Diskussioner om The Sopranos

Har ni som saknar serien sett Showtimes Brotherhood? Finns på HBO Nordic. Inte lika bra och påminner stilistiskt mer om Wire än Sopranos men väl värd att se.

Även jag fantiserar om DiMeo-familjen post-Sopranos, även om jag aldrig vill se något försök till risig spin-off.

Däremot alltid intressant att diskutera. Patsy som consigliere? Aldrig. Snubben var centimeter från att flippa till FBI alternativt försöka plocka Tony när han hade det som tyngst med flaskan efter brorsans död. En stor risk. Gav ibland intryck av att vara logisk, lugn, beräknande men lojal – för att sekunden senare vara osäker, prata skit bakom ryggen på Tony och ge dåliga vibbar. Att han sprang som en liten flicka när han och Sil blev beskjutna har jag svårt att förlåta.

Pauli som boss?

Sil är en grönsak, och det är ju tråkigt. Annars är han inte bara det enda naturliga valet på the top spot, han är till och med ett mycket rimligt val. Den mest lojala karaktär man sett. Smart, pragmatisk men samtidigt kompromisslös när det krävs. Dessutom har han den auktoritet som behövs i ett crew med många starka viljor. Det som talar mot honom är (förutom att han är en grönsak) de bekymmer med astma han fick den tiden Tony låg i koma. Som att han inte pallade för trycket. Annars en i mångt och mycket bättre lämpad frontman än vad härskaren Tony själv var.

Carlo hade varit ett bra namn för consigliere... till det att han golade ner alla. Fucking Carlo.

Men det fanns ändå några stand up-guys kvar. Benny till exempel. Vet inte om han blev capo innan serien slutade, tror inte det? Hursom, gillade jag honom. Trots att han var ung i sammanhanget kändes han old school. Aldrig rädd för någon. Men respektfull och lojal. Fick skitjobbet gjort. Kanske inte en kandidat för boss men street boss eller kanske till och med consigliere på sikt. En något snällare variant av Tommy DeVito.

En annan med ljus framtid i branschen var Walden Belfiore som kom som ett stjärnskott de sista fem-sex avsnitten och fick äran att knäppa självaste Phil Leotardo. Man hinner aldrig riktigt bli bekant med karaktären men intrycket är att han är att räkna med. Ser dessutom verkligen ut som en boss i sitt appearance. http://sv.tinypic.com/r/2vi58pe/9
Det som talar emot honom är väl hans position i familjen. Känns lite som en outsider, även om han ska vara släkt med Angie Bonpensiero.
Frank John Hughes, härlig skådis i övrigt. Vem minns inte hans briljanta insats i Band of Brothers?

Tror för övrigt att Bobby Baccalieri III hade gjort kometkarriär i familjen. Har en riktig Don-aura över sig.

Jag har precis sett klart skiten för jag vet inte vilken gång i ordningen. Sträckkollar alltid serien till den grad att jag drömmer om den. Det blir alltid för mycket. Då hamnar man här till slut och skriver spaltmeter om fantasier kvart i fyra på natten. Skönt med en paus nu ett tag.

The Sopranos är den bästa serien som jag har sett, men väldigt besviken på slutet på serien.

Min favoritkaraktär är Christopher i serien

Tycker Vitos öde är ett av dom mer gripande i serien. Det är rörande när han till Johnny Cakes-killen säger: "Sometimes you tell a lie so long, you don't know when to stop".

Det finns något klart homoerotiskt över maffiakulturen såsom den porträtteras i Sopranos. Det finns en kärlek mellan dessa män som deras kvinnor inte tar del av, som dom utestängs ifrån. Det blir väldigt tydligt när man tar en sådan sak i beaktande som att Christopher väljer Tony & övriga istället för Adriana, när det kommer till kritan. Det är självfallet inte en förutsättningslös kärlek. Istället kräver den att andra kriterier uppfylls, som att man gör ett bra jobb och så vidare. Det finns någonting dom emellan, men jag vet inte varifrån detta band kommer. Möjligen skapas ett intimt band grabbarna emellan när dom begår mord ihop, slungar lik i vattnet och så vidare. Dom delar några av livets mest hemliga och förbjudna saker och handlingar med varandra, vilket kanske får dom att knyta an till varandra på ett särskilt sätt. Tony säger vid ett tillfälle, vilket jag har för mig är i samband med Christophers drogproblem innan han åker in på behandlingshem, "att jag älskar dig som vore du min egna son". Och jag tror inte det är sagt i överdrift.
Hur ska man annars förklara det faktum att Christopher överger Adriana, som han var på väg att gifta sig med, för Tony? Kanske kan man argumentera för att han valde det av strategiska skäl, att han var rädd för hur allt skulle arta sig om han svek Tony och fick smaka på hämnd. Men att vandra med Tony är ingen riskfri väg heller, en tidig död väntar många i branschen, och det visste han naturligtvis.

Vad tror ni, är det kärlek eller bara affärer dom emellan?

Alltså.. Ska man hårdra din tes om "homoerotik" kan man göra liknelsen över varenda grej som någon är lojal emot. Därav nej, homoerotik är nånting du kopplar ihop med Sopranos på alldeles för lösa grunder.

Tycker du ska lasa pa lite om italienska maffian och dess historia istallet for att skriva om dina sexfantasier.

Det handlar om lojalitet och hade det inte gjort det sa hade inte den italienska maffian varit sa maktiga som dom ar i Italien och varit under manga artionden. Man styr i princip hela regioner, politiker och infrastruktur i landet. Pengarna som omsatts kan jamforas med nagra av dom storsta internationella foretagen!

Det finns ingen anledning till att hamna i försvarsposition. Det handlar om att pröva en tankegång. Ditt inlägg går ju inte heller i svaromål mot någonting jag skrev. Du skriver om maffian i allmänhet, jag skriver om vad som händer i tv-serien The Sopranos och vad vi tittare faktiskt får ta del av.

Skulle vilja peka på ytterligare någonting. I avsnitt nio från sjätte säsongen, strax därefter att Tony och Christopher stulit dom där lådorna med vinflaskor. Runt minut 14:

Christopher: "When you think of the shit we've been through, huh? Shit we've done."
Tony: "We got a bond. It's very special."
Christopher: "You saved my life in a lot of ways."
Tony: "You've been there for me too."
[...]
Christopher: "I love you man."
Tony: "I love you too."

Därefter omfamnar dom varandra. Det handlar inte, som du antyder, att jag insinuerar om att dom skulle vilja ha sex med varandra. Man kan föreställa sig ett vidare begrepp om homoerotik. Jag säger blott att det är en kärlek som går djupare än att det bara handlar om affärer.

Ändring: https://www.youtube.com/watch?v=ki2yElr_Zs8
Se minut 3:00.

Låter som standard fyllesnack, att dom varit med om mycket tillsammans och nu på fyllan blir dom nostalgiska och uppskattar den andres gärningar vid vissa tillfällen. Känns lite som att du ser vad du vill se.

Homoerotiska undertoner brukar inte vara så svåra att upptäcka att bara enstaka personer märker det, utan i de fall det är menat så brukar manusförfattaren se till att det går fram. Homosexualitet berörs dessutom öppet i serien, så det finns ingen anledning till nån smygromantik.
Det hela bygger snarare på lojalitet, familjekänsla, tradition, kärlek (inte erotisk), värme och glädje emellanåt, makt, pengar och inte minst en längtan att bli sedd och bekräftad, och rentav känd. Det sistnämnda skiner starkt igenom hos de yngre förmågorna.

Möjligen, men mycket av det man säger på fyllan är ju också sant, även om det först är efter lite alkohol som det slinker ur munnen så att säga. Men för att passa bollen till dig då: hur förklarar du att Christopher väljer Tony och övriga över Adriana? Är det bara pengar och affärer som spelar in?


Mycket i Sopranos ligger ju mellan raderna, under ytan och så vidare.

Hur hanterar du alkohol egentligen?
Hon är en "rat" vilket är det värsta man kan vara i dessa kretsar (lex Pussy) och i ren förtvivlan går han till Tony och berättar vad han hört. Konstigare än så behöver det inte vara.