Diskussioner om The Sopranos

Usel sista scen.

Alla känner nog så första gången man såg de. Med tiden kommer avslutet växa, och enligt mig ett värdigt avslut på den i särklass största tv-serie.

Bra att du känner så.

Förklara hur den är usel? Det "usla" för mig var att tvingas acceptera att serien var slut

Är jävligt svag för den här: https://www.youtube.com/watch?v=rBcbc8eWz6U

Ett gäng goa Christopher-citat

http://uproxx.com/tv/christopher-sopranos-quotes/3/

haha läste precis igenom dom där också via facebook. Älskar Christoffers citat.
“We’re already in the 21st century, T.”

Ibland, när jag ser enskilda avsnitt, kan jag ändå tycka att Tonys(och C:s) barn är överflödiga och utfyllnad, och jävligt onödiga. För vad gör egentligen Meadow? Springer runt och gnäller och halvbölar om maffian, T, byter studielinje och sen har en kille då och då.
Och AJ är mest bråkig i början och senare intar han någon förnuftig och filosofisk, om än ur en deprimerad synvinkel, röst.
Men de utvecklas i princip ingenting, och gör ingenting konkret heller för den delen, och är mest där för att Tony och Carmela ska ha nåt att prata/bråka om, känns det som.

Nu blev det dock alldeles för kritiskt mot de stackars maffiaungarna Menade kanske inte så hårt, men i vissa avsnitt när jag bara ville se fetemaffiabråk, intriger om pengar, goomarsen etc. så kom alltid någon av ungarna in och då var T tvungen att vara pedagogisk och jobbig.

Ah, jag vet inte. Kanske måste de vara där som en motvikt mot maffialivet, brudarna, knarket och pengarna, men framför allt morden, våldet och hatet. Barnen representerade det goda som ändå fanns i Tony..Och att han ville ha bort dem från att välja samma liv som honom.

Gud vad jag vill ha mer säsonger av Sopranos!!

Detta blev rörigt...

Barnen Soprano behövs för att vi skall betrakta familjen Soprano just som en familj. Dessutom har familjen tydligt italienskt påbrå och då är familj med barn ett måste.

Dessutom är USA ett konservativt land där man gärna ser fullständiga familjekonstellationer som mest trovärdiga.

För det första, jag delar din omöjliga dröm om fler säsonger, och sörjer även fortfarande att långfilmen aldrig blev av....
Gällande AJ och Meadow är de en otroligt viktig del i spektrat som är Tonys komplexa person. Hans relation till dem tar bort risken att göra honom till en platt figur.
Inte minst i förhållande till Meadow har vi en del riktigt intressanta avsnitt där T ska kombinera sin maffiapersonlighet och sin roll som far.
Sen är det intressant att se hur barnen slits mellan stolthet och förakt över det liv de lever. Det jag har saknat är att få reda på om de gick samma väg som T sen.

Jag tror jag slits mellan maffiafilm och maffiaserie
Är i princip uppvuxen på genren, och har sett det mesta. Dock finns det fler filmer om maffian än det finns serier.

Jag antar att jag är lite skadad av filmtempot.

Håller med om att det är fascinerande hur barnen växlar mellan beundran och förakt gentemot familjens maffialiv. Särskilt Meadow är ibland riktigt kluven.

Ser om skiten för andra gången. Fjärde säsongens avsnitt tio bjuder på många fina ögonblick. Till exempel när Tonys häst dödats av Ralph och han sitter hos Melfi varvid hon ifrågasätter hans sorg med orden att det ju bara är en häst.

Tony svarar: "– Can't I just be sad for a horse without some touchy-feely Freudian shit component to it?"



Eller som när Christopher träder ur sitt rum och möts av den omtänksamma skara människor som vill att han ska ge upp sitt heroinberoende. "Rehabkillen" Dominic, som skall leda själva mötet, som i all allvarsamhet försöker ge ett respektabelt och stabilt intryck hälsar på Chris när Chris kommer ut förvånad.

"Hey, I'm Dominic, I know you don't know me, but..."
Chris: "Yeah, you're the guy who broke inte Stew Leonard's that time. You stole all those pork loins."

Hahaha! – Inte riktigt det intrycket rehabkillen ville göra.