Citat:
Då misstänker jag att du även skulle göra det när du har med dig dina småbarn, med tanke på att du försvarar småbarnsmammans beteende. Och då blir min fråga till dig följande. Hur förlåter du dig själv om något allvarligt skulle hända dina barn i en sådan situation? Och skulle du fortfarande, ifall dina barn exempelvis dog p.g.a ditt val, hålla med om att du gjorde rätt val?
Jag håller med om att det ser heroiskt ut av mamman att ingripa, däremot menar jag att det är ett dåligt val i hennes situation där hon har barn med sig.
Hon är med andra ord inte en säker mamma för sina barn.
Det hon gjorde handlar nämligen inte om bra instinkter, utan snarare tvärt om. Instinkten att skydda en annan är bra, men samtidigt som man får den instinkten måste hjärnan inom loppet av millisekunder, automatiskt, kunna väga för och nackdelar och så vidare, för att den slutligen skall fatta ett definitivt beslut som är den bästa (läs: för människor säkrast) tänkbara.
1. Det är inte värt att riskera hälsan för lite värdesaker, kanske några hundralappar eller så.
2. Det är definitivt inte värt att riskera sina barn för samma värdesaker som nämns i punkt 1.
3. Korrekt val vore att antingen säga till offret när ficktjuven är klar, så får offret agera som hon önskar, alternativt att man på säkert avstånd följer efter ficktjuven (utan att han märker det), med barnen, samtidigt som man har 112 i luren där man berättar vad som har hänt.
Allt annat menar jag är dåligt omdöme och visar endast på att just den här mamman är en sämre säkerhet för sina barn, än mammor som skulle låtit bli att ingripa med hänvisning till att deras barn skall skyddas i första hand.
Jag håller med om att det ser heroiskt ut av mamman att ingripa, däremot menar jag att det är ett dåligt val i hennes situation där hon har barn med sig.
Hon är med andra ord inte en säker mamma för sina barn.
Det hon gjorde handlar nämligen inte om bra instinkter, utan snarare tvärt om. Instinkten att skydda en annan är bra, men samtidigt som man får den instinkten måste hjärnan inom loppet av millisekunder, automatiskt, kunna väga för och nackdelar och så vidare, för att den slutligen skall fatta ett definitivt beslut som är den bästa (läs: för människor säkrast) tänkbara.
1. Det är inte värt att riskera hälsan för lite värdesaker, kanske några hundralappar eller så.
2. Det är definitivt inte värt att riskera sina barn för samma värdesaker som nämns i punkt 1.
3. Korrekt val vore att antingen säga till offret när ficktjuven är klar, så får offret agera som hon önskar, alternativt att man på säkert avstånd följer efter ficktjuven (utan att han märker det), med barnen, samtidigt som man har 112 i luren där man berättar vad som har hänt.
Allt annat menar jag är dåligt omdöme och visar endast på att just den här mamman är en sämre säkerhet för sina barn, än mammor som skulle låtit bli att ingripa med hänvisning till att deras barn skall skyddas i första hand.
Situationen hon ingrep i var inte hotfull. Hon satte handen för, när ficktjuven försökte snappa åt sig den äldre kvinnans plånbok. Det är en rimlig riskavvägning i Sverige, normalt sett, även om man har småbarn med sig. Och en helt normal reflex hos en hederlig människa.
Om ficktjuven hade hotat tanten med kniv, så vore korrekt val att skydda barnen och larma polis.
Men ficktjuvar är normalt sett inte våldsamma. Jag skulle inte förutsätta det. Jag skulle gjort samma sak som hon gjorde.
Citat:
Jag gör dej sällskap som en person med "dåligt" omdöme.
Jag har ju faktiskt ingripit fysiskt en gång då en tiggare trängde in mej och en äldre kvinna i en kö i akt och mening att komma åt våra fickor/väskor.
Jag skrev om det i tiggartråden. Nån tyckte jag var psykiskt sjuk, nån tyckte det var jättebra.
Människor reagerar väldigt olika, jag tror inte att det ingår i de flestas föreställningsvärld att man ska bli utsatt för våld för att man försöker uppmärksamma en person på att den riskerar att bli bestulen.
Väldigt många uppfattar inte ens att nån håller på att bli bestulen.
Det ingår väl inte i deras föreställingsvärld kanske?
Jag har ju faktiskt ingripit fysiskt en gång då en tiggare trängde in mej och en äldre kvinna i en kö i akt och mening att komma åt våra fickor/väskor.
Jag skrev om det i tiggartråden. Nån tyckte jag var psykiskt sjuk, nån tyckte det var jättebra.
Människor reagerar väldigt olika, jag tror inte att det ingår i de flestas föreställningsvärld att man ska bli utsatt för våld för att man försöker uppmärksamma en person på att den riskerar att bli bestulen.
Väldigt många uppfattar inte ens att nån håller på att bli bestulen.
Det ingår väl inte i deras föreställingsvärld kanske?
Citat:
Jo, men det är just här det dåliga omdömet träder in. Vi lever i Sverige år 2016. Att i dagens läge inte begripa bättre än att man tror att EU-migranter och invandrare över lag är farligare än infödda svenskar, inte minst när de är mitt uppe i en brottshandling (det finns all möjlig statistik över detta, därför måste diskussioner om etnicitet, kultur och religion läggas åt sidan), det skulle jag vilja påstå är grov okunskap och dåligt omdöme.
Inte konstigt att Sverige befinner sig i den situation den gör idag. Svenskar är allmänt okunniga om sin omvärld, dessvärre.
Inte konstigt att Sverige befinner sig i den situation den gör idag. Svenskar är allmänt okunniga om sin omvärld, dessvärre.
Javisst, fin värld vi får om vi inte markerar utan bara sköter oss själva och skiter i andra?
Om jag ser din gamla mamma blir rånad så skall jag bara gå förbi, för jag kan ju själv bli skadad, det är bättre att din gamla mamma blir det?
ps. pundare med brytbladskniv är skitfarliga, oavsett vad de har för efternamn.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
