Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

10 dagar som Sverige orsakat. som följd av EAW:n. Resten har med överklagandet av EAW mot Storbritannien att göra och det är 100% självförvållat, det var dessutom helt dödfött. När detta inte funkade flydde han på helt eget bevåg undan rättvisan till ambassaden och den perioden fram till nu har vare sig Sverige eller Storbritannien något att med att göra. Detta enligt svensk uppfattning (ÅM, UD) och brittisk, baserat på den samlade juridiska expertisen med tolkning av europeisk lagstiftning.

Kulramen visar samma sak, 10 dagar som Sverige orsakat. Om han väljer sanningens och rättvisans väg och låter sig föras till Sverige så ska vi givetvis vara noga med att han får avräkna exakt 10 dagar från ev. fängelsestraff, rätt ska vara rätt.

Resten har han själv orsakat.

Mindre begåvningsutmanade personer förstår att man inte räknar bort tid för frihetsberövande beroende på om det under tiden funnits ett överklagande eller ej.

Hur skulle det se ut om någon oskyldig dömdes till fängelse och överklagade den saken och sedan när han blir frikänd så får han ingen ersättning eftersom han varit inlåst under tiden som han överklagade?

Om han inte hade överklagat, hade han då omedelbart förflyttats till Sverige för frigivning eller fortsatt frihetsberövande?

Det är naturligtvis Marianne som ytterst ligger bakom eftersom det är hon som utfärdat EAWn. Dessutom tog det henne hela tre veckor innan hon gick med på att ens diskutera förhörsdatum. Så inte nog med att hon envisades med att förhöra vissa vittnen (gissningsvis JW och DB 20 september) innan hon förhörde JA, hon vägrade till och med att ens diskutera förhörsdatum förrän dagen efter de förhörts klart! Och exakt tre veckor efter att 21 september äntligen ha gått med på att åtminstone diskutera förhörsdatum så hotade hon, 12 oktober, med häktningsframställan.

Borde hon inte ha börjat diskutera förhörsdatum tidigare?

Borde hon inte haft större tålamod? Meddelanden från myndigheter anses ofta ha nått adressaten inom 14 dagar, det är normalt. Marianne hade alltså inget skäl att gå i taket ens om det tagit Hurtig två veckor att få tag i JA. I själva verket tog det bara en vecka. Det måste anses acceptabelt, med god marginal. Hade Marianne verkligen skickat honom en kallelse via Hurtig hade JA kunnat välja mellan att infinna sig eller meddela laga förfall. Men Marianne ville inte ge honom en formell kallelse. Istället förslår hon ibland förhörsdatum med bara en enda dags varsel. Ja, i praktiken samma dag eftersom SMSet skickades så sent som kl. 19.27 dagen innan det föreslagna förhöret och alltså inte bör anses som mottaget förrän dagen därpå om man håller sig till normala arbetstider:

5 oktober 19.27 Marianne till Hurtig
Hej! Skulle du och A kunna komma in på förhör imorgon vid förslagsvis kl. 16.30?

Tre veckor borde ses som en rimlig tid att få till stånd ett förhör givet att det först kan ta ett par veckor att nå en fri person och sen kanske en vecka för den kallade att justera sina planer och förbereda resa från utlandet till förhörsplats, alternativt meddela laga förfall eller förhandla om en annan tidpunkt. Men tre veckor var också allt Marianne gav dem. 10 oktober var på förslag men då ville Marianne helga vilodagen (i alla fall ansåg hon dagen olämplig för att det var en söndag). 14 oktober var även det på förslag men det avvisade väl Marianne som "för sent" i ett mejl till Hurtig. Tre veckor prick var alltså vad hon gav dem, trots att hon aldrig utfärdade en formell kallelse till förhör.

Så det var de första sex veckorna som gick. Först tre veckor då hon vägrade diskutera förhörsdatum. Sedan tre veckor då hon avfärdade tre förslag som gavs av Assange via Hurtig: 10 oktober, 14 oktober och telefonförhör:

30 september Erika till Marianne
Hej! Pratade nyss med Hurtig. A är utomlands. De kan komma på förhör 10 alt. 14 okt. Ringer dig under fm.

8 oktober 15.04 Marianne till Erika och Gehlin
Hej! Nu ringde Hurtig. A är utomlands och slutför ett större arbete. Han erbjöd sig att medverka vid förhör per telefon. H undersöker om A kan inställa sig personligen på torsdag.

Nog verkar det som att Marianne mer var ute efter att häkta än att höra vad han hade att säga.

"Hellre häkta än höra" är Mariannes orubbliga motto.

8 oktober ville Marianne inte veta av det erbjudna telefonförhöret
10 oktober ville hon inte för att det var en söndag
14 oktober ville hon inte för det var "för sent"

12 oktober började hon hota med häktningsframställan.

Lite längre bak i tråden (jan 2011) finns följande inlägg som också kan vara intressant att påminna om när det gäller omständigheterna runt det faktum att Marianne Ny inte ville förhöra JA under den långa period han väntade i Sverige. Hon hade annat för sig, nåt som var enormt viktigt att fixa till---nämligen bortsortering/undansmusslande av och bortförklaringar för det som målsägarna avslöjat via SMS:


PS. Tack Duqu för att du postade Björn Karlins kommentar (inlagt i spoiler ovan av mig pga längden)! Mycket intressant!

När man får läsa sådana här dokument via Wikileaks förstår man paniken i USA och annorstädes över att vanligt folk skall få reda på orsak och verkan i dagens världspolitik.

Hillary Clinton:

https://wikileaks.org/clinton-emails/emailid/18328#efmADMAFf

Vem har våldtagit vem? Vad säger AA som medlem i Ship to Gaza att främst gå Israels intresse i Syrien genom att medverka i Assange dramat på det sätt hon gjort?

Kanske palestinierna börjar se AA som dubbelagent och börja misstänka henne, med allt vad det kan innebära.

Erfarenheten och händelserna motsäger dig:

1. Om Assange behandlats som Svensson så hade knappast Claes Borgström begärt att fallet skulle återupptas efter det att chefsåklagare Eva Finné lagt ner det. Borgström och polis Mats Gehlin hade knappast heller brytt sig om att spetsa till Irmeli Krans' nerteckning av förhöret med Sofia W genom att föra in "behövliga ändringar". Jag tvivlar dessutom på att Mats Gehlin i fallet Svensson hade brytt sig om att skicka in Anna Ardins kondom (kondomen utan DNA) till SKL, när han blivit beordrad av Eva Finne att avvakta hennes beslut. Det finns alltså en mängd indikatorer på att vissa personer varit ovanligt angelägna om att sätta dit Assange.

2. Frivillighetens väg fungerade utmärkt för Eva Finné. Assange förhördes om ofredande den 30 augusti 2010; han infann sig snällt och lydigt till förhör. Det hade givetvis varit möjligt att förhöra Assange om de nya anklagelserna några dagar senare, under första eller andra veckan i september, t.ex.

Tvångsåtgärderna har varit kontraproduktiva, från dag 1, då jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand anhöll Assange i hans frånvaro. Eva Finne upphävde den anhållan nästa dag och lyckades genomföra ett förhör utan minsta problem.

Efter spaltkilometer av intetsägande tet så har jag lyckats hitta en andra sak som är korrekt i dina utläggningar.

Om MN återuppatgit fallet (vilket hon inte gjort om det handlat om en vanlig Svensson) så skulle en vanlig svensson häktats den 1 sep. Blivit förhörd. Frisläppt och fallet hade lagts ner. Frågan hade till fullo varit utredd innan 2 sep 2010. Tänk om JA denna enda dag hade blivit behandlad som en Svensson av MN. Då hade hundratals miljoner blivit sparade i direkta kostnader och 10(0?) tals miljarder i Goodwill hade inte gått upp i rök. Sverige hade inte blivit utskämt i hela världen. Vi hade sluppit (?) att läsa NYspråk och jorden hade varit en bättre plats att leva på.

Marianne har själv givit två skäl till varför hon ville dröja med förhöret med Assange till 28 september:

1. Mats Gehlins sjukfrånvaro i mitten av september

2. Vittnesförhör som Marianne ville genomföra innan hon förhörde Assange.

Det betyder att hon inte hade kunnat hålla honom anhållen och häktad från 1 september. 3-4 veckors häktning hade nog inte godkänts om hon under hela den tiden vägrade förhöra honom på grund av ovanstående skäl.

20 september förhördes JW och DB. Några telefonförhör hölls även 6, 22 och 27 oktober, men det verkar inte vara dessa Marianne hänvisade till i punkt 2 ovan. Förhören från 20 september var utskrivna först 23 september. De utgör över 40 sidor i HäPM. Marianne verkar ha behövt tre arbetsdagar (24, 25 och 27 september) för att analysera dessa, men hon kan förstås ha varit upptagen med annat vid sidan om. I alla fall föreslår hon inget förhörsdatum som ligger tidigare än 28 september. Tror du hon hade kunnat hålla honom häktad hela den långa tiden utan att förhöra honom? Nej, det verkar tvärtom så att hon undviker att häkta honom tidigare för att inte behöva gå med på att förhöra honom.

Vad har hon då för skäl att häkta honom? Inga tvingande skäl alls i september. Eftersom hon inte var intresserad av att förhöra honom förrän 28 september kan hon inte gärna hävda flyktfara, för det fanns inget förhör att "fly" ifrån den tidsperioden. Hon tillåts förmodligen inte hålla honom frihetsberövad i 28 dagar för att först på den 28e dagen gå med på att förhöra honom. Och innan det gått några veckor efter den 21a, då hon första gången föreslog ett förhörsdatum, kan hon inte heller anklaga honom för ett "flyktbeteende" eftersom en fri person inte behöver vara omedelbart tillgänglig för förhör. Det verkar inte som att Marianne beordrat Assange att stå i ständig kontakt med Hurtig. Det kan hon förmodligen inte göra.

Summan av kardemumman är att innan 28 september var Marianne inte intresserad av att förhöra Assange, och därmed kunde hon inte gärna hålla honom häktad. först dagen innan hennes förslag på förhörsdatum så anhöll hon honom i hemlighet i sin frånvaro. Det fanns alltså inte ens den 27e några tvångsmedel som gjorde att han inte kunde resa utomlands med flyg från Arlanda.

Marianne ville inte förhöra honom innan 28 september. Anses det acceptabelt att bedriva en förundersökning på det sättet? Mycket onödigt arbete hade nog kunnat besparas om hon förhört den misstänkte tidigare och utifrån detta insett att förunderökningen borde läggas ner. Det var precis som om hon var anglägen att få fram så mycket information som möjligt om Assange genom att förhöra framför allt JW och DB. Hade hon förhört Assange först hade hon kanske tvingats lägga ner och därmed gå miste om all intressant information som kom fram i förhören med JW och DB, information som ett flertal säkerhetsorganisationer världen över var intresserade av. Marianne kunde inte riskera att inte få tillfälle att låta förhöra JW och DB. Alltså kunde hon inte förhöra Assange tidigare, och alltså kunde hon inte häkta honom tidigare.

Häktningen ledde senare till en massiv informationsövervakning kring Assange på ambassaden. Turerna kring förhör och häktning har naturligtvis mycket lite att göra med de en gång nedlagda sexbrottsanklagelserna.

Om en vanlig Svensson (som begått exakt samma handlingar som JA) skulle ha häktats första 1 september, blivit förhörd frisläppt och fallet lagts ner, ja då skulle samma gälla JA eftersom det råder likhet inför lagen. Så varför valde han inte detta superenkla och bekväma alternativ istället för att krångla i flera år och fly undan rättvisan in på en ambassad? Kan man hitta logiken i detta beteende så är det nog snudd på Nobelpriset i psykologi.

Är det Assanges fel att Marianne Ny särbehandlade honom i september 2010?

När man trodde att du inte kunde framställa dig själv som mer korkad än du redan gjort...

Klart att det är JA:s fel. Om hypotesen var att verkställd häktning skulle leda till frigivning så är det väl synnerligen korkat av JA att välja att överklaga och sen fly till en ambassad? Det är faktiskt inte MN:s fel att JA överklagat och flytt undan rättvisan i på en ambassad. Han kunde och kan ännu idag när som helst välja att låta häktningen verkställas, och enligt hypotesen då alltså strax bli rentvådd. Istället har han gjort precis allt som tyder på att han är skyldig till brott, för annars skulle han ju aldrig ha lämnat landet eller återvänt i ett tidigt skede för att just rentvå sig sig själv. Fantasierna om att han skulle bli utlämnad till USA fanns inte när han var i Sverige och första tiden i UK, så varför valde han då att överklaga? Den korkade parten tycks vara i första hand den person som helt frivilligt tillbringat flera år på en ombyggd damtoalett, och i andra hand den svans som hyllar detta märkliga beteende.

Men nu var inte det den diskuterade hypotesen. Och inte heller vad du skrev eller vad som diskuterades.