Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Skall höra med socialen idag och se hur det går med min remittering till beroendeenheten. Vill ha campral utskrivet snarast eftersom jag får in dubbla csn pengar på fredag och sedan lön på måndag, vilket är farligt för mig.

Vet att det blir minst en 75a whiskey om dagen då. Min utbildning som jag går nu är min sista chans i livet.

Drömde om alkohol inatt och var lite sugen på morgonen, jäkla konstigt när jag för en vecka sen var så nöjd med att ha klarat av hela 2015 utan fyllor och att jag inte känt sug på ett bra tag.
Har skrivit förut att jag verkar ha kriser efter 4 månaders nykterhet, det är samma sak nu, har för mig att det var i oktober jag drack nån öl/grogg senast.
Nästa vecka blir en prövning, ska iväg på jobb må-fre...
Den här gången ska jag stå pall!

Klockan är nu 16:20 och jag är redan pissfull. Kontakt med beroende enheten verkar ta ett tag tyvärr.

Klockan 4 imorse vaknade jag med magkramper.Gick upp och halsade i mig ett glas vin.Gick och la mig,såg hemska ansikten när jag blundade och försökte sova.Somnade och hamnade i någon sömnparalys med mardrömmar som jag kunde styra.

Går inget vidare alltså, kan man lugnt säga tyvärr.

Det sista du skriver kan tyda på att du är på väg in i delirium. Det är ett farligt tillstånd, så nu är det dags att söka hjälp.

Du kan inte vänta på att någon annan ska komma och hjälpa dig, vilket ju är vanligt att tro som alkis.

Starta en egen tråd här i rehab i stället för att posta i denna.

Jag har sökt hjälp igenom socialen till beroendeenheten.

Tar dock tid,mest för att jag ljuger så mycket när jag pratar med dom om att jag har bara drukit 1-2 gånger i veckan.

Vill ha campral utskrivet.

Visst ljuga om sitt missbruk är en grundbult för en alkis/narkoman. Kallas egentligen för förnekelse. Den blir med tiden så stark att man lurar sig själv och tror att "inte fan har jag något problem". "Bara ibland kanske".

Har du problem med att berätta så starta en tråd här. Där du berättar om ditt missbruk ärligt utan att försköna. Kan vara ett bra första steg faktiskt och kan kännas skönt att göra. Inte känna sig ensam för det är du inte.

Sedan att du har "drömmar" kan faktiskt vara allvarligt, då det kan vara början på delirium. Känner du att du när du börjar nyktra till får sådana, ska du ta dig till akuten. Fylla på med alkohol eller piller är absolut inte lösningen utan kommer bara göra det värre.

Och igår blev det alkohol, igen.Man borde ha lärt sig att man inte tål det, men tydeligen inte.
Blev krogen med alldeles för många öl, köpa folköl o sedan taxi hem o dricka till tidigt på morgonen. Och jag som skulle vara nykter detta året.

Nu sitter man istället här bakfull med en pizza i näven och en skapligt tom plånbok. Hur fan lyckas man? :/ Samtidigtl, känns som jag har dubbla identiteter. Ena sidan vill ta't lugnt o vara "vuxen", andra sidan är fortfarande tonåringen som vill röja och leva fan. Hur kan dessa komma överens? :S Eller ännu hellre, hur kan man slippa den där jävulen på axeln som är den där andra sidan?

Ena sidan vill vara nykter o fokusera på skolan osv. Andra sidan säger "fuck it" till det mesta och vill bara ut o leva fan. Men slutar aldrig bra. I förrgår blev det polisbil och ska mest vara glad att det inte hände något annat. Även vaknat upp mitt ute på motorvägen och dyl. Men ändå tänker man "nästa gång blir trevligare", fast det aldrig blir så. Bara bakfylleångest och tom plånbok. Blir alltid för full för o träffa folk att ha kvar kontakten med.

Tredje veckan utan alkohol är tillryggalagd. Nu tar jag mig an den fjärde veckan.
Jag vet att jag kommer lyckas, även fast jag under fredagen kände av, ett sjukligt begär efter alkohol. Men jag smällde mig själv på fingrarna och stack ner till gymmet istället och körde ett hårt pass.

Skam den som ger sig.

Ser så jävla mycket fram emot en piggare, friskare och mer trimmad kropp, samt en klarare skalle.

Hemskt när man sover oroligt och vaknar gång på gång.. Usch.

Bullshit TT försöka trappa ner det gör det hela bara värre när man måste upp på topp. Det mesta skiter sig just nu. Igen märker längre när jag är påverkad av alkohol eller tabletter alla tror att allt är bra. Varit på möten försöker verkligen är inte dyng hela dagarna men håller mig flytande. Slutar jag supa blir jag sjuk kräks och blir liggandes i dagar tro mig jag försöker ångest och skit jag saknar inget har allt möten hjälper mig mot den värsta åggren går mest dit nu för att dämpa bakfyllan fyllan. Ni säger att jag ska ta kontakt med sjukhus. Men jag vill inte blotta mig totalt. Det måste finnas andra sätt

Trodde aldrig jag skulle komma till insikt att spriten fick the upper hand. Helvete... Senaste månaden har man blivit LOB'ad, misshandlat något as som trängde sig i en kö och vaknat hos en kompis utan minne om varför. Blackouterna i fyllorna blir allt fler och längre. Att jag inte kan hantera sprit har jag vetat länge men vill/inte velat ge upp skiten. Trots allt det enda man längtar till på vardagarna, trots att det allt för ofta slutar i olycka. Förlorade tjejen för att jag hellre söp varje helg än umgås med henne, vaknat på sjukan två gånger, slagit sönder en person, knarkat, varit ett jävla svin mot folk och förlorat många vänner.

Känns som spriten är allt man har att se fram emot nu för tiden trots att den är boven i dramat. Nästa fylla blir det prova dricka bara någon ynka öl, 1-3 stycken. Klarar jag inte av det så har jag insett problemet, och vart det lär bära av. Blir i såna fall sista droppen. Tänker inte gå i min döde faders fotspår, finns inte en chans. Känns som att det kommer bli ett nyktert liv i slutändan. Trist, men vissa kan inte hantera skiten.