Citat:
Ursprungligen postat av
Holdingbreath
AD: s ståndpunkt om invandring kommer att svänga stöd till partiet. Partiet kommer att behöva rekrytera människor som är respekterade inom sina kunskapsområden, intellektuella, konstnärer, forskare, etc för att tro att partiet är stabilt och har lagt sina nynazister ute i kylan.
När SD vinner den politiska makten, är det osäkert om det har personalen för att driva regeringen.
Kan den nuvarande regeringen kvar vid makten fram till nästa val?
Kommer SD agitera för nyval eller passivt vänta?
Om SD ligger på 35-40% våren 2018 (när valsedlarna skall planeras), så kommer det att dyka upp massor av folk som vill kandidera för partiet. Naturligtvis en majoritet av lycksökare, men förhoppningsvis en del kompetenta. Om SD skulle ligga vid dessa nivåer så är det dessutom säkert en hel del politiker och tjänstemän i andra partier som inser att de inte kommer att finnas kvar i 7-klövern efter 2018 och därmed är intresserade av att växla över till SD.
Om SD kan undvika att floskelifieras och behålla sin sunda nationalism (starkt näringsliv, försvar, ordning & reda osv) kan man hoppas på att det finns en del äldre gentlemän (och kvinnor) från industrin och universitetsvärlden som rentav känner ett kall att ställa upp för Sverige och få landet åter på rätt köl. I farten kan jag inte komma på några bra namn, men yngre versioner av Ingvar Kamprad, Ian Wachtmeister, Fredrik Lundberg osv. Ungefär som moderaterna har haft Gustaf Douglas och sossarna Jan Eliasson. Folk med dokumenterad framgång utanför den rent politiska världen.
Förresten. Och apropå Pungs inlägg om kändisar som så smått börjar komma ur garderoben:
Om SD fr.o.m. i höst/vinter 2016/2017 ligger runt 30% i snitt i OU, så är det rimligt att tro att alla möjliga personer börjar bekänna sig som SD. Av alla möjliga skäl. För de som planerar en politisk karriär inom SD så bör det vara bra att vara ute så tidigt som möjligt. Bland kändisar och intellektuella så kan det t.o.m. vara lönsamt att positionera sig som "sverigevän" (även om man nödvändigtvis inte behöver skriva i pannan på folk att man är SD:are). Med fortsatt tillväxt i opinionen, så är det snart 50% av alla svenska män som kan tänka sig att rösta på SD. Det är en försvarlig andel av befolkningen och en målgrupp som är tydlig (= män som inte gillar floskler, som älskar Sverige, som är rättframma osv). Artister som Schyffert och Ernman däremot, de har bara att se fram emot en allt mer krympande potentiell kundgrupp. Vilken svensk man som röstar på SD skulle idag betala för att se Malena Ernman eller Henrik Schyffert? Ytterst få, skulle jag tro.