Den 6 April, alltså i onsdags så hade jag varit nykter i ett helt JÄVLA ÅR
Kan än idag inte förstå vilken helvetes resa jag gjort under ett års tid.
Allt började i och med att min chef på jobbet ifrågasatte mig hur jag egentligen mådde eftersom jag luktade alkohol ofta och jag såg sliten och trött ut. Då blev jag ju förbannad eftersom företagsläkare och allt kopplades in. men det gick inge vidare hos företagsläkaren så jag valde själv att söka hjälp via beroendemottagningen i min kommun.
Där fick jag hjälp på riktigt. Fick medicin för abstinensen och trappade ner från alkoholen rätt tvärt.
Fy fan vad jag mådde, ville dö många ggr. Jag fick även hjälp via öppenvården där jag träffade en alkohol/missbruks terapeut. Det var egentligen där jag öppnade mig och vågade prata om saker som jag så många år hållit för mig själv. sakta men säkert blev jag starkare och insåg att jag fixade inte att dricka "lagom" eller varannan helg. Jag tog beslutet att testa en månad.
Hoppade på en 12 stegs grupp via öppenvården. Månaderna gick och nu står jag här, 1 år senare helt nykter.
Jag har inte ens smakat en droppe....
Kan ju säga idag att det har fan inte varit lätt, jag har velat hoppa framför tåget ett par ggr. Jag har velat skita i allt o dricka flera ggr. Men den där lilla djävulen på axeln, han bleknar faktiskt. Jag slutade sakta men säkert förhandla med mig själv.
Så till er som kämpar i motvind, för helvete bit ihop, suget kommer försvinna men det tar tid. Jag vet livet suger vissa dagar men försök att se på hur det såg ut när det var som värst i ditt drickande? Vill du vara där igen? Må så dåligt? Är det värt det???
Nä fan vad jag är glad just nu, vilken energi. Min drog terapeut bjöd mig på lunch i onsdags och vi pratade lite om mitt år hos henne, hur sur o tvär jag varit många ggr och vad vi skrattade.
Idag går jag kvar i 12 stegs gruppen som kommer hålla på fram till september i år. Och kontakten på Beroendemottagningen bleknar ju nu. behövs lixom inte göras prover etc nu. Samtalen får jag hos drog terapeuten via gruppen. Behöver jag prata så är det bara att be om att få stanna en stund när gruppen e klar. Så jag har fortfarande stödet kvar. samt har jag mail kontakt med henne om så behövs.
Det va lite om min resa och jag vet hur många ni är där ute som precis som jag kämpar och sliter för att orka vara nykter. men klarar jag det så kan fan ni också klara det
Trevlig fredag t er alla