Problemet för M är att valet av allianser(!) kommer att skrämma bort väljare oavsett vilket det blir. Möter man SD kommer man att tappa väljare till C. Väljer man att försöka hålla alliansen vid liv i någon betydande grad försvinner mängder av väljare direkt till SD. Dessutom tillkommer att KD knappast kommer att överleva 2018. Partiet har de senaste valen förblivit ett riksdagsparti eftersom det varit ett riksdagsparti, men jag tror inte att det kommer att fungera framgent. Partiet företräder ett minoritetsintresse på ett totalt andefattigt sätt, samtidigt som SD i stora delar täcker in samma politik fast utan att skämmas för sin socialkonservatism, med den ytterligare fördelen som en lösare identifiering med kristendomen ger. Samtidigt finns en ansenlig del "bleeding heart christians" i KD(se uttalanden om TUT nu under vintern). Jag skulle beteckna KD som minst lika opålitliga som M i migrationsfrågan. L är även de ett parti för ingen, men de är politiskt skickligare än KD och saknar helt heder(men jag upprepar mig), så de kan säkert lyckas klamra sig kvar. Ska M-ledningen ha stake att göra upp med ett jämnstort SD, alternativt rodda ihop en allians med utopistliberalerna i C och ett L säkerligen positionerat till vänster om M, en allians som ändå behöver SD:s stöd? Och hur kommer väljarna att reagera på "vi får se" som svar på frågan om kommande konstellationer under valrörelsen?
Jag skulle inte bli förvånad om vi landar i S+M+L efter 2018, såld till väljarna som en krisregering(vi kan mycket väl vara mitt i en ekonomisk kris tills dess).
Jag skulle inte bli förvånad om vi landar i S+M+L efter 2018, såld till väljarna som en krisregering(vi kan mycket väl vara mitt i en ekonomisk kris tills dess).
