Citat:
Ursprungligen postat av
Stig-Britt
Min poäng är alltså att kvinnor ständigt måste behandlas som barn eller ömtåliga glasfigurer. De klarar ingenting annat. De skriker och väsnas och leker jättestarka, men minsta motstånd så går de sönder. Jag tänker att vi män kanske gör oss en otjänst genom att behandla kvinnor såhär. Det verkar ju som att många kvinnor tycker att man inte ska göra skillnad på könen, så jag tänker att man kanske borde börja tala till kvinnor som man gör med män.
Det här ligger nära någonting som jag tänkt mycket på inne på Flashback. Utifrån vad jag har förstått så är det många kvinnor som blir chockade över hur hårt och "misogynt" språket är här. I själva verket är det ju såhär män ofta pratar när kvinnor inte är i närheten. Vad som händer är att här på ett anonymt forum så skiter männen i om läsare och övriga skribenter är män eller kvinnor och uttrycker sig på precis på samma sätt som de gör irl när enbart män är närvarande. Jag skulle säga att jag upptäcker detta irl hela tiden. Så fort en kvinna kommer in så ändrar männen sitt språk och börjar plötsligt bete sig som att de gick på glas. Pk eller inte. Jag har svårt att förneka det här. Jag ser det hela tiden. Många kvinnor kan lätt få för sig att männen här är misogyna, men det som de ofta inte tänker på är att tonläget kan vara precis lika brutalt mot andra män. Det som dessa kvinnor upplever som misogynt är helt enkelt att de inte är vana vid att bli behandlade på samma sätt som andra män. Det finns ett uttryck som säger något i stil med "för en grupp som är privilegierad kommer det kännas som diskriminering att bli likadant behandlade som alla andra".
De få gånger intressanta samhällsfrågor dyker upp där både män och kvinnor är samlade är min stil att vara saklig och stå på mig, men utan att vara otrevlig eller att köra ner fakta i halsen på folk. Jag har inte sett någon kvinna börja gråta över det. Det som dock nästan alltid händer när diskussionen börjar bli intressant är att någon kvinna plötsligt uttrycker, "nej men det här var jobbigt att prata om, kan vi inte diskutera något trevligare istället", varpå diskussionen ofta glider in på hur någon har målat om sin sommarstuga. Samma kvinnor har ofta inga som helst problem att vädra sina åsikter hur mycket som helst i alla möjliga sammanhang, så länge de får stå oemotsagda. Därmed absolut inte sagt att alla kvinnor håller på såhär, men min erfarenhet (och ja, detta är högst subjektivt och inget jag kan belägga med vetenskaplig empiri), är att det nästan alltid är en kvinna som börjar agera gatekeeper så fort en diskussion börjar bli intressant, och att män blir mycket mer försiktiga med vad de säger och hur de uttrycker sig så fort det finns kvinnor i gruppen.