Citat:
Ursprungligen postat av
12Dagge
Jo, jag har det. Eller i alla fall ställt en fråga om hur lättkränkthet ska definieras. Inlägget finns på trådens andra sida, och här är det återpublicerat
Ja, det har du. Ber så mycket om ursäkt. Men tråden som helhet är ju pajkastning, inget annat.
Jag diskuterar gärna hur man ska definiera lättkränkthet. Jag tror ingen här har en aning om hur man ska göra det, utan använder begreppet mest som ett epitet att bara sätta på andra för att ta hem egna politiska poäng.
Det diskuteras mycket kring andras lättkränkthet, men problematiken kring varför och hur vi sätter detta på andra är kanske minst lika viktig att diskutera. Om man tycker folk hit och dit och till höger och vänster är lättkränkta, borde man då inte också ha på fötterna för att själv framstå som seriös i en debatt att den man talar om verkligen är lättkränkt?
Jag utesluter inte att folk kan vara lättkränkta för sitt eget bästa, men samtidigt är det just nu i vårt samhälle också väldigt lätt att peka med fingret på andras åsikter som man inte gillar för att vara uttryck av lättkränkthet.
Ta lektorn som det talades om. Jag påpekade att hon bara uttryckte sin analys av de samhällsstrukturer hon såg och hur de påverkade samhället. Svaret jag fick var att hon inte var lättkränkt möjligen, men att hon var lättkränkt å andras vägnar. Vad fan, det är ju absurt. Det är svårt nog och veta att någon är kränkt, och än svårare torde det vara att veta att man är kränkt å andras vägnar. Blir man lektor genom att sitta och vara kränkt? Nej, knappast.
I övrigt tror jag inga andra än just de som beklagar sig över lättkränktheten som faktiskt är de som älskar lättkränktheten som fenomen allra mest. För fy fan så lätt det blir om andras människors åsikter bara är att förpassa som uttryck för lättkränkthet.
I övrigt, även om man nu är lättkränkt i en fråga så behöver ju inte det utesluta att man har fel. Många har den uppfattningen. Din åsikt räknas inte för du är bara kränkt. Det är ju rätt beklämmande. Att bli kränkt kan ju fungera som en ögonöppnare nog så viktig som någon annan. Vad säger det att vi nedvärderar det som innebär att en kränkt människa ger uttryck för en åsikt som bottnar i att han eller hon blivit kränkt?