Citat:
Ursprungligen postat av
Brille68
Spalletti är utstuderad mot Totti. Varit rykten om att Pjanic varit lite småskadad, och att Dzeko varit sjuk. Leder med 1-3, ca 10 minuter kvar och tar ut El Shaarawy. In med Dzeko. Totti sitter kvar på bänken...
Och detta kan ha varit sista chansen på ett tag. För nu har man mött de fem sämsta lagen i Serie A, och dit räknas definitivt inte Empoli. Men nu stundar tuffare motstånd...
Såg bara sista 20. Valde att gå med dottern på Mora Träsk i stället... Slötittade när vi gjorde 3-1. Men bryr mig inte längre. Satt och funderade över vilka som fanns på plan. Pjanic har det ryktats om hit och dit i omgångar de senaste åren. Han kom sommaren 2011, och har varit i särklass längst i klubben av de som spelade. Resten är några halvskumma figurer av varierande kvalitet. Legoknektar. Nån som inte bryr sig om Roma och nån som ingen romanista bryr sig om.
Köpte magasinet 442 för nån vecka sen, va typ 10 sidor om Totti. Rätt torftig läsning så kämpa inte ihjäl er för att hitta den. Läste Nivas alster idag (igår) om samme man. Kändes som om kabonpappret varit framme. Hade det iof förmodligen. Men likafullt är allt som står där samtidigt sant.
I Trastevere, den kanske allra mest mytomspunna och röd-gula delen av den eviga staden, personifierar liksom min sinnebild av en romare. När jag som nu tagit en öl och hoppar mellan Youtube och obskyra romasidor så slås jag av samma sak. Hur blev det så här? Vart gick vi fel?
När Sensi Sr drev klubben så fanns varenda pokal i en korridor AVSIDES inne på Trigoria. Dit kom inte ens journalister in. Är väl ingen merit i sig, men jag har nog som en av jävligt få svenskar passerat dem. En tråg och (tror jag) ljusbeige korridor. En defekt hemsida på bara italienska. Twitter och Facebook va lika nära Roma som det var nära Rom för 2000 år sen. Ändock va var och varannan gammal Romaspelare nära klubben. Sånt höll man hårt i. La famiglia. Därför va typ varenda familjemedlem i Sensi-familjen inne i klubben, på gott och ont.
Men norr skeda man fan inte med. Man gjorde inte ens affärer med vissa agenter. Spelarna i deras "stall" va körda. För att agenterna va för nära norr, va en persona non grata. Och när Lazio vann ligan så gick den mer eller mindre goda Franco Sensi bananas. Bankkonton tömdes. Han va ett mattesnille, så gissar han räknat ut att det inte skulle hålla på sikt, men skit i samma, lillebror skulle vare sig få skratta bäst som sist. Piazzan tänkte nog lika. 1 000 000 miljon sägs firat på Circo Massimo. Omöjligt att avgöra. Men på samma plats så firade gli azzuri VM-guldet 5 år senare. Inför 600 000. Lika omöjligt att räkna det, men poängen är solklar.
Då fanns nåt. Spelade ingen roll att Capello därefter tråkade ut allt och alla. Snittet låg på någonstans runt 55 000.
Men nu är någonting som man inte kan peka på som bortblåst. Det spelar förmodligen ingen roll när (om...) den nya arenan kommer, om en scudetto eller två ramlar in. Spelar nog ingen roll ens om det kommer en ny Totti.
Där på andra sidan Tibern, i Trastevere, så är dom egensinniga. Google it. När jag är i fjollträsk och knallar genom gamla stans små gator får jag lite av samma känsla. Fanns en liten affär där förut som hette Tifosupport. Den kanske finns nån annanstans nu. Drevs av en bajensupporter som jag vill minnas va hyfsat nära Romas mer fascistiska falanger.
Kan kännas mysigt där. Folkligt, hjärtligt, högljutt men varmt. Äkta i en oäkta värld. Vi ville se oss som dom. Vi ville vara dom. Det vill alla. Varenda en. Varenda supporter i hela världen, varje fanclub, varje mupp framför datan på flashback. Contro allt och alla eller nånting... Men på många sätt så var vi verkligen det. Var........... Vi var dom andra. Noantri.
(Nivas text är läsvärd och essensen är densamma. Men att han missade Trasteverespåret.....)