Citat:
Ursprungligen postat av
scrollock
Men din lösning blir ju att "ger man terroristerna lite av vad de vill ha så nöjer de sig med det". Nej, det gör de inte alls! Börjar man med det får vi se en mycket farlig utveckling. President Karzai försökte med det då han stiftade kvinnofientliga lagar och annat islamistiskt skit för att försöka blidka talibanerna. Resultatet blev bara att Talibanerna växte till sig. De slutade inte slåss, och kvinnorna och andra grupper fick det sju resor värre.
"Min" lösning delas av flera statsvetare och terrorexperter. Om du anser att befolkningen i Syrien och alla sunnimuslimer terrorister då stämmer förmodligen ditt resonemang. Däremot, om man, som en förnuftig och realistiskt person gör, betraktar de civila i Syrien som självständiga aktörer med intresset av att leva fritt, rättvist och säkert blir slutsatsen att Assad måste bort.
Citat:
Ursprungligen postat av
scrollock
äskig syn du har på Mubarak och Mursi förresten! Mubarak tvingades bort genom våld och revolution och gick lika lite "frivilligt" som Slobodan Milosevic gjorde det. Mursi var genomkorrupt och var i begrepp att stifta en islamistisk konstitution och flera wahabbistiska lagar (han fick ju givetvis backing från Saudi för att göra detta). Det fanns bara ett skäl till att han inte lyckades och det var för att han helt enkelt inte hann.
Tvinages gjorde han för att det fanns ingen framtid för honom med tanke på vad folket krävde. Det borde Assad också ha gjort. Skillnaden är att Mubarak tänkte på landet och på det faktum att han inte hade någon framtid i Egypten. Assad trosade folket och sket i landets intresse. Det är en skillnad. En viktig sådan.
Mursi var ingen fredsduva, men tittar man på Mursis styre och såsom Syrien ser ut nu, vad hade man rationellt sett valt då? Syrien som stat har ingen framtid. Egypten, trots att det styrdes av MSB, existerar fortfarande med sina institutioner. Det är viktiga saker du missar.
Citat:
Ursprungligen postat av
scrollock
Militära lösningar kan mycket väl fungera. Går allting väl i Syrien kan vi se en liknande utveckling som i Sri Lanka. Sri Lanka hade en repressive regering som slogs mot LTTE, en separatistisk terrorgrupp, i många decennier. Armén krossade LTTE fullständigt när de intog Jaffnahalvön. Jag medger att metoderna de använde kan bedömas som tvivelaktiga, men samtidigt så förintade man LTTE fullständigt och drog upp dem med rötterna. Sedan dess har Sri Lanka inte alls haft några likande problem och situationen bland befolkningen och minoriteterna har för första gången på länge förbättrats avsevärt. Bl.a. är kristna inte längre förföljda. Landet har dessutom övergått till demokratiska val, nu senast förlorade till och med ex-diktatorn/autokraten presidentvalet, vilket befäste normaliserigen av landet. Allt detta åstadkoms dessutom på ett drygt decennium, vilket inte alls är lång tid i sammanhanget. När terrorismen försvan, försvann våldet, och därmed försvann även den destruktiva politiken. En sådan utveckling vill jag se i Syrien, och det tror jag mycket väl kan vara genomförbart, och är ett "bästa-fall scenario" för Syrien.
Är du allvarlig när du drar jämförelser med länder som om deras identitet och karaktär är godtyckliga? Fattar du inte att länder är olika och att en lösning på ett land inte nödvändigtvis fungerar på ett annat? Sri Lanka och Syrien är länder med olika folkslag, skilda kulturer och egen dynamik. Syrien som stat icke-existerande. Landet är bokstavligen i ruiner. Halva befolkningen är bokstavligen på flykt. Jag kan rabbla upp hur diametralt olika länderna är, men det ska inte heller behövas göra om man om man har 46 kromosomer.
Vi har terrorexperter som säger att våldet, som medför civila förluster, förstärker terroristers agenda och anspråk på att vara "rättfärdiga", men du bortser ifrån det helt och hållet.