Hyllningstråd: Guns n' Roses

Du kan be om ursäkt hur mycket du än vill, för det var ändå han själv som beskrev det på detta sätt.
Eftersom han aldrig lyckades skapa de grundläggande studioförutsättningar han behövde för att "komma i form", så lyckades han hellre aldrig få den motivation, och den känsla, han behövde.
Slash har alltid varit väldigt engagerad i själva studioarbetet. Nästan pedantiskt noggrann kan man kanske tycka. Förtestat varje stärkare och topp in i minsta detalj. Hyrt in den ena efter den andra för att kunna hitta just Den unika individuella enheten med för honom bäst grundförutsättningar. För Appetetite gick han tex igenom 8 olika Mashall. Som han hyrde in externt (fanns inte i studion alltså).
Och samma pedanteri var det med inställningarna, mickar, deras placeringar etc etc.

Och för Velvet Revolver valde de en liten studio, istället för den store. Den hade inte ens fysisk plats för sånt petimäteri. Inne i kontrollrummet fanns helelr inget utrymme för några större excesser. Dvs Slash gillade ju som sagt helst att spela utan hörlurar framför ett Marshalltorn. För att få en motsvarighet till känslan av att spela Live.

Enligt han själv så påverkade det så mycket att han aldrig fick inspirationen han krävde för att få till några särskilda solon etc.



Jag håller inte med.
Jag tycker det är allt för populistiskt att falla in i den ständiga klagokören gällande detta.
Oftast tror jag det handlar mer om vanlig avundsjuka mot de som har lyckats. Där man försöker höja upp de mindre lyckade banden samtidigt som man sablar ner de lyckade - båda från lika överdrivna grunder.
Ju populärare ett band/musiker blir, ju högre standard tvingas de efterleva. Kritikerna tycks kräva att popularitet måste motsvara lika stor Perfektion. Och allt dessa kritiker bedömer vara "fel" väger de plötsligt så mycket tyngre än resten.
Och för att jämföra, så letar de fram några exempel på mindre lyckade "genre-kollegor" tex. Och gör där helt tvärtom - blåser upp varje minut tex trummisen kan hålla takten till rent Mästerskap, men tar ingen som helst hänsyn till att det är rent skit som produceras.

Slash har fått denna tvivelaktiga äran, att tvingas stå ut med att bli jämförda med allehanda sopor. Liksom tex både Krik Hammet och Lars Ulrich.

Människor, vissa, älskar att försöka plocka ner stjärnor. Oh ju klarare lysande stjärnor, ju surare blir de och ju värre överdriver de eventuella misstag etc.
Men Meetallica är så populära de är pga sin musikalitet. Den enda orsaken till att Megadeath ens jämförs med Metallica beror på att Mustain en gång varit medlem där.
Hade han aldrig varit med i Metallica hade ingen ens vetat vad Megadeath var för något.
Så "bra" musiker är alltså han ...

LArs Ulrich och Kirk Hammet däremot har varit ständiga medlemmar i ett av världens allra mest stilbildande och muskaliskt drivande, inspirationslockande, rockband. I en rockgengre dessutom som ända sedan dess start ansetts vara en av rockens mest krävande.
Dvs - ingen "medelmåtta" hade vare sig kunnat ha, behålla, eller ens Få, en så långtida plats i ett sånt band.

Samma med Slash.
Du säger att han är "tekniskt oskicklig" och jämför med Megadeath.
Men tänk då på att Slash faktiskt spelade tillsammans med Megadeath och de pratade t.o.m. om att han skulle bli medlem där.
Det borde innebära att Slash uppenbarligen kunde spela det som Megadeath spelade.
Men du säger själv att Chris Broderick är "dålig på känsla". Han kan alltså inte spela "med känsla".
Det ska som sagt jämföras med Slash som verkade kunna spela det "tekniska" spel Megadeath krävde - och ändå klara av att spela med "känsla" i övrigt.
Broderick kunde inte.

Slash spelar den musik han vill spela. Som de flesta musiker gör. Han har inte haft något behov av att spela mer "metal-tekniskt" offentligt. Därför har vi aldrig hört vad han kan eller inte kan.
Men han spelade Godfather Theme" och improviserade väldigt vackert samtidigt. Det är iaf ett sådant fönster till hans skicklighet.
Kurt Cobain tex hade ju aldrig klarat något sådant.


Så jag fortsätter hävda att Slash Är en av de främsta gitarristerna som finns.
Visst hade du fått lov att genre-klistra honom. Men då inte som blues-gitarrist, utan som rock-gitarrist.
Även Kirk Hammet är en av världens främste gitarrister.
Men att bara spela uppochner, uppochner på en skala, oavsett hur snabbt och perfekt - det är inte tillräckligt för at kunna bli klassad som "främste".

Buckethead är en pajas, han kan inte skriva en vettig melodi, en gimmick-gitarrist. Om du tycker att Slash är helt oteknisk vill jag se dig spela tex Mr Brownstone-solot helt perfekt som på skivan. Och Metallica har gjort legendarisk musik med sina instrument, det är det som spelar roll, inte hur snabbt man kan spela skalor.

Musik är en konstform och kan omöjligtvis bedömas efter bra och dåligt då smaken är som röven. Det bevisar väl bara att ett band som Broder Daniel kunde bli kända. En sak är dock säker, om 50-100år när folk tittar tillbaka på gitarristerna ifrån våran tid kommer inte tex Dragonforces Herman Li (världens "bästa" gitarrist?) ens nämnas. Det kommer vara Tony Iommi, Jimmy Hendrix, Eric Clapton, Jimmy Page, Jeff Beck, Slash mm folk pratar om.

Nu är dom klar för 2 nya spelningar! Las Vegas 8&9 april.

Köpte Greatest Hits (2004) för en tia på second hand idag. Jag har alla album i en låda i vindsförrådet, men kan vara trevligt med en samling också. Som ett minne från en svunnen tid om inte annat. Dessutom med klassiska line-ups också, inget Axl's'Roses wannabe-band.

Jag har inte bett om ursäkt för något.


Du baserar alltså en musikers förmåga att spela sitt instrument på hur populär han är (”Så "bra" musiker är alltså han” i relation till huruvida folk känner till Dave Mustaine eller ej)? Du ser inte själv de uppenbara fallgropar i ditt resonemang? Popularitet har nödvändigtvis inget med kapacitet att göra.

Det finns inga tvivel om att Metallica skrivit musik som miljoner människor älskar – jag är en av dem. Det ska de ha all cred för. Men det är inte ett bevis på hur duktiga de är på att traktera sina respektive instrument.
När jag skrev att Lars Ulrich var en medelmåtta skrev jag att det var sett i sammanhanget. Jag jämför honom alltså inte med Jonas i garagebandet nästgårds. Låt mig ställa en motfråga för att påvisa min poäng: Kan du nämna en trummis i metal-genren som är sämre än Lars Ulrich? Med det menar jag i ett etablerat metalband givetvis. Jag säger inte att Ulrich är sämst men vid närmare genomgång är det tydligt att han är en medelmåtta om han jämförs med sina kollegor. Men kan du påvisa något annat så gärna för mig. Frågan är klar och tydlig.


Det där är ohederligt argumenterande. Du använder citatecken trots att jag aldrig uttryckt mig så. Jag har aldrig sagt att Slash är teknisk oskicklig. Om du tror det har du missförstått min poäng.


Det är enbart hypotetiska antaganden och därför lämnar jag den diskussionen eftersom ingen av oss kan bevisa det ena eller det andra. Om någon är intresserad är summeringen som följer:

https://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/how_slash_almost_joined_megadeth_mustaine_and_i_wr ote_some_fucking_dark_riffs.html

De träffades, drogade och jammade. Inget nämns om rep med bandet eller om de faktiskt spelade Megadethlåtar. Så vi vet inte.


Jag är beredd att hålla med dig men jag tror att vi definierar främsta olika. Främsta betyder inte bästa sett till vad de kan prestera med sitt instrument.

När jag skrev att Slash var en bluesgitarrist menade jag naturligtvis att han var det i grunden. Han har uppenbarligen spelat mest rock genom sin karriär men han stil är grundad i ett bluesigt tänk. Det är det han bottnar i.



Absolut! Se nedan.


Du har missuppfattat diskussionen.

Slash är inte oteknisk men han är heller inte tekniskt prominent i genren. Det betyder inte att han är dålig. Jag är själv ingen gitarrist, men spelar däremot bas och har gjort det till och från i många år - främst inom extremmetal. Men det är inte speciellt komplicerat att spela. Återigen, det låter bra men är ett dåligt exempel om du vill påvisa hur teknisk Slash är. En lite tutorial:

https://www.youtube.com/watch?v=IWX9c_zBSg4

Och återigen har jag aldrig skrivit att Slash är oteknisk så vänligen sluta påstå det.

Detta betyder inte att jag nedvärderar simpla arrangemang, lätta låtar eller solon som fokuserar på melodi snarare än teknik. Långt ifrån. Det finns massor av fantastiskt bra låtar som jag älskar och som är legendariska som är så lätta att nybörjare kan spela dem i det närmaste perfekt. Det vi diskuterade var vad olika gitarrister, och Slash i synnerhet, hade för styrkor och svagheter. Slashs styrka är melodi och känsla inte teknik. Jag anser att han är i världstoppen vad gäller melodier men han är inte i världstoppen vad gäller tekniskt utförande.

Och jag har aldrig påstått att snabbhet skapar en bra gitarrist. Ett exempel från Megadeth är Droverbrodern som spelade gitarr i bandet under några år. Han var uppenbarligen inte bra nog då han hade svårt med att spela tex Marty Friendmans solon men även vissa rytmpartier live. Men den skiva han medverkade på (United Abominations) tyckte jag han bidrog mycket med sin melodiska ådra. Kontra det med Chris Broderick som kunde spela allt nästan felfritt live men som inte kunde skapa något minnesvärt själv när han fick chansen.

Jag håller visserligen med om att Buckethead är en pajas vad gäller gimmicken men han är en fantastisk gitarrist. Om någon försöker påstå något annat tror jag att personen i fråga inte själv är musiker. Tycker han ofta balanserar fint mellan känsla och teknik som få andra kommer i närheten av i genren. Som här: https://www.youtube.com/watch?v=adV8-_hgL4g

Jag tycker inte alls att det finns några exempel som kan visa på Bucketheads "känsla".
Däremot är han en av de mest kreativa gitarristerna.
Dit hör ju även Tom Morello, som däremot inte kan beskyllas för att sakna denna känsla.


Jag tycker att du fastnat allt för hårt i hur du lägger in mer än vad det behövs i "popularitet." Egentligen utgår du fr¨ån samma princip som gav upphov till tex 60-70-talets kritik mot "kommersiell" musik. Det som bedömdes högt av en majoritet försökte självpåtagna förståsigpåare sabla ner, genom att fokusera på små obetydliga petitesser (som kanske var "bättre", istället för att se till det som hade betydelse - musikens kvalitet.
Och det är av någon anledning alltid jättepopulärt att kritisera det framgångsrika.

Jag tycker att den kritik som riktas mot tex Slash och Lars Ulrich/Kirk Hammet är precis lika grundlös, och meningslös, som tex den gamla kritiken mot ABBA. Det är ungefär samma principer de vilar på.

Och särskilt kritiken mot Metallica blir ju helt löjeväckande ibland. Hur kan man ens komma på tanken att helt bortse från det faktum att det ju ändå Är Metallica som skrivit musiken. Det Är de som har satt den ribba alla jämförs mot

Slash har emellertid inte gett så stora prov på sin kunskap, sin variation. Men det har ändå Metallica gjort. Det de skrivit Spelar de - det är ju inte ens en fråga om något annat. De är både upphovsmän och de som utför den.
Om de itne hade kunnat spela den musik de ju Faktiskt Spelar, då hade Metallica varit ett helt annat band, med helt andra låtar.

Dvs glöm inte att Metallica sedan Dag 1 varit det ledande bandet inom sin genre.
Och som No1 blir de hårdare granskade än andra.
Och är man så framgångsrikt tvingas man leva upp till helt omöjligt överdrivna förväntningar.


Dessutom vet jag itne vad du menar med "teknisk" respektive "känslig", och vad som där är antingen bra eller dåligt.
Samt naturligtvis varför du menar att Slash, Ulrich, Hammet passar in där.



En bra gitarrist är väl som vilken annan hantverkare som helst, att han kan utföra sitt hantverk på ett obehindrat sätt, och på ett följsamt sätt (efter sin vilja alltså.).

Och det där med bedömningar kan ju delas upp i både spontana yttringar, liksom manipulerade.
Både Guns och Metallicas framgångar vilade på spontana positiva bedömningar. Till skillnad tex från "Idol-programmen" med frammanipulerade framgångar.

Är man sen en skicklig musiker, skicklig hantverkare, så kommer dess jämlikar attdela ut motsvarande positiva bedömningar i samma utsträckning.
Och för dessa "jämlikar" är det högsta berömmet att använda materialet själv på något sätt. Som inspiration tex, eller som pedagogiskt exempel.

Förstår du alltså vart jag är på väg?
Dvs det du hånfullt kallar "popularitet" har en helt annan betydelse när antalet jämlikar höjer det till skyarna och använder det som inspirerande och lärande material.
Dvs - Slash är en av de mest använda gitarr-pedagogiska exempel som finns.
Han anses alltså inte bara som "bra", utan so så värdefull att hans material används som pedagogiska exempel... och dessutom som vägvisare på gradvis utveckling


"Popularitet" är mer än bara vad man "tycker om".
Iaf på detta sätt.
Tillräckligt många gitarrister (jämlikar alltså) ser honom som skicklig, och använder hans material som läromedel.
Och om man kan skapa material, som andra kommer vilja använda som just läromedel. Då ÄR man bra.
Det finns liksom inga frågetecken där då

Okej, så du spelar inte ens gitarr, ändå känner du att du kan uttala dig om svårighetsgraden på Slash solon , kan upplysa dig om att jag spelat gitarr i 20 år och tycker fortfarande att Buckethead är en pajas.

Vad??
Hur tänkte du där?
Den musik ett band skrivit Är naturligtvis ett bevis på deras kompetens.
Hade de inte haft den dugligheten, den kompetensen, den skickligheten, som musiken gav uttryck för, så hade musiken heller aldrig ens ha kunnat skrivas.
Om Lars Ulrich tex aldrig hade kunnat spelat de låtar han var med om att skriva ... ja, vad hade hänt då?
Då hade aldrig låtarna skrivits.

Kill'em all flyttade fram gränserna ganska rejält och etablerade deras rykte.
Och även Dave Mustaine tvingades erkänna det tämligen nerslående av att alltid bli jämförd med Kirk Hammet
Och pga den folkliga popularitet Metallica fick blev trummisarnas rykte bättre. Han fick ge namn åt alla andra anonymiserade, nästan osynliga trummisar. På ett Positivt sätt. Dvs att kompetens, skicklighet sammanlänkades med honom. Inte om i stil med Tommy Lee ...
Utan plötsligt blev trummandet något krävande, något tekniskt. Något som hade ett egenvärde i sig själv..

Den "sämsta" musikern/hantverkaren i Metallica är väl James Hetfield faktiskt.



Men det är bra att du själv spelar instrument.
Men det gör jag med, gitarr och bas samt keyboard
Och när jag lyssnar på musiker så hör jag en ganska tydlig skillnad i det generella "soundet" mellan del de gitarrister som anses som "tekniskt perfekta" och de andra - som alltså inte är det.
Dessa tekniska perfekta experter låter alla exakt likadant av någon anledning. Deras jakt efter perfektion skapar ett resultat som jag misstänker att alla "orkesterledare/dirigenter/kompositörer" etc letar efter.
För då kan dessa sitta hemma på sin kammare med sitt nothäfte, och komponera musik med noter, skriva ner de - och veta Exakt hur det ska låta när någon (vem som helst) sen spelar det. Oavsett om det är jazzband A, eller storband B eller elgitarrorkester C som spelar det, så kommer det låta så som kompositören ursprungligen tänkte sig det.

Det är säkert jättebra i ett sådant sammanhang.
Men för ett rockband är det katastrof.
För en rockgitarrist är det katastrof.
För rockgitarrister/-musiker handlar det om att hitta sin "egen röst", inte om att sträva fter att infinna sig i den gemensamma fållan.
Men för att kunna ge gestalt åt denna, sin egen röst, så måste man behärska sitt instrument. Kan man inte behärska sitt instrument kan man heller aldrig använda det till att följa sin vilja, sina känslor.
Det finns ett avgrundssvart glapp mellan perfektion och improvisation helt enkelt. Högutbildade musiker kan inte improvisera, det hade varit ett hinder för perfektionen.
Så egentligen pratar vi om helt olika saker. Det hade inte varit önskvärt med en tekniskt perfekt rockgitarrist.
När rocken dör, då kommer dessa perfektionister att ta över, och ta bort udden ur den - så som de gjort med jazzen tex.

Ett belysande exempel på det generella, allmänna "soundet" från den tekniskt perfekte gitarristen kunde du höra i det TV-programmet om den norska symfoniorkestern som reste runt i Norge i somras och lät olika lokala musiker få spela med dem.
I ett av de programmen var det en norsk gitarrist. Han spelade sitt egenkomponerade elgitarrstycke med symfoniorkestern.
Han har en egen youtubekanal där han undervisar folk i "extremt" gitarrspel.
Men hans sound är totalt intetsägande.
Vilken utbildad gitarrist som helst hade kunnat plocka upp noterna på det stycket och låtit exakt likadan. Dessutom vetat redan på förhand att det skulle låta exakt så som kompositören ville det skulle låta

Men ... han, eller dessa, hade aldrig kunnat spela som Slash tex. Eller som Kirk.
De hade kunnat spela samma tonföljder såklart. Men det är inte samma sak.
Kirks "Solo of the Year" från Nothing else Matters tex är ju tekniskt sett inte krävande Alls. Men trots det enkla i den, är det fortfarande lika högt ansett
Det börjar med exakt samma lick som Slash i Sweet Child-solot dessutom.

Återigen, jag bedömmer inte någons låtskrivartalang. Den här diskussionen har aldrig handlat om det. Det handlade om hur teknisk olika musiker var på sitt instrument. Därför är hela ditt utlägg om Metallica ovidkommande.

Jag har vidare aldrig sagt något hånfullt om popularitet. Däremot sa jag att man inte kan mäta en musikers tekniska förmåga baserat på hur populär hans musik är. En teknisk gitarrist kan vara världen mest populäre men han kan också skriva en massa skit. Teknisk och låtskriveri är inte samma sak.

Förstår du?


Ja, det förklarar en del om du inte vet vad som menas med ordet ”teknisk gitarrist”. Jag fann detta som jag ansåg var en hyfsad definition:

”For the guitar, as for any other musical instrument, there is a generally agreed set of conventions to play it for each and every style of music. That includes details such as hand positioning, use of scales, cleanliness of sound, timing, pitch, etc. A Master technical guitarist will play correctly his instrument following closely those agreed conventions. Now, the fact that a musician can play his instrument technically correct doesn't mean he/she is a great musician. Proper technique and execution does not imply greater musicality or beauty. Had that been the case, machines would be playing music and we would just be composers. Adding a slight delay at the right place or extending a transition can be technically wrong but can add immense beauty to the interpretation of a song.”

Slash har musikaliteten och känslan. Han är en bra gitarrist. Men ska han mätas enbart efter hur teknisk han är så är han inte i närheten av flertalet andra gitarrister i världen. Det betyder som sagt inte att de är bättre på allt men de är teknisk bättre. Hammet fungerar på skiva men är risig live. Ulrich är, som jag sa tidigare, en medelmåtta vad gäller sitt instrument. Ooriginell, oteknisk, fantasilös, svårt att hålla takten, riktigt risig live osv. Har han varit viktig för Metallica? Ja, absolut! Är en en bra trummis? Nja, det skulle jag inte kalla honom.

Det som är knepigt är dock att teknik är objektivt mätbart. Vi kan veta vilka gitarrister som är mer tekniska än andra. Däremot är känsla högst subjektivt och eftersom det vilar på en individuell bedömning kan en person tycka att någon spelar med känsla medan en annan inte tycker det.


Men då utgår du ifrån att Metallicas musik är svår att spela vilket den inte är för någon som har spelat sitt instrument ett tag. Alla musiker jag spelat ihop med har kunnat lira Metallica och liknande utan svårigheter. Det är inte lätt att skriva låtar som är bra och får genomslagskraft men det betyder inte att låtarna är svåra att framföra.



Hur tänkte du där? Hans rytmarbete är väldigt bra. På skivorna, åtminstone de tidiga, är det han som lägger all gitarr utom solona. Live har han också varit mycket mer stabil än Hammet. Jag skulle vilja påstå att i den klassiska sättningen av Metallica så var Burton mest musikalisk och tillsammans med Hetfield mest teknisk. Hammet var ok men blev mer och mer slarvig. Ulrich, en medelmåtta som sagt.



Ja, precis! Det är därför en del tekniska gitarrister helt missar en annan del som är väsentlig för att bli en bra gitarrist – känslan. Där håller jag med dig. Däremot tror jag inte att dirigenter vill ha sådana musiker. Klassisk musik har ett enormt utrymme för tolkning och alla uppsättningar är olika trots att styckena är de samma. Däremot kan man givetvis inte få fritt spelrum i en orkester på samma sätt som en rockgitarrist kan få när han spelar ett solo.


Fast här tycker jag du har fel i båda påståendena. Högutbildade musiker saknar inte per definition känsla. Det varierar där liksom det gör vad gäller självlärda musiker. Däremot är högutbildade musiker oftast mer tekniska men dessa står inte nödvändigtvis i ett motsatsförhållande.

Vad lyssnar du på för jazz om du tycker att perfektionister har tagit över? Jag tycker det finns mycket som fortfarande är riktigt bra.


Ja och nej egentligen. Jag har spelat en del gitarr i mina dagar (keyboard också) men skulle aldrig kalla mig gitarrist. Jag är dock basist eftersom det är mitt huvudinstrument och det enda jag spelat utan uppehåll. Det är också det enda instrumentet jag spelat officiellt i ett band, spelat i skivor med osv.

Hur menar du när du säger att Buckethead är en pajas? Jag håller som sagt med dig vad gäller hans gimmick men han är oerhört kompetent på sitt instrument.

F.ö. anser jag att ett argument faller hårt när det bästa man har att komma med är argumentet att om jag, som i det här exemplet, inte kan spela stycket i fråga så har jag ingen kunskap i ämnet. Jag har heller aldrig spelat fotboll på riktigt men kan analysera en match hyfsat trots det. Samtidigt behöver det inte betyda att en toppspelare som Messi nödvändigtvis kan analysera en match bara för att han är en av de bästa i världen på planen. Inte sant?

Jag tror att jag skulle lyssna mer på Messis synpunkter på Fotboll än på dina iaf. Finns alldeles för många självutnämnda soff-fotbollsexperter i det här landet likt Erik Niva osv.

Jag har spelat både gitarr och bas i 20 år, jag har studerat musikteori i många år, och jag säger att Slash solo i Mr Brownstone är tekniskt avancerat och alternerar mellan flera tonarter på ett väldigt innovativt sätt. Det är inte många gitarrister som skulle spela solot på det sättet, de flesta skulle hålla sig inom ursprungs-tonarten för låten (Eb) och spela tex Eb blues, detta är det mest förväntade som 99% av alla gitarrister skulle göra (Eb Blues med Eb Dorisk-variation för de mer avancerade), gitarren är givetvis nedstämd till Eb så man spelar som en vanliga Em penta/E Blues. Slash börjar dock solot med att modulera tonarten till F för att sedan bygga mot crescendot genom F#m, G#m, Bbm, och sedan avsluta solot i Eb vilket snyggt leder tillbaka till tonikan. Det är inte det tekniskt snabbaste solot med det här är ett oerhört innovativt solo.

-