Ni som läser till civilingenjör - mattematiken?

Så lätt ska du inte slippa undan, här är F's respektive I's motsvarande tentor i envariabelanalys 7.5hp som gavs med en dags mellanrum;

http://www.ftek.se/old/vbl/veckoblad/f1/lp2/tma976_analys-forts/tentor/analys-forts_2010-04-10_T.pdf
http://www.math.chalmers.se/Math/Grundutb/CTH/mve016/0910/MVE016-100409-Jan.pdf

Utan att grotta ner sig i själva talen så bör följande vara helt uppenbart;
På I;arnas tenta är så gott som alla uppgifterna att beräkna ett värde, medan fysiks uppgifter oftast kräver djupare förståelse i stil med "Ange nödvändigt och tillräckligt villkor för att..." , "Visa att...", "Avgör om...".
På I;arnas tenta får de en uppsättning trig formler och maclaurin utvecklingar på baksidan som stöd,
På I;arnas tenta kan de få någon form av bonuspoäng från helt andra saker att tillgodoräkna sig.

Men visst;

Jag kan förvisso bara tala för mig själv, men i alla fall. Matematik har aldrig varit min starka sida men jag tog mig åtminstone in på en utbildning till civilingenjör. Jag vet inte hur många omtentor jag gjort till dags dato, men är det egentligen så svårt? Nej, snarare handlar det om att jag har haft (och har fortfarande) en usel studieteknik, varit mer intresserad av andra kurser och het enkelt varit lat.

För att konkretisera det hela så är matematiken på universitetsnivå inte omöjlig, åtminstone inte om någon klarat av att bli antagen, men den fordrar arbete och fokus på ett annat sätt än gymnasiet.

Fast det handlar mer om att det är OT än att jag försöker komma undan. Vill helst inte förstöra tråden för snubben som startade den med en massa tjafs.

Men ok, jag skulle nog inte ha gått så hårt ut när det faktiskt var ett tag sedan jag pluggade. Har inte läst endim på länge, men kan hålla med om att dessa två tentor skiljer sig åt rejält. På min tid fick ingen oavsett program någon formelsamling på denna tenta. Att t.ex. få trig-formlerna är bedrövligt. Den enda fördelen som fanns då var att man kunde skriva ett förprov under nolleveckan och därmed få 0.5 i betyg tillgodoräknat på Linan, vilket F ej kunde. I övrigt skrev vi samma tentor och brukade jämföra % godkända

Asch, han frågade faktiskt om Indeks svårighetsgrad och matte så tror knappast han lider av att få se oss ordbrottas lite om det.


Hehe, loud confident and wrong brukar sällan vara en framgångsfaktor på nätet men kul diskussioner blir det

Har heller aldrig fått nått sånt, blev lite chockad faktiskt. Triggen bör ju sitta som ett rinnande vatten i slutet av första terminen. Tror huvudproblemet är att andra program devalverat i takt med att studenternas förkunskaper eroderat de senaste 25 åren. Jana Madjarova på Chalmers som brukade ha matteundervisningen på fysik har vart inne i mediadebatten för ett par år sen efter att ha prövat att ge en gammal tenta/dugga från tidigt nittiotal på något program med skrämmande resultat. Fysikutbildningen där störst andel av alla exade civing går vidare till forskning, och en inte alltför liten andel inom just matematik, har inte riktigt det alternativet. I så fall skulle ju även forskningen bli lidande. Lättare för institutioner som har mindre mattetung forskning att slira på matematikkraven.

Jag tror att studenter på program med tuffare antagningskrav inte är dummare än förr, snarare att de har blivit bredare i sin kunskap men tappat på djupet. Möjligtvis en effekt av det uppkopplade samhället och hur information sprids idag.

Har också fått känslan av att studenter på tekniska utbildningar verkar ha sämre kunskaper i matematik än förr. Läser själv nu och har pratat en del med föreläsare och andra personer verksamma inom utbildningen. Tror dock inte att man räknar långsammare nu förr, snarare att man kanske inte har samma djupa förståelse för matematikens språk. Men det är inte bara studenternas fel, de flesta är rätt ambitiösa, utan det beror nog också en hel del på hur utbildningarna struktureras. I min grundskola + gymnasium tycker jag inte att jag lärde mig speciellt mycket matematik alls, utan det var först under mitt andra år på universitetet som jag började få en känsla för saker.

Men även på civilingenjörsutbildningarna på universitets så fokuseras det ofta mer på tillämpning/användning av matematiken än matematiken i sig, med all rätt kanske. Civilingenjörsprogram ska ju vara riktade mer mot praktik än teori i gemen. Själv kan jag dock tycka att det är lite synd ibland att det ska vara så mycket korvstoppning istället för att man får jobba mer med det som lärs ut på kurserna och få en djupare förståelse, och kanske skulle lite fler rena matematikkurser slängas in på programmen. T.ex. senaste kurser så skulle vi själva använda och ställa upp definitioner för vektorrum för att använda en metod för att approximera partiella differentialekvationer. Och visst, jag kunde skriva upp definitionerna och härma det som lärts ut, men jag hade ingen känsla för exakt vad jag gjorde. Tråkigt.

En annan sak som kan vara värt att tillägga i denna diskussion är att visst kan de första matematikkurserna vara väldigt lika för alla civilingenjörsprogram - t.ex. en/fler-variabel, linjär algebra etc. - om än med vissa skillnader ibland. Dock läser ofta de mer matematiskt tunga programmen kurserna på kortare tid än andra program, som sprider ut dem på fler terminer. Dessutom så efter att man har läst de grundläggande kurserna så läser vissa program inte något mer, medan andra program går vidare med differentialekvationer, mekanikkurser, strömningslära osv. där allt det som lärdes tidigare ska sitta bra (dvs. man kan inte bara härma någon tenta), vilket gör dessa kurser betydligt svårare imo.

Jag hade liknande resultat som du hade i gymnasiet, sen så skrev jag 1,6 på högskoleprovet och sökte till tekniskt basår. Det hjälpte så jädra mycket, jag gick från att knappt kunna nån fysik eller matte till bli värsta hajen på det. När jag börja min linje så blev jag snabbt bäst i klassen då majoriteten verkade vara personen som dig, så det första året cruisa jag mig igenom alla kurser med högsta betyg. Så om du ändå tänker söka om ett par år så skulle jag rekommendera tekniskt basår, man läser i 150% tempo så man lär sig planera, dessutom så läser man lite överkurs så man får en smak på vad som väntar. De fick mig från G elev i matte (och IG i fysik) till MVG i båda.

Har hört att Chalmers kör olika tentor men på LTH är det iaf samma. Vet inte hur nivån står sig mot CTH och har inte tid att kolla nu men här finns några gamla tentor från första delkursen. http://www.maths.lth.se/course/endimb1/

Det här innehåller en del av förklaringen. Man kan knappt påpeka brister i dagens samhälle utan att folk börjar yra om vems fel det är. Eftersom skuldfrågan dessutom är så känslig blir det lättare om man bara sopar det under mattan.

Jag undervisar ibland på både master- och kandidatnivå och skulle göra följande påståenden;
- Är studenter mer korkade idag (dvs lägre IQ)? Knappast.
- Är studenterna latare idag? De lägger iaf inte lika mycket tid och energi på utbildningen.
- Har studenter avsevärt mycket sämre förkunskaper idag? Utan tvekan.
- Sitter studenterna och fipplar med telefonen etc. på föreläsningarna? Japp och det sänker motivationen för föreläsaren något grovt.
- Har studenter idag betydligt mer fokus på att få godkänt än att faktiskt lära sig något för framtiden? Ja, det är min erfarenhet.
- Gnäller studenterna mer på att kurserna är svåra idag trots att kursinnehållet urvattnats? Japp, samma eller mer gnäll varje år oavsett om man plockat bort delar eller gett dem betydligt mer handledning.
- Finns det undantag från ovanstående? Ja ganska många, men de är just undantag och inte normen.

När jag har mer av handledning/enskilda samtal med studenter försöker jag med blandad framgång förklara för de mest handfallna studenterna att de om de tänkt jobba inom fältet faktiskt kommer förväntas kunna tillämpa kursinnehållet på betydligt lurigare problem än de de stöter på i kurserna och att det då varken är självklart vilken metod man ska använda, finns något facit eller tydligt definierade randvillkor. Har sett många med pappret i handen som inte ens efter flera år på jobbet klarar av ens hälften av vad de borde med tanke på vilken utbildning de läst, det är ganska sorgligt och man får sysselsätta dem med rutingrejer i den mån det går eller hoppas man att blir av med dem.

Så för att inte gå OT, tänk på detta TS om du ger dig in på en civ.ing.; pappret är bara ett papper, resten av livet är det kunskaperna som räknas.

Inte speciellt motiverande för en som tänkt läsa civing. nästa termin
Undervisar du på mer än ett program och kan säga om det finns några generella skillnader i studiemotivation emellan dem? Prioriterar det nämligen väldigt högt, kanske t.o.m högre än vad som intresserar mig just nu.

Att du ställer frågan, betyder nog att du kommer att klara det fint ! Det kan bli tidvis svårt, frustrerande och mycket jobb, men med ambition och disciplin kan man kompensera de flesta andra svagheter. Tidigare började man alltid Chalmers med en tre dagarskurs då hela gymnasiematten repeterades. Om det sker, se till att häng med då, och upptäck vilken enorm tillfredsställelse det är att känna du klarar något du tidigare kämpat med.

Kan inte se varför det skulle vara demotiverande? Det var mer en allmän reflektion över curlinggenerationens inträde i högskolevärlden i kombination med den kraftiga utökandet av antalet studieplatser sista 20 åren. Långt ifrån alla är såna, förmodligen är antalet duktiga ungefär konstant eller kanske tom lite högre än förr, det är bara att deras andel har minskat när man släppt in en massa fler.

Är man själv taggad och vill lära sig så mycket man kan istället för att gny och fokusera på att maximera mängden fritid så ser jag inte varför det skulle spela roll. Tvärtom, de som vill lära sig och faktiskt gör en helhjärtad insats blir jäkligt poppis hos professorer och föreläsare.

Ofta finns det t.ex. frivillig handledningstid då man kan komma till institutionen om man behöver lite stöd eller har frågor, det är inte sällsynt att inte en kotte dyker upp trots att hälften sen kuggar tentan. De som faktiskt dyker upp och dessutom har försökt tänka lite på egen hand innan de frågar får därför precis hur mycket tid och engagemang som helst.

Kommer du sen ut, hamnar på en någorlunda sund arbetsplats och dessutom är duktig kommer du göra karriär utan någon större ansträngning. Att många är lata och oengagerade är ju nästan bara fördelaktigt för de som inte är såna. Enda nackdelen är väl att man kanske hade kunnat nå lite längre och nivån kunnat hållas aningen högre under utbildningen utan de oengagerade.

Har undervisat på tre olika program, och det skiljer sig åt en del, ju "tyngre" program desto färre gnällspikar verkar ironiskt nog gälla. Med tyngre menar jag inte nödvändigtvis svårare även om det ofta går hand i hand, utan mer de klassiska ingenjörslinjerna vs nyare varianter. Antar att det har att göra med att man kanske blir lite mer ödmjuk inför det faktum att en utbildning redan körts i hundra år med goda resultat.

Mycket god invändning. Jag är nog lite för låst i mitt gymnasietänkande där omotiverade elever får sätta standarden och påverka undervisningen så mycket. Det där att inte gå på handledningstiden och sen få underkänt och ha mage att klaga låter ju sinnessjukt. Inte konstigt att folk förespråkar studieavgifter.