Varför går kvinnor oemotsagda i 'riktiga livet'?

Följande inlägg väckte följande tankar hos mig:


Källa: (FB) Vid vilken ålder blir tjejer kvinnor?


Det är ju faktiskt sant, sällan hör man män 'i verkligheten' som säger emot kvinnor i deras galenskaper. Tanken som väckte hos mig är att det helt enkelt är för att det finns en sexuell potentiell - en möjlighet att ligga med kvinnan. Utöver det finns ju även en social aspekt där man inte gärna vill bli påhoppad av en drös kvinnor (och ibland även män - white knights).

Ni män; hur ofta håller ni er från att säga emot en kvinna i 'riktiga livet' och varför?

Jag har kommit på mig själv med detta många gånger, oftast för att jag är rädd att kvinnan ska börja gråta (något som faktiskt hänt ett par gånger när jag sagt emot angående fakta-grejer) eller bli allmänt upprörd. Vi kanske gör oss själva en stor otjänst i det?

Ja svenska män är tofflor. De klarar inte ens att backa upp varandra. De klarar inte av att styra landet. De klarar ingenting egentligen, och då är jag mestadels svensk själv. Men jag har sett att toffeltrenden även vänt. Allt mindre tofflande. 2000-2008 var värsta tofflandet i historien.

Jag drar mig aldrig för att säga ifrån, oavsett kön. Teorin om att män är snälla mot kvinnor för att dom ser ett potentiellt ligg kanske kan stämma. Men ironiskt nog så är det ju så att män kommer få ligga MER om dom säger ifrån och visar sig "starka" och ledande. Om en galen feminist ställer sig framför dig och börjar spy ut dynga, så är det större chans att du får ligga med henne om du ryter ifrån och lägger ner henne på golvet, än om du försöker lugna henne med ord.

Faktiskt. Har själv lägrat ett par stycken politiskt aktiva uttalade vänsterfeminister, varav en jag hade som KK i ett par år. Inte värsta typen av deta F!-haggor med kort hår, utan ändå sådana som ser relativt normala ut.

Detta på fyllan, genom att jag framförallt gick in för att provocera dem, med klassiska generaliseringar som att "kvinnor skall stå vid spisen" och så vidare för att till en början få deras uppmärksamhet (och väcka deras vrede), genom att klart och tydligt klargöra vad jag tycker om feminism, genus, och liknande dravel. Och stod på mig utan att tveka det minsta. Spriten hjälpte ju en del till att släppa en del spärrar för vad som kan tänkas vara lämpligt att säga eller inte...


Och, likt förbannat slutade det med att jag fick av trosorna på dem. Det mest intressanta var det att väl i sänghalmen var det inte ett uns av "en stark kvinna", utan där ville de framförallt bli hårt påknullade och dominerade, nedtryckta och rentutav smiskade. Näst intill våldtagna, så pass till den gränsen att jag själv började bli tveksam över att gå på lite för hårt. Inget rent S&M, men ändå förhållandevis hårt sex. Och ja, tvåan sade de inte emot heller.

Bra trådstart!

Enl. mig är kvinnor sitt och sin omgivnings enskillt största hot/risk. Detta p.g.a. faktorerna som nämns i trådstarten.

Det extremregressiva vänstersamhället vi lever i låter ej grupperna de favoriserar växa, mogna, göra det de behöver för att komma vidare i livet och verkligen hålla makten över sin egen tillvaro, i förhållande till en rörlig omvärld.

Min slutsats är att feminister är de som minst förstår och respekterar kvinnor.

Kvinnor är extremt bortskämda och kommer undan med extremt mycket skit en man aldrig kommit undan med. Vaginans makt är stor som ni vet.

Extremt irriterande att stöta på kärringar som stått oemotsagda hela livet - man verkligen känner hur idiotin flödar i någon psykotisk snetripp på verkligheten.

I arbetslivet är det säkrast att bara hålla tyst, beroende på hurudan formell eller informell alfahona ens kvinnodominerade arbetsplats har. Bara man inte gör så mycket väsen av sig har man rent av möjlighet att sköta det man har betalt för. Man skall inte utmana en alfahona om man inte kan få henne säkert kickad.

På kvinnodominerade kommunala arbetsplatser är det inte viktigt med resultat utan vem som bestämmer. Man anpassar sig till kvinnligt ledarskap, allt blir liksom personligt.

Jag kanske skulle kontrastera detta mot hur män talar till kvinnor här på Flashback i trådstarten. Det jag vill belysa är att det som upplevs som misogynt här på FB kanske bara är sanningen, som då står outtalad i det verkliga livet. Därför undrar jag just hur många av er talar till kvinnor irl kontra här på forumet.

Jag skulle aldrig prata ner en kvinna "i verkligheten" som jag gör här på Flashback. Helt enkelt för att jag inte vågar. Att hävda att kvinnor har lägre IQ irl är ekvivalent med saker som att hävda att Somalier har lägre IQ. Trots att det är sant så blir man bränd rent socialt. Det funkar inte.

Vidare går det inte att säga till en kvinna att hon har fel eftersom hon faller i gråt. Detta har uttryckligen skett i min närhet flera gånger, där jag påpekat fakta och rent sakligt sagt att "du tolkar detta fel, det är såhär." Och när det då visar sig att jag haft rätt, så har kvinnan bokstavligt talat börjat fälla tårar (inget gråtskrik, utan tyst snyftande med tårar som rinner ner för kinderna).

Min poäng är alltså att kvinnor ständigt måste behandlas som barn eller ömtåliga glasfigurer. De klarar ingenting annat. De skriker och väsnas och leker jättestarka, men minsta motstånd så går de sönder. Jag tänker att vi män kanske gör oss en otjänst genom att behandla kvinnor såhär. Det verkar ju som att många kvinnor tycker att man inte ska göra skillnad på könen, så jag tänker att man kanske borde börja tala till kvinnor som man gör med män.

Att hata kvinnor i verkligheten får negativa sociala inverkningar för kvinnohataren, eftersom flagrant kvinnohat tack och lov inte uppmuntras i offentliga miljöer. Näthat har inte samma sociala bakslag för den som ägnar sig åt det, så därför fungerar internetforum som Flashback för många som ett utlopp där de kan hata ohämmat.

Var du verkligen tvungen att fråga?

Din uppfattning är alltså att man hatar en kvinna om man säger emot henne? Det är ju i sådana fall väldigt talande för varför kvinnor reagerar som de gör; om de tror att man hatar dem för att man pekar ut faktafel m.m.

Det stora problemet är ju att det är en av anledningarna till all form av kritik och ifrågasättande - även välgrundad sådan - enkelt avfärdas som kvinnohat, precis som rasistkortet.

Och, den som får kvinnohatarkortet (eller rasistkortet) kastat på sig, ses ju på som den som blev kallad för häxa under medeltiden - det vill säga - Den Onde. Medans kvinnan automatiskt blir Offret, inte sällan då denne börjar gråta eller beter sig ungefär så, för att få sympatier av flocken.

Då kvinnor är så tydliga flockdjur, så dras ju alla direkt åt samma håll precis som hönor - blir någon utpekad som Den Onde (räven), så blir ju alla kvinnor/hönor upprörda och springer ifrån denne - för ingen vill ju umgås med Den Onde (räven), och denne riskerar absolut att bli socialt stigmatiserad och utfryst. Sedan finns det ju gott om white knights som gärna visar sig duktiga inför hönsflocken, och minsann glatt följer på flockbeteendet i för hoppning att få ligga med Offret eller någon annan i flocken.

Du missförstår kvinnors motiv att kommunicera. Det är totalt ointressant med slutsatser och vem som har rätt eller vad man som grupp bör jobba mot. Allt handlar om relationer. Att ni liksom bekräftar varandra och har det mysigt. Att överbevisa nån gör det jätte omysigt för den och det är elakt att vara omysig mot nån så den blir ledsen.

Som exempel kunde jag avsluta mitt inlägg med:

Super trådstart bästaste Stig-Britt! /Kjamiz, jelloh