Hyllningstråd: Guns n' Roses

Det jag hittar konkret är 2,6 miljoner i februari 2009. Alltså tre månader efter release. Den lär väl ha sålt bra första tiden och ebbat ut sedan. Fast det var 3 månader det, därefter har det gått 7 år och borde ha sålt en del ex den tiden också. Det får pusslas vidare lite med siffror i den mån det finns info, men det orkar jag inte nysta i.

Det var några engelska Wiki jag kollade. Bandets, albumets och diskografin.

Jag betraktade själv Guns n Roses som "hårdrock" när jag var ung, när de var aktuella. JAg tror de flesta placerade dem i det facket och om inte annat så hjälpte säkert MTV till med det.
Det fanns en stor skillnad mellan tex punk-kultur och hårdrockskultur iaf i Sverige på den tiden, och de som klädde sig i enlighet med hårdrockens idel här, de klädde sig ju som de i Guns klädde sig.
Sleaze- och glamrock var väl hur man definierade dem, och band såsom Poison och Whitelion stod närmare Guns, i jämförelse mot tex punken.

Men om Guns-medlemmarna själva får definiera sig så är det som punkare.
De såg ner på glam-scenen och räknade sig inte heller till sleaze-banden som tex Skid Row.

Men det är svårt att definiera egentligen.
Bara för att något Definieras som tex "punk" så innebär det inte att de är särskilt "punkiga.
Use your Illusion var Inte punkiga Alls.
AFD däremot var punkig, det var "rock" helt enkelt.
"Rock" kan kanske inte riktigt definieras på det sättet man vill.
Det är en upplevelse och attityd mer än en "stil."


Jo, Izzy själv har i intervjuer berättat det. Så det är väl en bra källa?
Det står i flera av intervjuerna som finns på nätet med honom, så bara googla.
Han berättade att hans egen vilja var att vara sångaren i det nybildade bandet (som då ännu ej döpts till Velvet Revolver) och tillsammans med de övriga ge sig ut på lågbbudgetturné.
Men så snart de övriga börjat leta allvarligt på en ny sångare, och framför allt efter att ha sett de positiva reaktionerna hos bandkamraterna när väl Scott kom dit och började prestera, så såg han sig som slagen och drog .
Utan att ens ha berättat vare sig Att han faktiskt ville vara deras sångare på allvar, eller att han ville att de skulle bilda riktigt band.
Det tolkar iaf jag som ett visst tecken på bristande självkänsla.
Det är en tolkning, men den kanske kan förklara även varför han gjorde motsvarande saker vid flera tillfällen.

De andra har ju bara berättat sina tolkningar av dessa saker. Och då har det alltid varit i stil med att "Izzy gör alltid som han själv vill", "Izzy vill nog bara spela lite och ha kul ...", "Izzy ville undvika partaj".

Men ingen verkade inse att han faktiskt hade en önskan om att faktiskt spela på allvar med dem igen, och att få vara deras sångare.
Det känns lite småtragiskt på något sätt =)



Nja, Knockin on Heavens Door började de faktiskt spela långt tidigare än de blev kända för den, och då helt utan arrangemang.


Jo, Duff skriver lite om West Arkeem, men mest om att han är ledsen för att han inte hjälpte till mer när han höll på att knarka ihjäl sig.
Han berättar att hans knarkarkompisar, som befann sig i lägenheten när han dog, stal alla demo-inspelningar och så som han hade.

Men jag tycker det är lite konstigt så här i efterhand att han inte verkade ha fått erbjudandet att bli nya gitarristen i Guns. Varför valde de inte honom när han ändå fanns tillgänglig,. istället för att leta efter okända Gilby Clarke etc?
Varför finns det behovet hos band som slagit igenom att så Tvunget alltid ta in redan etablerade musiker när en plats öppnar sig?
Varför väljer de så sällan bland sina vänner?
Dvs det är ju påfallande ofta just vänskapen i band som ger dem sitt unika musikaliska sound.
Det är sällan viruouser som är med om att bilda band, men just den blandningen av djupt unika, individuella (inte superskickliga) musiker som verkar behövas för "det där".
Men problemet med de flesta "superskickliga" musiker är att de är så skickliga att de förlorat sitt individuella sound. De låter alla likadana.

Steven Adler tex, en skitkass trummis i jämföres med Matt Sorum - men pga det primitiva i Adlers spel, blev det ett så skönt gung.
Samma med tex Metallica, "de" brukar jämföra med tex Dave Mustain och påstå att han minsann är bättre än Kirk Hammet. Och det är ju sant - tekniskt bättre. Men det finns en orsak till att Metallica har nått större berömmelse än Megadeath ... Dvs perfektion är sällan det bästa, utan asymmetri är det ideala.


Alla band borde hålla sig till sina vänskaror, istället för att söka sig till studiomusiker tycker jag.
Egentligen i allt som har emd banden att göra.
Guns hade tex kompisar som var deras fotografer. De köpte inga proffs-fotografers tjänster. Och därför blev bilderna så personliga, så intressant för oss att titta på alltså.
Det spontana är nästan alltid bättre än det "proffsiga". Iaf i dessa sammanhang.

Det svenska epitetet hårdrock är bra och passande men väldigt lokalt till oss i norden. På engelska passar inte rock, hard rock eller metal på ett band som GN'R. Vad gäller deras sound anser jag att sleaze är den bästa benämningen om man ska nyttja någon. Åtminstone för tidiga GN'R. Vad de sedan blev från YOI och framåt är ett mer unikt sound som blandar såpass att jag anser att man inte riktigt kan placera den i ett fack.


Det har jag inte hört förut. Eller jag minns inte att jag hört en sådan version förr. Lyssnar på versionen från Ritz '88 nu och den låter väldigt lik studioversionen - speciellt Axl's sång. Men givetvis arrangerad för den vanliga rocksättningen (gitarr, bas och trummor) utan tillägg.


Han kanske inte ville. Eller så ville GN'R inte ta in ytterligare en labil figur i bandet. De flesta band verkar f.ö. bilda en vänskap iom att de börjar spela ihop. Det är förvånansvärt sällan band är vänner innan de bildar band. Däremot gör band så att medlemmarna ofta blir vänner.


Fast just det exemplet är tämligen irrelevant. Jag kan inte tänka mig att Kirk Hammet har spelat någon roll egentligen för att Metallica nådde större popularitet än Megadeth. I det bandet har hans uppgift mest varit att lägga solon på plattorna.

Vill bara slänga in, som svar på lite tidigare inlägg, att storheten med Gn'R jämfört med L.A Guns, Skid Row, Sex Pistols, Rolling Stones, Aerosmith, Led Zeppelin, Queen, Alice Cooper osv osv..

är att Gn'R gjorde den bästa mixen av det hela, det finns blues, punk, rock n' roll osv.. som alla ovanstående saknade någon/några delar av, så enkelt är det i mina öron.. dessutom med rätt attityd, vid rätt tillfälle och inte minst med rätt blandning av medlemmar i slutet av '80.

Det var väl i vårt eget Aftonblad tidigt i höstas som Slash erkände att han och Axl har börjat prata, innan Scott dog. Kan faktiskt tänka mig att det har varit Duff som försökt att få ihop dem inför Hall Of Fame häromåret, men med för kort tid på sig..

Det finns ju många rykten och citat som olika medlemmar gjort rörande Slash's avgång men visst spelar det ju in att de fick vänta innan spelningar på att Axl skulle få rätt känsla.

Det som gjort Slash mest kränkt, även Duff, var ju att de fick avsäga sig äganderätten till bandnamnet för att kunna fortsätta turnén de gjorde. Dessutom så la ju Axl på andras gitarr-spår på Sympathy for the devil.. Kan tänkas med viss rätt, då Slash var ganska borta/hög/trött vid inspelningen..

Slash har ju varit portad från att besöka "nya Gn'R" på deras spelningar men alltid de senaste 15 åren sagt att ett återförenat Gn'R är bara ett samtal bort om Axl ringer..

Ett band kan väl inte upprepa genombrottsskivan i all oändlighet, vem skulle lyssna på det 15 år senare? Även band utvecklas med tiden och därmed även musiken, det blir lite konstigt om man som 50-åring skriver låtar med samma driv och mognad som när man var 20. Ifs gjorde väl Motörhead just det men de är undantaget som bekräftar regeln, de och Sepultura

Jag tycker att det finns hyfsat bra låtar på Chinese, Better är helt ok.
GnR bästa låt tycker jag finns på UYI och heter Don't damn me, en av de bästa iaf. Men som skiva är ju Appetite helt sjukt bra, kommer ihåg när jag hörde den första gången i slutet av 80-talet och sen dess har jag varit ett GnR fan.
Min åsikt är att det var managern/skivbolaget som förstörde bandet, deras UseYourIllusion turné förlängdes ju hela tiden för att det gick att mjölka ur mer utsålda spelningar. De flög runt jorden under mer än 3 år om jag inte missminner mig, inte konstigt om det kukar ur sen när man väl är hemma. Har inte så bra koll men har en känsla av att Axl inte ballade ur pga droger utan snarare psykisk ohälsa, kan det stämma? Fick för mig att han inte använde tyngre droger.

Det var ju kul för fansen att de var på turné hela tiden och MTV sände både livegig och olika program om dem var och varannan dag. Good ol' Days


Edit: Såg att Axls mentala hälsa redan diskuterats, bara ett par sidor sen.
En annan grej med Guns är att deras storhet måste vara helt omöjlig att förstå i efterhand, det var ett band med kort livslängd och bara 5 skivor, men just då när det hände, innan man visste att det går åt helvete så var de skitstora.
Det är som att jag inte kan till fullo förstå band som Beatles eller Led Zeppelin, jag kan ju bara lyssna på låtarna och titta på dokumentärer men kan inte ta in känslan som rådde i samhället då för jag var inte med.

Jag var inte heller född när Beatles och Zeppelin var aktiva men det spelar ingen roll, jag har fortfarande vett att uppskatta stor musik oavsett när den spelades in.

Nej det kan du inte. Samhällsklimatet spelar stor roll i upplevelsen, den får du inte via youtube.

Det är klart man kan uppskatta stor musik oavsett när den spelades in. Däremot är det givetvis svårt att sätta sig in i den känsla som omger ett band under deras storhetstid om man aldrig var där själv. Men musiken i sig kan te sig lika stor, och i vissa fall nästan större i efterhand

2,6 (+) miljoner sålda album är inte dåligt för Chinese Democracy. Givetvis skulle den kunnat sälja mer, men det finns många älskade album genomtiderna som kanske bara sålt hälften.

Som liten har Guns N' Roses musikvideor satt sina spår. När jag satt hemma i vardagsrummet och tittade på gamle hederliga MTV. Sweet Child O' Mine, November Rain och Don't Cry är videorna jag, från dom dagar, har bäst minne utav. Jag förstod givetvis ingenting (för liten för att förstå engelska eller något utav själva "stilen"), men drogs till det ändå.

November Rain var länge en av mina favoritlåtar och antagligen en av dom mest bidragande till att jag lyssnar till vad jag gör idag. Det fanns inget coolare än Slash utanför kyrkan!!

Samma här, och som du säger så är ju videon väldigt bidragande till låtens storhet. Men även Don't Cry som en slags systerlåt, dock inte lika bra eller lika pompös.

"Estranged" är enligt mig deras stora mästerverk, helt klart i klass med "November Rain".