skänka pengar till tiggare, bidrag och arbetslöshet

Om du betalar 100 kr för en vara eller tjänst så är samhället 100 kr rikare än om du ger det till en tiggare, för en vara eller tjänst för 100 kr producerades. Denna vara eller tjänst är något som inte existerar i dagsläget, som "det som inte kan ses" som Hazlitt skriver om.

.........Vad gäller det du skrev om att det att skänka till en tiggare är att likställas med annan konsumtion så tror jag inte det. Vid all annan konsumtion så sker det en produktion.

Ger du hundringen till en tiggare så kommer hans konsumtion att leda till att en tjänst för 100kr produceras. Skillnaden är enbart vem som kommer att åtnjuta den producerade tjänsten.

Eftersom jag inte fick några svar på ett annat underforum så postar jag här. Varsågod att dissekera och argumentera emot nedanstående proposition, där jag argumenterar för att man bidrar till arbetslöshet när man skänker pengar till tiggare. Jag tänker framförallt på tiggare som är förmögna att utföra ett arbete, även om man kan diskutera detta med arbetsförmåga som en aspekt av denna diskussion. Jag använder även tiggaren nedan som en allmän illustration för att skänka pengar, t.ex. socialbidrag. Tiggaren är främst en illustration, och i illustrationen går pengarna till den svenska marknaden; man kan ev. diskutera situationen med att pengar lämnar landet, som en gjorde i det andra underforumet, men jag tror inte det påverkar prinicipen jag försöker illustrera.

Du kan ge 100 kr till en tiggare i utbyte mot att han putsar dina skor. Han går sedan och köper mat för 100 kr och äter. Om du ger tiggaren 100 kr utan att han putsar dina skor så går han också och köper mat för 100 kr.

Vi har två fall, A och B.

A: Du ger 100 kr till tiggaren, tiggaren betalar 100 kr i mataffären, tiggaren äter.

B: Du ger 100 kr till tiggaren, tiggaren putsar dina skor, tiggaren betalar 100 kr till mataffären, tiggaren äter.

I båda fallen blir du 100 kr fattigare, 100 kr går till mataffären och tiggaren äter. Eftersom det är samma i båda stryker vi det.

Låt säg att du måste få dina skor putsade oavsett. Då måste du i fall A gå till en skomakare och få dina skor putsade för 100 kr.

Då har du i fall A betalat 200 kr och i fall B betalat 100 kr. Man kan inte säga att man bara blandar om korten (referens till ett påstående i det andra underforumet om att pengarna går ut i marknaden oavsett och att det därför inte spelar någon roll), för om du bara har 100 kr så kan dessa inte både gå till mataffären och till skomakaren. Samhället är berövat på arbetstillfället värt 100 kr (när du skänker pengar utan motprestation).

edit.
Läste nu ditt första inlägg. Givetvis blir det producerat för 100 kr mer om tiggaren måste göra något för att få pengarna. Men produktion har inget egenvärde.

Det tror jag att det har. Produktionen är det enda som har egenvärde. Pengarna i sig betyder ingenting.

Givetvis, om det produceras något som efterfrågas. Men när folk friställs från produktionen så behövs deras produktion tydligen inte.
Det duger inte att då kräva att de skall fungera som produktionsenheter för en "helig" produktion och försöka hitta sporadiska behov där de får producera mot sporadisk ersättning. Produktionen har inte ett egenvärde på det sätter.

Eftersom jag inte fick några svar på ett annat underforum så postar jag här. Varsågod att dissekera och argumentera emot nedanstående proposition, där jag argumenterar för att man bidrar till arbetslöshet när man skänker pengar till tiggare. Jag tänker framförallt på tiggare som är förmögna att utföra ett arbete, även om man kan diskutera detta med arbetsförmåga som en aspekt av denna diskussion. Jag använder även tiggaren nedan som en allmän illustration för att skänka pengar, t.ex. socialbidrag. Tiggaren är främst en illustration, och i illustrationen går pengarna till den svenska marknaden; man kan ev. diskutera situationen med att pengar lämnar landet, som en gjorde i det andra underforumet, men jag tror inte det påverkar prinicipen jag försöker illustrera.

Du kan ge 100 kr till en tiggare i utbyte mot att han putsar dina skor. Han går sedan och köper mat för 100 kr och äter. Om du ger tiggaren 100 kr utan att han putsar dina skor så går han också och köper mat för 100 kr.

Vi har två fall, A och B.

A: Du ger 100 kr till tiggaren, tiggaren betalar 100 kr i mataffären, tiggaren äter.

B: Du ger 100 kr till tiggaren, tiggaren putsar dina skor, tiggaren betalar 100 kr till mataffären, tiggaren äter.

I båda fallen blir du 100 kr fattigare, 100 kr går till mataffären och tiggaren äter. Eftersom det är samma i båda stryker vi det.

Låt säg att du måste få dina skor putsade oavsett. Då måste du i fall A gå till en skomakare och få dina skor putsade för 100 kr.

Då har du i fall A betalat 200 kr och i fall B betalat 100 kr. Man kan inte säga att man bara blandar om korten (referens till ett påstående i det andra underforumet om att pengarna går ut i marknaden oavsett och att det därför inte spelar någon roll), för om du bara har 100 kr så kan dessa inte både gå till mataffären och till skomakaren. Samhället är berövat på arbetstillfället värt 100 kr (när du skänker pengar utan motprestation).

Jag har bemött detta i tråden. Det är förståeligt om du inte orkar läsa hela.

Jag argumenterar för att det är skänkandet som skapar arbetslösheten. Det är inte fråga om att dessas produktion inte behövs. Det närmaste en kritik av detta vi kommit är ett vagt påstående om Gunnar Myrdal, men den tesen har ännu inte utvecklats till något substansfullt. Det är heller inte fråga om att man ska hitta jobb åt tiggare, i stil med Fas 3, vilket jag har bemött i slutet av tråden. Tiggaren putsar inte dina skor utan du betalar en skoputsare vilken som helst, eller någonting annat, för pengarna går in i marknaden ändå och genom trickle-down-effekten kommer ner till exempelvis skoputsning.

Verkar som många av dom åkt på sportlovssemester. Klart mindre antal snyltare utanför affärerna så här års.

Jag har läst det mesta i tråden men ser ingen poäng. Det kan sammanfattas som att man skadar folk genom att ge dem bidrag. Oavsett hur vidlyftiga omskrivningar du gör så handlar det om egoismens saliggörande. Ett gammalt känt förhållningssät från folk som ogillar att dela med sig.

Kan man inte resonera så här: Du har gett en tiggare 100kr som köper mat för 100kr i matbutiker. Du har inte ätit, så du måste lägga ytterligare 100kr i matbutikerna du med. Alltså har du backat 200kr och matbutiken har fått in 200kr. +- spel alltså.

Och om tiggaren lägger (dina) 100kr på mat och du sedan måste lägga 100kr av dina egna pengar till skomakaren som fixar dina skor, så har de tvåhundra kronorna oavsett börjat sin resa genom den svenska ekonomin.

Det spelar väl ingen roll om det är du som handgripligen gör betalningen eller om det är en tiggare. Bara en tanke.

När man ger bort pengar förloras väl endast möjligheten att påverka vart pengarna ska gå? Tiggaren kan lika gärna gå till en butik som du aldrig har funderat på att besöka och möjliggör istället dess existens.

Jag ser ingen skillnad på det du skriver och det jag redan bemött.

Om vi tar socialbidrag istället.

Kalle betalar 100 kr i skatt som går till socialbidragstagaren Pelle. Kalle är då 100 kr fattigare. Alltså kan Kalle inte tvätta sin bil. Det är 100 kr som biltvättsägaren inte får in och därför inte kan anställa Pelle att jobba för. Det spelar ingen roll att de 100 kr går till en mataffär när Pelle köper mat oavsett om han fått de 100 kr i socialbidrag eller i lön från biltvätten. Det som spelar roll är att om pengarna går till Pelle i form av socialbidrag så elimineras arbetstillfället på biltvätten.

Kritik välkomnas.

edit:

Vill man ha ett extra lager av komplexitet i detta så kan man fundera över det faktum att Pelle bränner fler kalorier när han jobbar på biltvätten än när han är arbetslös. Han måste alltså köpa mer mat...

Vi kan väl tänka så här då. Det är bättre att A ger till Tiggare B, då risken annars är att A istället sparar pengarna långsiktigt. Vilket inte gynnar någon, då pengar gör sig bäst i omlopp.