrking våren iår. Helt jävla oförklarligt. Jo jag vart påväg hem från träningen cyklade hemmåt och väl hemma, klockan vart vid 9 tiden. Klockan 21:21 smsar jag min morsa om att jag börjar sent imorgon så hon behöver inte väcka mig, sedan sitter jag o käkar o kollar på tv med min bror. Går och lägger mig lite senare den kvällen och på morgonen när jag vakna kan jag fan inte hitta min mobil. Tänker aja har väl lagt den i garderoben eller nått för jag brukar lägga den där och glömma bort det men sedan när jag kommer hem så säger min mamma åt mig varför jag är så klantig. Jag förstår givetvist inte vad hon snackar om så säger hon ja en dagisfröken hade ringt henne och sagt att hon hade varit ute med dagisbarnen i skogen och ett av barnen hade hittat en mobil så hon kollade upp min mammas nummer i mobilen och ringde det och sedan gick för att lämna mobilen till min morsa. Det sjuka är att jag vet till 100% att jag hade min telefon hemma för när jag fick mobilen igen så kollade jag senaste skickat sms så stod det 21:21.....Och då kan min bror konstatera att då satt jag och käkade och kollade teve. Den ända gång jag varit minsta närheten av den skogen det är när jag skulle till träningen men då cyklar jag inte förbi den eller nånting jag cyklar genom stan... kan verkligen inte förstå vad som hände och det första som kom till min tanke är nått jävla övernaturligt.....


Skulle va kul om någon har nån vetenskaplig förklaring till detta ^^ ? för jag kan verkligen inte komma på någon!

Haha, kanske lite långsökt men jag förstår ungefär hur du känner dig, man får sina psykoser ibland . Apropå Emma Watson så kanske du ska satsa på henne ändå, om du ska tro på vad aftonbladet skriver så ''flyr männen från henne''.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13133426.ab Kör kuken i vind och gör henne med barn fort som fan

Men du får se upp, hon är med i............. http://oi42.tinypic.com/20zvdkw.jpg Illuminati

Jag har vart med om lite små skumma händelser, som är värt att ta upp i denna tråd också. Nu i våras så var jag med om en psykos, som rättade till sig och jag mår prima nu helt enkelt. Men jag tänkte ju mycket på Jesus, och det var mycket uppenbarelser kring honom som förekom lite varstans. En natt satt jag och kollade på tv, då dök först den skruvade filmen ''Apornas armé'' upp. Inget konstigt med detta, mer än att den var jobbig att ta sig igenom under psykosen helt ensam . Sen så bytte jag kanal (minns inte till vilken) så kom helst plöstligt Martin Scorsese´s ''The last temptation of christ'' upp på dumburken. Det var väldigt intressant och det kändes nästan levande när Jesus-scenerna dök upp, som att han pratade med mig. Det flög också runt massa blixtar ut ifrån tv:n men jag avfärdade det som att hade med psykosen att göra. En annan dag satt jag också och slappa framför tv:n och då var det efterlyst som var på, och där stod Hasse Aro och sa följande:

''Vi uppmärksammar tidernas dom; Jesus dödsstraff. Hur ser en professor i rättshistoria på saken? Är världens mest kända avrättning också ett av de största justitiemorden?''

Jag tyckte det var riktigt konstigt men tänkte inte så mycket mer på det, för jag var så jävla trött finns det en parkering som endast är till för fastighetsskötarna. Där på marken så var det en parkeringsruta som var markerad och inuti markeringen stod det ''Jesus'' .

hade en fet sexdröm när ja va liten dagen efter i skolan så kollade tjejen som ja hade drömt om väldigt konstigt på mig väldigt konstigt

hade en fet sexdröm när ja va liten dagen efter i skolan så kollade tjejen som ja hade drömt om väldigt konstigt på mig väldigt konstigt

hade en fet sexdröm när ja va liten dagen efter i skolan så kollade tjejen som ja hade drömt om väldigt konstigt på mig väldigt konstigt

När mina kusiner var små så bodde dem på en bondgård med kor, hästar och grisar. Deras familj hyrde bara ett av husen på gården så det var inte deras djur, men min lillkusin, hennes storasyster och deras mamma som var mammaledig med lillkusinen var mycket med djuren och hjälpte till och så. Jag var också där mycket, för mina föräldrar jobbade utomlands. I alla fall, så började det en dag med att lillkusinen, då 1 ½ år, satt i en box där det bodde en katt som hade fått ungar. Sex små ungar kröp runt och slogs om att få dia. Alla såg friska ut och lekte glatt. Men min lillkusin tog särskilt en speciell unge i famnen hela tiden och klappade på den och puttade undan syskonen så att den skulle få mat. Hennes mor, min moster, skulle väl tillslut gå in och bad henne släppa kattungen. Då började hon gråta och ville hela tiden klappa katten oh ta med den. Det gick ju inte så dem gick in. dagen efter var den kattungen död. Det var lite sorgligt men inget någon tänkte mer på efteråt. Inte då i alla fall.

Efter några månader var det dags för korna att kalva. Runt fem-sexkor skulle få ungar och vi barn var med och tittade på de spännande förlossningarna. Lillkusinen sprang hela tiden fram till en speciell ko och klappade den på magen och jollrade med den. Kon frustade och stönade tillbaka, det lät verkligen som att de pratade. Efter många timmar var alla födda och stod på benen. Vi klappade och matade i flaska. Lillkusinen gick återigen fram till komammam hon pratat med innan och kramade på henne istället för ungarna. Återigen grät hon när vi skulle gå hem på kvällen. Senare på natten dog den kon. Det visade sig att hon hade tvillingar i magen men av kalvarna föddes inte fram förrän långt efter och låg fel så att både den och mammam dog. Nu började ju alla tycka att det var lite väl obehagligt...

Ytterligare några månader senare var lillkusinen drygt två år och en katt till fick kattungar. Omedelbart gick hon fram till en kattunge och tog den i famnen och klappade den. Hon la den vid kattmammans bröst så att den skulle få mat och höll den sen i sin tröja för att värma den. Instinktivt fattade hon vad hon skulle göra för att hjälpa den nyfödda... När vi skulle gå och återigen grät när hon skulle lämna kattungen så tog vi med den hem. Den var svag och gick inte upp i vikt. Vi tog den till vetirinären som sa att den hade dött om vi inte hade tagit extra hand om den och gett den extra mat... Tillslut växte hon till sig och jon och lillkusinen blev bästisar .

Mellan varven föddes ju friska djur också, men så när kusinen var 3 var det dags för kalvar igen. Vid denna åldern hade vi börjar måla med kritor och vi satt och målade inne. Hon målade de korna som skulle få ungar och målade fyra lila små ungar. Sen en unge målade hon svart på, och hon målade den ovanför själva kossan. Nu målar ju inte en treåring sådär jättetydligt, men hon kunde prata ganska bra och berättade vad det föreställde. Obehagligt! Och ännu mer obehagligt när en av korna sen födde en dödfödd kalv...

Detta hände nån mer gång med två kaninungar som vi hittade övergivna och tog hem. De mådde bra ett tag och plötsligt en dag så när vi ritade kaninerna så målar ungen svart runt en av dem... Jag blir rädd och arg på henne och ropar på moster som kommer och tar ifrån oss kritorna och papprena. Men llllkusinen satt sen med en kaninunge i famnen hela kvällen och klappade på den. Även hela dagen efter satt hon likadant. Morgonen efteråt var den död... Vi blev verkligen jätteledsna och det kändes riktigt creepy...

Tiden gick och inga fler djurungar dog på ett tag. Men så satt vi en dag och målade familjeporträtt. Lillkusinen målade sina föräldrar, sin syrra och sig själv, och en liten klump på sin mammas mage. Vi frågade vad det var och hon sa broren. Vi skrattade åt det bara... men efter några veckor upptäckte moster att hon var gravid, och sommaren därpå föddes deras lillebror. Efter det och i takt med att kusinen blev äldre så hände inga fler såna där konstiga saker. Mer än att hon har en fin förmåga att "prata" med djur, att lugna dem inför förlossningar och ta hand om dem. Och ofta ser hon vilka djurbebisar som behöver extra hjälp och ser på kon när en födsel håller på att gå snett så att man behöver ringa veterinären.

Denna historia har jag fått berättad av min mamma och moster, dem berättade det för mig och lillkusinen samtidigt när vi var tonåringar. Jag minns litegrann själv, men inte hon, och hon avfärdade det hela och blev nästan arg över att dem ens funderade över om det var något slags sjätte sinne hon hade, eller rent av övernaurligt... Hon tror inte ett smack på det och inte jag heller egentligen, men när det har hänt såhär i ens egna familj så börjar man ju undra. Samma kusin har berättat en massa andra saker också, och sagt saker som visat sig stämma, så även om inte hon tror det så tror jag att hon något slags sjätte sinne, eller kan snappa upp tecken som alla inte kan se!