Citat:
Ursprungligen postat av
Vekruset
OK, då får jag vara ett bra exempel på extremt dåligt omdöme. Jag skulle helt klart stoppa en ficktjuv. Fortfarande. Det må vara en rest från det svenska tillitssamhället, men jag skulle inte kunna titta åt ett annat håll.
Då misstänker jag att du även skulle göra det när du har med dig dina småbarn, med tanke på att du försvarar småbarnsmammans beteende. Och då blir min fråga till dig följande. Hur förlåter du dig själv om något allvarligt skulle hända dina barn i en sådan situation? Och skulle du fortfarande, ifall dina barn exempelvis dog p.g.a ditt val, hålla med om att du gjorde rätt val?
Jag håller med om att det ser heroiskt ut av mamman att ingripa, däremot menar jag att det är ett dåligt val i hennes situation där hon har barn med sig.
Hon är med andra ord inte en säker mamma för sina barn.
Det hon gjorde handlar nämligen inte om bra instinkter, utan snarare tvärt om. Instinkten att skydda en annan är bra, men samtidigt som man får den instinkten måste hjärnan inom loppet av millisekunder, automatiskt, kunna väga för och nackdelar och så vidare, för att den slutligen skall fatta ett definitivt beslut som är den bästa (läs: för människor säkrast) tänkbara.
1. Det är inte värt att riskera hälsan för lite värdesaker, kanske några hundralappar eller så.
2. Det är definitivt inte värt att riskera sina barn för samma värdesaker som nämns i punkt 1.
3. Korrekt val vore att antingen säga till offret när ficktjuven är klar, så får offret agera som hon önskar, alternativt att man på säkert avstånd följer efter ficktjuven (utan att han märker det), med barnen, samtidigt som man har 112 i luren där man berättar vad som har hänt.
Allt annat menar jag är dåligt omdöme och visar endast på att just den här mamman är en sämre säkerhet för sina barn, än mammor som skulle låtit bli att ingripa med hänvisning till att deras barn skall skyddas i första hand.