Fri vilja - samlingstråd

Nämen så kan det väl inte vara. Jag tror större delen av jodens befolkning anser att den fria viljan är ett axiom. Så det borde vara de som anser att den inte finns som bör "bevisa" att den inte finns.

Bevisbördan ligger på den som hävdar det positiva.

Om du tror på gud, är det upp till dig att bevisa gud. Inte upp till mig att motbevisa gud.

Om du tror på marsianer, är det upp till dig att bevisa marsianer.

Om du tror på fri vilja, är det upp till dig att bevisa fri vilja.

Så är fallet för att det är praktiskt taget omöjligt att bevisa ett negativ. Det spelar ingen roll hur många som tror på något. Om det de tror är ett positivt claim, så är det upp till dem att bevisa. Sanning är inte en popularitetstävling.

Det fetmarkerade ovan... Det första du säger stämmer ju, "fria" val är något som uppstår spontant i hjärnan.

Men sen är du ändå tillbaka och säger att något "du" kan påverka dessa val... Om detta "du" bara är något hjärnan gör, så är det ju just hjärnan som spontant tar fram valen, och detta kan ju inte anses vara fria val?

Du menar att fri vilja med nödvändighet måste vara något som sker utanför hjärnan och styr den utifrån? Varför då? Det är nog iaf inte enligt t ex Dennetts definition. Varför kan det inte vara fri vilja om det "bara" händer i hjärnan?? Jag ställer inte upp på *din* definition av den fria viljan. Din hjärna är du. Ditt fria val är din hjärnas fria val. Att du kan påverka dina fria val är samma som att hjärnan kan påverka sig själv. Hur funkar det? Knepigare.

Är klart att det inte är svårt att argumentera mot den fria viljan om man först ställer upp en definition för den som inte kan fungera. En sorts halmgubbeargument.

Om hjärnan påverkar "sig självt" så är det exakt samma sak som att hjärnan fungerar som den fungerar. Dvs hjärnan levererar valet, oavsett hur det går till, och inget "du" finns med i processen som styr detta.

Är du med?

Om hjärnan levererar alla val, så är det inte "fria" val, utan val som kommer från den biologiska process hjärnan utgör.

Lite av hela poängen.

Det går inte att tala om fria val, utan att fråga sig vem/vad som gör detta val. Är det bara hjärnan som gör valet, ja då finns det inget "du" som påverkar.

Vem/vad är detta "du" som du upplever som ägare till alla bra tankar, och som upplever sig utsatt för alla oönskade tankar/känslor?

Jag = min hjärna. Är det något annat än min hjärnas fria val så är det inte mitt fria val. Mitt fria val = min hjärnas fria val. Vad i allsin skulle annars menas?

Frågan är alltså egentligen om en hjärna har en fri vilja. Tror jag.

Jo normalt är det så det fungerar men jag ser den fria viljan som ett empiriskt faktum. Men jag inser också svagheten i detta synsätt .

Du menar att fri vilja med nödvändighet måste vara något som sker utanför hjärnan och styr den utifrån? Varför då? Det är nog iaf inte enligt t ex Dennetts definition. Varför kan det inte vara fri vilja om det "bara" händer i vår alldeles helt fantastiska hjärna?? Jag ställer inte upp på *din* definition av den fria viljan. Din hjärna är du. Ditt fria val är din hjärnas fria val. Att du kan påverka dina fria val är samma som att din hjärna kan påverka sig själv. Hur funkar det? Knepigare. Hofstadter talar om en "strange loop". Kanske ett bra uppslag?

Är klart att det inte är svårt att argumentera mot den fria viljan om man först ställer upp en definition för den som inte kan fungera. En sorts halmgubbeargument.

---

Obs! Lite småändringar i texten!

Du kan se upplevelsen av fri vilja som ett empiriskt faktum. Men det är också upplevelsen av att jorden är platt.

Vi kan inte lita på vår instinktiva bild av världen.

De flesta anser sig vara något mer än sin fysiska hjärna.

Men om du anser dig vara hjärnan, och inget mer, då borde ju inte ens frågan fri vilja vara relevant för dig. Ty du vet ju att hjärnan är en biologisk växande cellklump, som gör det den gör.

Hur den kommer fram till sina val är det ingen som riktigt vet, men att kalla dessa "fria" val betyder jag ingenting om de ändå inte kan påverkas av något annat än hjärnan och dess omgivning.

Jag antar att du har koll på ”the third person problem”. ”In quantum mechanics different observers may give different accounts of the same sequenses of events”. Så innan du säger något är absurt skulle jag noga kolla upp ”retroactive event determination”. Men jag antar att du bara gör ett klassiskt antagande, eller hur?

Det finns de som står för den tolkning som görs i filmen:
"the observer collapsed the wave function by observing"
"the electron decided to act differently"
"the very act of measuring or observing which slit it went through meant it only went through one"

Det experiment som görs i början av filmen bygger på Youngs double slit experiment, som gjordes redan 1801. Det visar på ljusets vågnatur.

Absurd blir kvantfysiken, när man som i filmen talar om att ljus, materia m.m även beter sig som partiklar på samma sätt som små kulor! Eftersom experimenten visar att materien och ljuset INTE beter sig som små kulor så är detta en felaktig slutsats. Därifrån kommer en stor del av mysticismen.

Nästa vilseledande del av mystiken ser man i talet om akten 'of measuring or observing'. Man har alltså inte gjort något distinktion mellan att mäta och att observera. I själva verket går man längre än så, eftersom man ofta inte gör någon distinktion mellan att påverka systemet (så att något irreversibelt händer) och att mäta det. När man gör en mätning vid ena hålet påverkar man systemet och förstör interferensmönstren.

Man kan göra följande experiment:
vi låter en assistent Allan göra experimentet i filmen.
I ett annat rum har vi professor Johan.
När observationen görs sker mätningen på ett papper. Allan väntar en minut med att titta på papperet. Sedan väntar han en minut, och går och berättar mätresultatet för Johan.
När sker 'kollapsen'? Sker den när Johans hjärna observerar vad som hände? Nej! Eller sker den när Allan tittar på mätresultatet? Nej! Den sk kollapsen sker när mätinstrumentet gör utslag.

Det är alltså felaktigt att tala om detta som en psykologisk 'observation'. Det är felaktigt att benämna det som en subjektiv, mänsklig 'mätning' som kräver ett mätinstrument. Det handlar i stället om att någonting händer. Mätinstrumentet påverkar systemet och skapar en händelse. När någonting händer så händer det. Och vi kan observera sådana händelser runt omkring oss hela tiden, som uppenbart har skett t ex för miljarder år sedan utan att vi 'observerat' dem.