Citat:
Ursprungligen postat av
guaponi
Det som sprids i Svensk desinformationspress är t.ex
http://www.expressen.se/nyheter/ecuadors-avvisar-forhor-mot-assange/
En artikel som är full med felaktiga påståenden.
Exempelvis :
- Insinuerar att Assange aldrig blivit förhörd
- ...
I själva verket förhördes han just innan Marianne tog över. Han förhördes måndagen den 30/8 2010 mellan klockan 17:43 och 18:37 av Mats Gehlin med inspektör Ewa Olofsson som förhörsvittne. Övriga närvarande var försvarare Leif Silbersky och tolken Gun von Krusenstjerna (som Mats Gehlin senare i en minnesanteckning beskrev som urusel). Förhöret ljudbandades och skrevs dagen därpå den 31/8 2010 ut ord för ord, vilket alltså krävde en del översättningar från engelska eftersom tolkningen under förhöret inte fungerat tillfredsställande. Förhöret upptar 11 sidor, 83-93 i HäPM. Sen tog Marianne över den 1/9 2010 om jag minns rätt och har ännu inte förhört honom eftersom hon kräver så speciella omständigheter vilket helt enkelt inte fungerar i nuvarande situation.
Det är oklart om Finné någonsin la ner ofredande-misstanken han förhördes om, så Marianne bör nog ha tagit det förhöret med i beräkningen när hon övertog fallet. Marianne gjorde om det till sexuellt ofredande och hävdar absurt nog att han "deliberately molested the injured party by acting in a manner designed to violate her sexual integrity". För själva
händelsen har han alltså blivit förhörd, men inte för den brottsrubricering och fabulerande brottsbeskrivning som Marianne fantiserat ihop.
Mariannes idé verkar ha varit att "bättra på" Finnés förhörsresultat genom att förhöra en drös vittnen
innan hon förhörde Assange. Finné verkar ha varit nöjd med att först låta målsägarna förhöras och strax därefter den misstänkte. Marianne å andra sidan har som princip att inte låta den misstänkte komma till tals innan hon har en hel mängd vittnesuppgifter (mestadels hörsägen) att konfrontera den misstänkte med.
Utifrån den principen vill hon naturligtvis bortse från det första förhöret med Assange, det som redan hållits. Kanske har hon till och med vägrat läsa det, på samma sätt som att hon vägrat ta emot ett uttalande från Assange som beskriver hans minnesbild av händelseförloppet. Marianne vill helt enkelt, tolkar jag det som, bygga upp en bild av det inträffade helt utifrån målsägare och vittnen innan hon för första gången förhör en misstänkt.
Jag vet inte hur ofta hon fungerar som förundersökningsledare men det vore intressant att veta om hon alltid gör så och vad hennes motivering är. Särskilt när det gäller falskanmälningar (och sådana finns) måste det vara en nackdel att göra på det sättet. Vid sexuellt umgänge finns ju i allmänhet inga äkta vittnen, bara vittnen som kan rapportera var de inblandade har sagt och hur de betett sig innan och efter. Med Mariannes metod kan en lögn byggas upp och broderas ut innan den misstänkte får en första chans att balansera med sin egen beskrivning av vad som ägde rum.
Jag undrar om inte Mariannes metod skapar en viss obalans. Särskilt skyndsamt blir det inte när hon ska vänta hem vittnen som befinner sig på långa utlandsresor och dessutom ta sig tid att lusläsa de långa, bandade, ordagrant utskrivna förhören i jakt på detaljer att vända mot den misstänkte när hon till slut nedlåter sig till att förhöra honom.