Citat:
Så är det. En anhållan den 27 sep 2010 är det enda datum som fungerar för att "flyktfaran" ska kunna användas och motivera en häktning. MN angav till och med en tidpunkt, men missade sannolikt att det första flyget var fullbelagt och att JA satt och väntade i flera timmar på Arlanda efter att signal om anhållan i så fall borde ha kommit till Arlanda-polisens kännedom.
Men han måste ha åkt ut till Arlanda innan kl. 14:15, så jag förstår inte riktigt hur anhållan kan vändas emot honom. Han kan omöjligt ha vetat om den när han, som planerat sedan veckor tillbaka, packade väskorna och förberedde sig att ta flyget till Berlin. Ingen kan påstå att han åkte utomlands för att han visste att han var anhållen, det blir absurt på fler än ett sätt. Så det kan omöjligt fås till att handla om "flyktbenägenhet", särskilt inte eftersom han frågat om det var i sin ordning att åka utomlands och aldrig hört annat än att det var grönt ljus.
Fram till 27 september då hans väskor beslagtogs tror jag inte att någon tog överprövningen på alltför stort allvar. Själv uppfattade han sig fortfarande som oskyldig och åklagaren gjorde sig ingen brådska. Han var en fri man som väntade på en "extra granskning" av en anmälan som gjorts av två kvinnor som tycktes ha eggat varandra till att anmäla honom, lite oklart för vad (om man ser till de faktiska händelserna snarare än till brottsrubriceringarna). Han kunde inte annat än vänta och under tiden gå vidare med sitt liv och sin verksamhet.
Även sedan han lämnade landet var det ingen som kände till någon anhållan, och det var kanske först i samband med häktning och EAW, Interpol och Red Notice, och inte minst de tio dagarna i isolering i Wandsworth och de hårda borgenskraven, som gjorde till vad som såg ut som ett "stort" fall. För hur skulle man annars motivera det ganska extrema ingripandet i hans liv?
Fast trots att fallet nu behandlades som om allvarligt, med tvångsmedel som bara ska tas till för allvarliga brott som gått till åtal eller liknande, så brydde sig åklagaren inte om att förhöra honom. Han ska hållas misstänkt, kraftfulla tvångsmedel tas till, han ska behandlas som en grov brottsling, men förundersökningen får ligga i träda i flera år.
Och ingen svensk domstol reagerar på det totalt oproportionerliga i det som sker. Marianne viftar med sitt trollspö och de går med på vad som helst. Marianne sade, och det vart. Hennes ord tycks skapa ur intet och alla troende böjer sig och upphöjer hennes namn. Inte undra på att hon får storhetsvansinne och vägrar lyda UN WGADs beslut. I Sverige kommer nämligen åklagare undan med vad som helst. Vet inte F-N det?