Hyllningstråd: Guns n' Roses

Vad duktig du är ...
Men både Slash och Duff har skrivit om hur Axl betraktade Dizzy som inhyrd musiker - aldrig som gruppmedlem. Samma med Gilby, men de skrev iaf där att de kände besvikelse för det. De tyckte väl att Axl nedvärderade honom, att han var värd mer än att bara ha status av inhyrd studiomusiker.

Och det där med att Axl och Izzy var de primära kompositörerna är inte heller helt korrekt.
Den som stod för de flesta låt-grunderna var Izzy. Det var från hans idéer låtarna kom att byggas upp. I huvudsak.
Men från dessa samarbetade de övriga i bandet för att bygga det slutgiltiga resultatet. Det är tex pga det samarbetet som Izzys solo-material aldrig låtit som Guns-låtarna. De saknar resten av deltagarna helt enkelt.
Och det är också pga detta samarbetet bandmedlemmarna valde att dela lika på inkomsterna. För att de ansåg att det var omöjligt att bedöma exakt vem som skrev vad etc.

Se också på tex Velvet Revolvers stora popularitet. Som alltså beror på mer än att de är "kända från Guns" etc, utan har med materialets kvalitet att göra naturligtvis.
Duff, Slash och Weiland var, är, fullt kompetenta kompositörer. De behövde inte Axl för att ändå kunna stå på egna ben.

Orsaken till att folk "kissar p sig" som du skriver boer på att Slash och Axl av någon anledning valt att begrava stridsyxan. Särskilt Slash har ju ända sedan uppbrottet inte direkt varit buskablyg i sin kritik mot Axl. Och han har alltid försäkrat alla som frågade om det helt orealistiska i en återförening.
Men alla de andra har spelat tillsammans, många gånger. Det har bara varit Slash som återstod - och nu var det alltså dags för även Slash.

Blir besviken så klart att det blir en reunion utan Izzy och Adler. Duff, Slash och Axl spelade ju i guns ända till andra halvan av nittiotalet. Dom är inte så jävla intressanta att lyssna och kolla på om inte Izzy var med. Gruppens själ. En motvikt till Axl.

Må så vara att de har uttryckt sig så men Dizzy har varit med i bandet i 26 år nu! Duff och Slash talar naturligtvis bara om de första få åren och hur de upplevde det då. Speciellt Slash tyckte att det blev lite väl mycket cirkus (inhyrda körer osv). Ingen av oss vet hur Axl behandlade de nya killarna i bandet men det jag reagerade på var att du skrev ". . .de har ju precis lika stor erfarenhet av Guns som tex Dizzy Reed" vilket var ett helt felaktigt uttalande. Någon som varit officiell medlem i bandet, spelat på alla konserter och varit med och skrivit några av låtarna på CD kan knappast jämföras med kören och blåsorkestern som medverkade på YOI-turnén.

Du har f.ö. helt rätt i att bandet hade en kemi på 80- talet och början av 90-talet där alla bidrog. Det verkar alla gamla medlemmar överens om. Men det ändrar inte heller det faktum att Izzy var bandet primära kompositör och att Axl var näst i ledet samt att de andra kom ganska långt efter.

Angående Velvet Revolver var det antagligen en kombination av kända namn och musik som var bra nog. Första plattan gick bra och många gillade den. Andra plattan gick dåligt och folk avskydde den. Solomaterialet från både Duff och Slash kan jag uppskatta men det har aldrig slagit. Izzys har jag faktisk inte hört. Jag tycker fortfarande att det bästa någon gammal Guns-medlem skrivit efter 1993 är Chinese Democracy. Men det är såklart individuellt. Jag älskade det storslagna greppet redan på Use Your Illusion I och II och uppföljaren tar det soundet vidare. Men så ska vi inte glömma att den skrev tillsammans med ett gäng fantastiska musiker som givetvis satte sin prägel också men skivan is tort låter väldigt mycket Axl Rose.


Jag tror helt ärligt inte att det har något med det att göra. Jag tror att det handlar om att Slash ses av de flesta som huvudgitarrist i GN'R medan de flesta inte ens vet eller minns vad Izzy heter (i mainstream dvs).

Chinese Democracy är ju bedrövlig på alla sätt. Finns inte en hygglig låt på det albumet, ett monumentalt slöseri med pengar och tid.

Jag tycker den har en del bra låtar.

Fansen kunde helt enkelt inte acceptera att Chinese Democracy var ett sådant antiklimax efter 17 års väntan, att de mentalt inbillade sig att den inte var så dålig trots allt, detta är en vanlig försvarsmekanism vid traumatiska upplevelser.

Jag tycker snarare att det var det omvända som hände. Skivan var dömd redan innan den släpptes och få gav den en chans alls.

Jag hade lyssnat till de läckta låtarna, och det som spelats live, och tyckte att något var bra men det mesta var "meh". Jag blev riktigt positivt överraskad när jag sedan hörde skivan. Tycker den har det mesta som jag gillade bäst med Use Your Illusion eran. Låtarna tycker jag håller riktigt hög klass och instrumentalt är den fantastisk. Speciellt gitarristerna som lirade på plattan är i en klass för sig. Det jag ibland stör mig på är att Axl bitvis låter väl ansträngd i sin sånginsats.

Gillar man Chinese Democracy förstår jag ärligt talat inte hur man kan gilla Appetite For Destruction. De är så totalt väsenskiljda, nästan lika illa som att jämföra Beatles med One Direction. Det finns liksom ingen själ, inga intressanta melodier och riff på Chinese. Allting som utmärkte och gjorde Guns unikt på Appetite är sedan länge borta och Guns liknar på Chinese ett mediokert nu-metal-band som aldrig skulle gjort något större avtryck.

Ett fascinerande bevis på hur låtskrivande är något som aldrig kan forceras fram. Appetite behövde exakt rätt förutsättningar för att skapas, och det kan aldrig upprepas. Chinese Democracy är så provocerande usel och intetsägande att jag håller den som en av de 10 sämsta skivorna genom tiderna. Eftersom Appetite är en av favoriterna så smärtar det lite att säga det.

Det spelar ingen roll att gitarristerna är tekniskt kunniga när de inte kan spela en vettig not på hela skivan, eller så fick de inte lov att spela en vettig ton för tyrannen Axl Rose. Produktionen och mixningen är dessutom överarbetad, överlastad, obalanserad och låter bara som en helt bedrövlig sörja, en total härdsmälta av ljud. Chinese innehåller de mest patetiska försök till power-ballader som någon pudelrockare någonsin har försökt sig på, Don't Cry på Use Your Illusion framstår som ett mästerverk i jämförelse. Efter 17 års väntan så är det ett makalöst fiasko, utan tvekan.

Chinese Democracy har ju faktiskt en hel del ganska bra låtar.
Men hur kan ens den bästa skiva någonsin mäta sig med 17 års spända förväntningar?
Det är ju omöjligt.
Om den hade släppts inom "normal" tid så hade den säkert bedöms så mycket högre.
Och det är ett problem att det bara var Axls soloprojekt.

Med "Guns" menar jag nturligtvis inte "nya Guns". För mig finns det bara det Guns som splittrades i slutet av 90-talet.
Men om du inkluderar även nya Guns så är det ju logiskt att du ser Reed som gammal räv.

Izzy har ju inte den sortens karisma som ger upphov till persondyrkan. Tyvärr kan man kanske säga, för han var ju faktiskt arkitekten bakom Guns n Roses.
Men allt för få - bara de inbitna nördarna väl - gav honom den beundran han var förtjänt av.
Men han gjorde inte saken bättre själv. Han tog varje chans att slippa stå i rampljuset, han smet från ansvar etc. Men ändå fanns det i honom en längtan efter en större roll. Han ville tex bli den nya frontfiguren i Velvet Revolver, men vågade aldrig slåss för det. Så snart Weiland kom på tapeten så såg han väl sig slagen och smet i väg med svansen mellan benen.
Han kanske har väldigt dåligt självförtroende helt enkelt?

Men han skrev visst också en hel del för Velvet Revolver. JAg vet inte om något kom med på skivorna, men han var tydligen aktiv i början.


Och ja, jag förstår att du verkligen gillar Dizzy Reed.
Men jag kunde inte bry mig mindre om honom faktiskt. Det var därför jag jämförde honom med Illusion-turnéns ensemblemedlemmar.
Vad har en keyboardist att göra i ett punkband liksom?
Visst kom Guns ur ur punkgarderoben ganska så snabbt, men det hade absolut inget med Dizzy Reed att göra. Det var ju helt Axls förtjänst. Axls främsta inspirationskällor var, är, ju musiker såsom Queen och Elton John. Och i Use your Illusion hör man den inspirationen mer än tydligt.

Så inte i vare sig Duffs, Slashs eller Izzys sidoprojekt.
Där var det renodlad rock som styrde och ställde.

Men inte ens i Use your Illusion blir det samlade intrycket att det hela är en mans förtjänst. Det finns några få exempel som kan härledas direkt till huvudkompositören men i övrigt blir Helheten övermäktig.
November Rain är tex en tydlig Axllåt. Liksom Estrange (ännu mer Axl faktiskt) - men Slashs bidrag är mer än ett "bidrag", de är så intimt förknippade med låtarna att de inte går att plocka bort. Även Axl har varit noga med att påpeka just det, vid flera tillfällen.

De har ju t.o.m. kunnat göra covers av välkända låtar, och filtrera genom Guns-mixern till det där igenkännliga soundet bara Guns som helhet har. Dvs tänk Knocking on Heavens Door.

Så SÅ långt efter kommer inte "de övriga".
Vanligtvis brukar man putta tex både trummis och basist åt sidan, men i Guns så var åtminstone Duff minst lika involverad i processen som de övriga. Duff var multiinstrumentalist, inte bara basist alltså, och bidrog även med textmaterial Och Slash gjorde mer än bara "spela solo". Han bidrog med riff och melodier som de övriga. Glöm in Sweet Child, som ju baseras på hans intro. Eller den bortglömde West Arkeem som deltog fast han inte var medlem.

Så det ÄR så synd tycker jag att Izzy inte verkar vara med i denna återförening.


Det finns även en stor mängd Film-material som bara ligger i kassaskåp och väntar på att bli hopklippta och visas upp som den ultimata dokumentären om Guns n Roses.
DEN hade jag velat se. Oliver Stone borde få äran att göra doku av den. Stone eller Herzog ... =)
Men Axl är väl allt för nojjig för attdet ska komma ut (jämför med filmen Almost Famous där bandet dementerar innehållet i det resereportage filmen bygger på, eftersom det är allt för ärligt).

Ok, så det är, enligt dig, konstigt att man kan gilla en skiva som låter på ett sätt och en annan som låter på ett annat sätt? Jag kan meddela att jag också älskar Morrissey trots att det är väsensskilt från Appetite for Destruction som jag också älskar.


Så ditt påstående var rätt om din egenkomponerade syn på när bandet slutade existera stämmer? Fantastisk logik. Det är som alla de som anser att originalsättningen var Adler, Slash, Axl, McKagan, Stradlin och när man påpekar att det är fel, rent objektivt, skyller på att bandet egentligen inte kan sägas ha funnits innan man släppte första albumet.

F.ö. känner jag egentligen varken till eller från med Dizzy. Tyckte bara att ditt sätt att behandla hans medverkan i bandet var ignorant. GN'R kan visserligen uppfattas som punkiga pga attityden men de var aldrig ett punkband. De var ett sleazeband av den mer ruffiga skolan som utvecklades till att bli ett rockband med episka inslag. Sweet Child O' Mine är tex ett ypperligt exempel på att det alltid fanns något annat hos Guns än bara punkig rock. Men visst är influenserna från Queen och Elton John mest Axl's verk. Absolut. Men de flesta tidiga medlemmar i Guns hade ganska skilda influenser vilket kanske är varför mixen blev lite mer intressant än många andra band vid samma tid.


Verkligen? Kan du backa upp det påståendet? Såvitt jag vet har han hållit sig tillbaka ända sedan han blev ren från drogerna eftersom han inte ville utsätta sig för situationer där lockelsen att falla tillbaka var för stor. Detta i kombination med att han alltid var mer tillbakadragen är iaf varför jag alltid sett att han gärna hjälper till både här och där (live och som låtskrivare) men sällan själv vill delta på heltid.


Det beror helt på. Massor av band har framstående basister och trummisar som låtskrivare. Främst basister då de också spelar ett melodiinstrument. Och som sagt, jag har aldrig påstått att "de andra" inte bidrog eller att helheten mäktade över varje enskild bandmedlem. Men att Izzy och Axl var drivande låtskrivare är det ingen tvekan om. Att sedan Duff och Slash varit viktiga i processen är alldeles tydligt men de drog inte samma lass.

Bra i övrigt att du tar upp Arkeen dock som verkar ha varit mycket viktig för bandet trots att han aldrig var medlem. När jag var barn undrade jag alltid vem den där Arkeen var som man läste i bookleten hade varit med och skrivit många låtar men som man aldrig sett på bild eller hört intervjuas. Visst är det i Duff's biografi där han går in lite mer på vem och hur han var?


Dvs med de inhyrda körerna och pianot...

Hehe...

Tänka sig att det redan är åtta år (enligt årtal egentligen närmare sju) sedan Chinese Democracy kom ut. Helt sjukt vad tiden går. En dag ska jag faktiskt köpa albumet och ge det en ärlig chans och enbart basera det på musiken. Då ryktet om "ett nytt album" pågått så länge hade albumet blivit ett skämt långt innan det släpptes. Hade dom gjort AFD del 2 hade folk sagt "Fan. Låter exakt likadant.. Har dom inte utvecklats alls på 17 år?". Hade dom gjort UYI del 3 hade folk sagt "Hahaha. Ännu mer piano? Vart fan är riffen?".

Någon som vet hur mycket Chinese Democracy har sålt?