Citat:
Ursprungligen postat av
DDens
Ta och jämför Syrien med exempelvis andra länder i Mellanöstern så ska du få se på bättre resultat, innan det orkestrerande kriget bröt ut.
Och du syftar på exakt vad?
Det var ju lite olika förutsättningar i olika länder. I Egypten och Tunisien t ex så var det tidigt uppenbart att diktatorerna saknade stöd från sina egna säkerhetsapparater och hade noll att vänta från eventuella allierade utomlands. Då blir en avgång oundviklig även för den mest envisa diktatorn.
I Libyen hade Muammar Gaddafi byggt upp en smartare struktur, där han kompletterade inhemsk personal med utländska legosoldater samt lojalitetsband med olika klaner. Därför kunde han behålla greppet över åtminstone halva landet och bedriva inbördeskrig tills världssamfundet slutligen ingrep. Nu tog ju aldrig det kriget slut, men regimen föll.
I Bahrain krossades protesterna med våld och löften om dialog på samma gång. Det är ett mycket litet land med lite utrymme för väpnad opposition att verka och där makthavaren kunde räkna med maximalt stöd från Saudi som gör allt för att hindra Irans inflytande från att växa i regionen.
Assad gjorde likadant som Bahrain och Libyens regimer. Assad har till skillnad från Mubarak och Ben Ali lojala personer och släktingar på alla viktiga positioner. Han var alltså mer eller mindre immun mot kupper inifrån.
Assad hade också fördelen att han kunde spela ut grupper mot varandra, vilka inte fanns på samma sätt i Egypten och Tunisien. Precis som Bahrain men till skillnad mot Gaddafi hade också Assad starkt stöd från utlandet från första början eftersom Syrien alltid var av strategisk vikt för Ryssland och särskilt Iran.