Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Försök förstå den här gången. Snowden har fått Ossietzkypriset, som delas ut av norska Pen. Han är en värdig mottagare. (Ossietzky var en tysk präst som avslöjade nazismens illgärningar i Tyskland. Han fick Nobels fredspris, nazisterna satt honom i koncentrationsläger och han dog där).

USA har begärt att Snowden skall gripas och lämnas över till USA om han sätter sin fot i Oslo.

Här är fakta om USA:s begäran: http://www.nrk.no/dokumentar/usa-ba-norge-arrestere-edward-snowden-1.12521290

Det är självklart att Snowden inte vill bli gripen och dela Ossietzkys öde. Det är lika självklart att du önskar se honom bakom lås och bom. Bedrövligt.

Källa på detta? Det finns hur mycket saker som helst som pekar på att han inte informerats då.

Annars är min slutsats att inte kunnat vara informerad innan häktningsförhandlingen, detta pga. det SMS som MN skickade 16/11 13:35: "Har inte reagerat på detta SMS tidigare, men det är uppenbart att MN antar att Hurtig inte är informerad om anhållan. Vilket i praktiken säger att anhållan sannolikt är upprättad/påhittad den 17/11..."

Hur många åklagare krävs för att förhindra ett polisförhör med någon som vill bli förhörd och infinner sig hos polisen mer än 500 dagar i rad?

Från början hade Assange bara en advokat men av någon anledning så ökade tydligen behovet av antal åklagare efter att Assange frivilligt låtit sig förhöras. Att det i sin tur föranledde ett ökat behov av antal advokater hade du lätt kunnat förstå om du bara vore intresserad.

Jag misstänker att han nöjer sig med stämma baserat på det godtyckliga frihetsberövande som redan konstaterats av UNWGAD. Hur gick det med pudeln förresten? Du tjatade rätt mycket om att vi skulle få se en sådan men ännu har vi inte ens hört ett litet voff.

Bullshit, vilket ansvar då? Marianne hade ju inte ens kallat honom till förhör, bara pratat lite informellt med Hurtig. Om Marianne bara hade utfärdat en kallelse till förhör hade allt sett annorlunda ut. Hade han inte velat komma hade han kunnat meddela skälen, och låtit någon ta ställning till om dessa var acceptabla eller ej. Då hade han behandlats som en normal person. Istället drar Marianne till med Red Notice och Interpol utan att ens ha kallat honom till förhör! Vad var Marianne rädd för?

Hade han verkligen velat fly hade han kunnat lämna Europa innan häktningen utfärdades. Hurtig var medveten i förväg om vilket datum, till och med att det var på morgonen, som Marianne och Erika skulle lämna in häktningsframställan. Det finns dokumenterat i SMSen mellan Erika och Marianne och Hurtig. EAWn tog ytterligare ett par veckor att få till. Det gick 50 dagar (29/9-18/11) då han befann sig i England som en fri person, utan att Marianne ville förhöra och utan att han försökte ta sig utanför EAWns räckvidd.

Du blir så himla tröttsam när du harvar på om flykt så jag börjar undra om det är något du har på hjärtat. Han har inte flytt från någonting alls. Marianne sa sig vilja förhöra honom, men brydde sig aldrig om att kalla honom till förhör.

Försök se det från hans sida, även om det är svårt för dig: Som han ser det hade han inte begått något brott. Han var en fri man. Vad sjutton är det för ansvar du anser att han inte levde upp till 27 september då han flög till Berlin? Bröt han mot någon lag? Nej, snarare föll han offer för ett brott i och med att han blev avstulen sina väskor på ett ställe där de borde ha varit i tryggt förvar. Den dagen var han ett brottsoffer, och det börjar ligga på ditt ansvar att sluta tjata om att han flydde när han flög. Han var en fri man, eller trodde i alla fall att han var det. Han var tillräckligt fri för att inte stoppas i kontrollen på Arlanda även om Marianne utfärdat en osynlig anhållan, men hon ljuger om så mycket det börjar bli oansvarigt att tro på hennes.

Det är tur att hon inte blev ingenjör som hon tänkt. Broar skulle ha rasat samman om de konstruerats lika ohållbart som hennes fall.

De har möte denna vecka, kanske snickrar de just nu på hur pudeln ska utformas så att de kan erkänna fadäsen utan att tappa ansiktet i allt för hög utsträckning, vilket lär vara en svår och tidsödande nöt att knäcka.

Men några belägg för att det faktiskt skulle vara på det viset har du knappast va?

Eftersom du skriver "Det finns hur mycket saker som helst som pekar på att han inte informerats då." blir jag blir väldigt nyfiken på vad alla dessa saker syftar på.



Från Belmarsh Magistrates’ Court 24 februari 2011

Det hon har hävdat, att han är misstänkt på sannolika skäl för våldtäkt, har passerat och fastställts via samtliga rättsliga instanser. HD säger tydligt i sin dom att man delar hovrättens bedömning att han är misstänkt på sannolika skäl för våldtäkt. JA å sin sida har gjort futila och misslyckade försök att överklaga häktningen, när han inte lyckades med detta så flydde han undan rättvisan in på ambassaden.

Vare sig MN eller JA bör ägna sig åt att bygga broar då de inte är byggnadsingenjörer. Men om man ändå skulle anförtro någon av dem att leda ett sådant jobb så är MN den jag skulle välja i 100 fall av 100, baserat på track record i JA-fallet:

- MN: häktning på sannolika skäl håller i alla rättsliga instanser i Sverige, EAW:n kunde heller inte överklagas i UK
- JA: Totalt misslyckade överklaganden och feg ambassadflykt när detta inte fungerade. Har ställt desperata krav som villkor för förhör. Totalt misslyckande trots en kader på runt 20 advokater hittills.

Har han flytt in på en ambassad?

Alla kända fakta tyder på att han först uppsökte ambassaden och därefter stannade kvar i samband med att han sökte asyl. Att någon skulle ha jagat honom så att han var tvungen att fly vid detta tillfälle vore superintressant.

Har han flytt från ambassaden också? Var det därför Marianne påstod att han befann sig på okänd adress efteråt? Vem är det då som befinner sig därinne?

Jag tror att du ljuger.

Om den 30 september, här är diskussionen om vad detta med vad "agreed facts" i EAW-processen betyder (och inte betyder): Det gäller att tolka vad man läser riktigt. Att ta upp att anhållan skulle antedaterats utan solid bevisning leder till... . Kort sagt, detta är inte vad Hurtig påstått, detta är vad domstolen drog för slutsats av MNs påståenden och Hurtigs brist på bestridande.

Här är diskussion om vad som egentligen försegick under början av oktober 2010, och varför det motbevisar att Hurtig informerats 30 september:
Diskussionen om troende om antedateringen här, jag mfl. anser det de facto bevisat (sammanfattande inlägg här med referenser....

Sedan har vi de senaste insikterna baserat på MNs SMS som skickades 16 november 2010 13:35 vilka visar att MN även då förutsatte att Hurtig fortfarande inte var informerad, varför detta är så starkt, se resonemanget i föregående länk: Har inte reagerat på detta SMS tidigare, men det är uppenbart att MN antar att Hurtig inte är informerad om anhållan...

Dessutom har vi en indicie på att Borgström inte heller var informerad i hans dåliga försök att dölja detta: När Borgström samma dag kommenterar tingsrättens beslut om häktning...

Jag är ledsen Groink, men jag förstår inte vad du menar och vart du vill komma. Jag har läst igenom allt som du länka till, men det gjorde inte saken bättre. Jag anser fortfarande att Hurtig blev informerad om anhållan den 30 september. Och det gör jag helt enkelt därför att domare Riddle i sin dom beskriver att Hurtig förnekar att han blivit informerad den 27 sep och säger sig blivit informerad den 30 sep. Alltså Hurtigs egna ord. Kan bara tyda det så.

Men nu är ju inte 30 september något viktigt datum. Har aldrig varit och det är heller ingeting som är viktigt i det inlägg som jag skrev. Vad som är viktigt däremot, är att Marianne Ny hävdar att hon anhöll JA den 27 sep. Och hon menar också att JA hade vetskap om anhållan, och att det var därför han lämnade Sverige redan samma dag. Och precis som jag skrev i mitt inlägg, detta borgar för dom "särskilda häktningskälen" och tillika den så viktiga flyktfaran.

Sen skriver du : "Det gäller att tolka vad man läser riktigt. Att ta upp att anhållan skulle antedaterats utan solid bevisning leder till"... Ja det gäller att tolka saker på rätt sätt. Men när du skriver att du tror MN hittar på/upprättar anhållan 16-17 november förstår jag inte någonting. Men om du tror att anhållan upprättas då, blir det likförbannat en antedatering eftersom MN hävdar att hon gör anhållan den 27 sep. Att du skulle ha solid bevisning angående 16-17 november kan jag inte heller se.

Om en anhållan görs 1 timme eller flera månader efter den tidpunkt man säger sig ha upprättat anhållan på, saknar betydelse, det blir en antedatering ändå. Att sen MN inte visat upp något papper på att anhållan är registrerad, tar jag som en antydan till bevis på antedatering.

Datumet när Hurtig blev informerad är inte oviktigt, och går att bestämma med hög precision, och det är inte rimligt att detta skedde innan häktningsförhandlingen (efter all dokumentation och analys som kommit i efterhand). Det är också högst sannolikt att datumet när anhållan upprättades inte skett långt innan Hurtig informerades, om nu annhållan verkligen existerat, vissa indikationer i denna tråd tyder på att det mest sannolika är att någon anhållan aldrig existerat.

Men här är det centrala underliggande problemet med detta, Advokatsamfundets regler: Du har rätt i att BH. i rollen som offentlig försvarare av Assange, inte kan förhandla tider om han känner till ett anhållande. Tänkte inte på reglerna som Hurtig är bunden av speciellt via advokatsamfundet...

Om Hurtig hade känt till anhållan innan den 17 November och förhandlat förhörstider så skulle han riskera uteslutning ur Advokatsamfundet. Det är fullständigt uteslutet att han medvetet skulle riskera detta. Om det vore Hurtigs ord att han informerats om anhållan 30 september skulle detta ensamt följaktligen kunna leda till ett disciplinärende hos Advokatsamfundet med förödande konsekvenser för Hurtig.

Detta är något som MN inte kan vara omedveten om, så hon måste också vara medveten om att hon inte informerat Hurtig om detta. Därför är det faktum att den interna kommunikationen under oktober inte innehåller några spår av detta mycket talande.

Termen "Agreed facts" betyder rent generellt inte att det är sanning, det är en missuppfattning om vad begreppet betyder. Vad det betyder är vad som inte motsägs av parterna och som rätten baserar sin uppfattning på, och stämmer i princip aldrig exakt med verkligheten, av den enkla anledningen att en part som skulle slösa bort rättens tid på att åtgärda i sammanhanget oväsentliga fel skulle få rätten mot sig.