Citat:
Så den troligaste förklaringen blir att Marianne hittade på det där om "anhållan 27 september" för att det såg bra ut i häktningsframställan. Eftersom hon själv på egen hand får utfärda en anhållan (till skillnad från en häktning som måste godkännas av domstol) så kan hon ljuga om saken. I alla fall så länge allt material hemlighålls med hänvisning till förundersökningssekretessen.
Om hon meddelade Hurtig att Assange var anhållen så kan man undra varför han skulle ha varit den enda som nåddes av informationen. Om hon meddelade Hurtig så hemlighöll hon inte informationen från den misstänkte, och i praktiken inte för någon annan heller. I så fall var informationen om anhållan inte hemlighållen med hänvisning till förundersökningssekretessen. För Hurtig blev väl inte tillsagd att han inte fick informera någon? Till skillnad från SMSen där han fick mycket kraftfulla varningar att han absolut inte fick sprida innehållet i SMSen. Hade han hotats med uteslutning från advokatsamfundet om han avslöjade att Assange var anhållen i sin frånvaro skulle han nog ha kommit ihåg det!
Om informationen om anhållan alltså inte var hemlig, hur kommer det sig att inte en enda tidning skrev om den? De skrev ju så gärna ner Assange under den här tiden, så det hade varit julafton igen för Nicklas Svensson och hans gelikar att få stoltsera med ännu en stor rubrik om att Assange återigen anhållits, timmarna innan han "flydde" från Sverige. Inte en enda liten polisläcka (och Nicklas Svensson har gott om kontakter) som tipsade om den nya anhållan. INGENTING!
Jag tror att Hurtig inte riktigt räknade med vilken fräck lögnerska han hade i motparten Marianne. Om Marianne hävdade att hon visst informerat honom så försökte han minnas att han kanske nog ändå hade hört något. Han kunde inte föreställa sig att hon skulle ljuga honom rätt upp i ansiktet och med sådan lätthet. Men Marianne vill inte att sanningen ska komma fram. Därför vill hon inte förhöra den misstänkte. Sanningen får inte komma och störa hennes perfekta fall som enligt henne är precis som hon vill ha det, med den misstänkte i praktiken inlåst och lidande på en ambassad i London medan allas minnen blir blekare för var dag som går. 2062 välbetalda dagar har Marianne haft på sig, och uppnått just ingenting.
Kanske är det just på grund av hennes fräcka lögner de första månaderna som hon inte kan låta fallet få sin upplösning, för då kommer allt hennes fulspel att avslöjas med besked.
Om hon meddelade Hurtig att Assange var anhållen så kan man undra varför han skulle ha varit den enda som nåddes av informationen. Om hon meddelade Hurtig så hemlighöll hon inte informationen från den misstänkte, och i praktiken inte för någon annan heller. I så fall var informationen om anhållan inte hemlighållen med hänvisning till förundersökningssekretessen. För Hurtig blev väl inte tillsagd att han inte fick informera någon? Till skillnad från SMSen där han fick mycket kraftfulla varningar att han absolut inte fick sprida innehållet i SMSen. Hade han hotats med uteslutning från advokatsamfundet om han avslöjade att Assange var anhållen i sin frånvaro skulle han nog ha kommit ihåg det!
Om informationen om anhållan alltså inte var hemlig, hur kommer det sig att inte en enda tidning skrev om den? De skrev ju så gärna ner Assange under den här tiden, så det hade varit julafton igen för Nicklas Svensson och hans gelikar att få stoltsera med ännu en stor rubrik om att Assange återigen anhållits, timmarna innan han "flydde" från Sverige. Inte en enda liten polisläcka (och Nicklas Svensson har gott om kontakter) som tipsade om den nya anhållan. INGENTING!
Jag tror att Hurtig inte riktigt räknade med vilken fräck lögnerska han hade i motparten Marianne. Om Marianne hävdade att hon visst informerat honom så försökte han minnas att han kanske nog ändå hade hört något. Han kunde inte föreställa sig att hon skulle ljuga honom rätt upp i ansiktet och med sådan lätthet. Men Marianne vill inte att sanningen ska komma fram. Därför vill hon inte förhöra den misstänkte. Sanningen får inte komma och störa hennes perfekta fall som enligt henne är precis som hon vill ha det, med den misstänkte i praktiken inlåst och lidande på en ambassad i London medan allas minnen blir blekare för var dag som går. 2062 välbetalda dagar har Marianne haft på sig, och uppnått just ingenting.
Kanske är det just på grund av hennes fräcka lögner de första månaderna som hon inte kan låta fallet få sin upplösning, för då kommer allt hennes fulspel att avslöjas med besked.
Så är det. En anhållan den 27 sep 2010 är det enda datum som fungerar för att "flyktfaran" ska kunna användas och motivera en häktning. MN angav till och med en tidpunkt, men missade sannolikt att det första flyget var fullbelagt och att JA satt och väntade i flera timmar på Arlanda efter att signal om anhållan i så fall borde ha kommit till Arlanda-polisens kännedom.
Hade hon anhållit innan den 27e var risken, utifrån MNs perspektiv, att JA hade hade kommit in på kallelse/hämtning till förhör och då hade hon bara haft dagar på sig att häkta (på sakskäl). Hade hon anhållit efter den 27e skulle hon själv ha blivit ifrågasatt varför hon utfärdade anhållan så sent, när JA redan lämnat Sverige (klantig senfärdighet) och då skulle domstolen även kunna ifrågasätta om JA verkligen flytt eftersom han redan befann sig utomlands, men i kontinuerlig kontakt med svenska myndigheter (via advokat). 27e är enda dagen hon kan påstå att anhållan ledde till "flykt".
Antedateringen styrks också av efterföljande SMS-konversation där förhörsdatum diskuteras. Uppenbart att ÅM där förhandlar med advokaten om lämplig tidpunkt för förhör. Om JA hade varit anhållen hade det varit en helt avgörande faktor och förhöret inget att diskutera, utan det ska då bara genomföras, punkt slut.
Naturligtvis vet JAs advokater också om detta. Anledningen till att de inte bråkar om det i media gissar jag är att de bedömer att de inte kan häva häktningen på bara den grunden. Istället har de samlat ihop detta och annat som visar på ÅMs fulspel och rättsvidriga agerande för att göra upp i ett förhandlingspaket och på så sätt få loss/skydda JA.