Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Tack för dessa uppgifter och länken.

Historiska foton från t. ex. Risåsgatan passar "oss" alldeles ypperligt med tanke på vad som diskuteras i tråden.

Man kan ju alltid säga att man är någon annan. In på 70-talet fick man ju avlöningen insett kuvert, men att ha en ny identitet efter 1980 innebär i princip att den ursprungliga personen måste vara avliden.

Mycket bra av dig att du också lägger ut nyare artiklar om Dahlsjö-fallet.

Detta har diskuterats en hel del tidigare i tråden ang. klassperspektiv och hur "Hymme" var som person.

Skulle en sådan person ge sig i lag med de tre i Dahlsjö-gänget? Ja det är mycket svårt att svara på eftersom ingen vet med säkerhet hur han gjorde. Vi får hålla oss till olika uppfattningar och vad vi själva tror.

Inte tror jag i a f att vare sig Dahlsjö, Johansson och Karlsson hade något som helst intresse av att umgås med en person som "Hymme". Ändå går det inte till 100% avfärda den möjligheten att de ev. kom att råka på varandra den här mycket märkliga torsdagen i Göteborg.

Om jag får komma med en egen "foliehattsteori" som kanske framförts tidigare i tråden, kan ynglingarna erbjudit sin bil som något slags flyktfordon i grodmansrånet, och röjts undan av någon anledning?

Efter att läst intervjun med systern får man också intrycket att folk visste saker inofficiellt, kanske samma sak som i fallet Solbritt, ett samhälle som har egna regler och lagar? Troligen är väl lösningen simpel, en olycka därute någonstans, som kanske avslöjas till slut...

Där tar du upp en intressant sak som har diskuterats förut i tråden en hel del.

Gällande Kjell-Åke, så tror jag att han kom att erhålla en ny identitet en ganska kort tid efter den 29 juli. Denna hjälp fick han av någon/några som hade de rätta kontakterna för att så skulle kunna ske. Dessa kontakter kan omöjligt en 16-årig yngling själv ha som inte ens hade ett pass.

Jag tror vidare, att den identitet han erhöll var efter en svensk i ungefär hans egen ålder som hade avlidit i utlandet (kanske något äldre). På så sätt kunde Kjell-Åke efter ett antal år utomlands själv flytta tillbaka till "det gamla landet" som utlandssvensk.

I datoriseringens tidevarv hade det inte varit lika lätt att göra på detta sätt men för 50 år sedan var detta fullt möjligt. Under förutsättning att någon/några visste hur man skulle gå tillväga utan att det uppdagades.

Kjell-Åkes gamla personnummer, 490409-503(3), har heller aldrig varit aktivt på något sätt efter datumet den 29 juli 1965.

Det känns overkligt. Även om det skulle vara sant så känns det inte hundra.
Även om han inte "var den första" som folk skulle leta efter tycker jag ändå att någon släkting skulle ge sig fan på att reda ur det hela.

Hur menar du att de försvunnas familjer skulle ha gått tillväga för att ev. ha fått reda på vad som hade hänt?

När det gäller Gay Karlsson var det ingen i hans familj som brydde sig att han var försvunnen. Förutom systern som efter nästan tre år gjorde en anmälan.

Janne Dahlsjös familj verkade inte heller ha varit speciellt intresserade av att göra en anmälan. Den som först gör en anmälan är Övervakningsnämnden. Sedan går det ca fem månader innan hans mor anmälde sonens försvinnande 1966.

Gällande Kjell-Åke så vet vi att här agerade hans mor snabbt.

Vi får också ha i åtanke att två av dessa tre personer bodde i det då mer eller mindre laglösa Haga. Alltså ett samhälle i samhället. Den tredje bodde i Annedal som inte var ett dugg bättre.

Om vi tar "Hymmes" försvinnande, så gjorde hans föräldrar precis raka motsatsen till vad Gays och Jannes familjer gjorde med känt resultat.

Det här har tyvärr blivit lite av en myt och trådsanning. Vittnesbörd om hur trevligt det var och vilken fin sammanhållning man hade i Haga, är faktiskt det påfallande. Men sen är det ju så att där det finns billiga bostäder, där bor ju också fler kriminella än i andra stadsdelar och det är bland dessa som det fanns ett "samhälle i samhället" - oavsett i vilken stadsdel i Göteborg de bodde.

Vi ska också komma ihåg att detta var 1960-talet.
Det var delvis det "gamla" Sverige. Många hade fortfarande en rädsla inför det som de uppfattade som överhögheten. Jag har själv sett vuxna människor lyfta på hatten och buga sig när det kom en bil i ett litet samhälle, just därför att de kände sig underlägsna. Klassindelningen i samhället levde kvar.
De anhöriga till de här tre ynglingarna kanske inte var rädda i den meningen, men de kan ha saknat tilltro till "makten".

Ja detta har tidigare varit uppe till diskussion i tråden och jag tycker inte alls att detta är en "foliehattsteori".

Folk visste helt klart saker inofficiellt men ville inte berätta något. Oviljan att prata med polisen var mycket stor. Det finns folk än idag som vet men som vägrar att berätta.

Ingen vet om Dahlsjö-fallet hade att göra med Grodmansrånet. Det enda vi kan säga och som vi vet till 100% är att dessa båda händelser inträffade samma dag.

Sammanhållningen bland befolkningen i Haga var mycket god på den här tiden. Man höll ihop, men Haga var också en stadsdel som till stor del s. a. s. "skötte sig själv".

Inget tyder i alla fall på att de i kretsen kring killarna visste vad som hänt.
Det där stämmer inte. I Haga kryllade det av vanliga näringsidkare och där bodde poliser och andra respektabla människor. De som "skötte sig själva" var naturligtvis de som var kriminella, oavsett om de bodde i Haga, Majorna, Frölunda, Kortedala etc.

Det vet vi inte eftersom ingen har velat berätta. Varken då eller i nutid.

Vi har, som vanligt, även här olika åsikter. Du har dina och jag har mina.