Vad har jag gjort min mamma?

Tack så jättemycket!!

Jag har en dotter och bara jag bli lite arg på henne någon gång då (som mammor blir) och då så får jag så dåligt samvete och måste säga förlåt. Jag förstår inte hur någon kan behandla ett barn på det viset som din mamma har gjort. Hon förtjänar inte dig. Jag blir så ledsen för din skull.

Du borde nog försöka komma ifrån henne. Du är vuxen och kan välja bra människor att ha omkring dig. Man väljer inte sina föräldrar. Jag hoppas att du kommer att få ett underbart liv och jag tror att du någon gång kommer att bli en kärleksfull mamma. Det fötjänar du.

Alla kan ändra sig, finns otaliga fall som bevisar det, tex gatualkisar som tagit sig i kragen och fått vanliga svenssonliv.

Men och detta är ett STORT MEN de måste vilja det själva, att du, påven eller ens Barack Obama skulle kunna förändra din mor (annat än momentant) är mycket liten.
Hon måste träffa sin egen botten, sen om det är imorrn, nästa månad, om tio år eller senare det är upp till henne själv att avgöra.

Du får informera henne att under nuvarande premisser vill du inte ha med henne att göra men om hon ändrar sig så finns du där.

Din mamma låter helt tokig... Finns en bra subreddit med massa liknande historier och råd för dig. r/Raisedbynarcissists heter den!
Pratar mkt om hur vissa av barnen behandlas som "Golden Child" och får massa kärlek och förmåner medan vissa, som du, blir behandlad med förakt.

Om en bråkdel av det du skriver stämmer så har du inget att ångra med att bryta kontakten med dåliga personer i ditt liv. Bara för att någon fött dig eller gjort din mor på smällen så innebär det inte att du måste stå ut med deras skit livet ut.

Fokusera på de i livet som gör dig lycklig och släng bort de som gör dig olycklig. Om du inte kommer överens med syskon så gäller samma sak där. Blod är inte tjockare än vatten för livet är kort och kan vara tufft nog utan att ha familjemedlemmar som behandlar dig som skräp.

Varför skulle du ångra dig med åren eller om hon dör medans ni är ovänner eller liknande? Att ni ens har kontakt ser utifrån din text endast destruktivt ut. Du är vuxen nu och kan välja din framtid, du kan däremot inte ändra ditt förflutna så därför är det även meningslöst att älta det.

Du kan däremot räkna med att din mor kommer höra av sig och skuldbelägga dig osv om hon är så hemsk som du skriver. Mitt råd är att spara vad du skrivit här samt inlägg du tycker är vettiga och så läser du de när du får för dig att hon eller någon annan idiot förtjänar en ny chans. Din gör det garanterat inte. Hennes roll i ditt försakade hon när du behövde henne som mest. Nu behöver du henne som minst.

Lycka till

Snälla bryt kontakten med henne. Hon har misshandlat dig psykiskt under hela din uppväxt och fortsätter även nu. Problemet är att du inte far nagra synliga sar/ärr som bevis för det hon gjort men en sadan människa skulle egentligen anmälas. När hon tvingade dig att ga till "aset" t.ex. Hade en vettig socialarbetare vetat detta skulle förhoppningsvis tagit dig ifran henne.

Din "mor" är en mycket sjuk människa, och dina sk problemar som tonaring är med största sannorlikhet orsakade av henne och din önskan om att fa den uppmärksamhet som saknades dig.

Sättet du blev utfryst pa av hela familjen har troligen paverkat dig mer än du tror. Jag har läst hela din text och även om du förstar att hon gjort fel verkar du inte första allvarlighetsgraden av det hela.
För nagon som kommer utifran verkar det hela helt sjukt.

Jag ifragasätter dessutom din pappa, även om han behandlade dig väl anser jag att han är medskyldig eftersom han inte gjorde nagonting för att stoppa det hela.
En vettig människa hade förstatt att detta är helt fel. Det är inte normalt att ta med alla andra till utflykter och liknande och lämna en utanför.

Jag är glad att du klarat dig sapass bra trots din uppväxt men jag tror att det är viktigt för dig att du inser att det inte finns nagon anledning för dig att behalla kontakten med henne. Även om hon skulle dö, döden gör inte en grym människa till ett helgon.

Föräldrarna är i regel de viktigaste personerna i ett barns liv och att bli behandlat pa det sättet du har av din "mor" har troligen gjort att du hamnat i en osund beroendeställning även som vuxen. Barn som inte far vara barn fortsätter att ha ett tonrum inom sig och du verkar pa nagot sätt fortsätta att söka bekräftelse av henne och möjligen finns det till och med en del av dig som tror att du inte klarar dig utan henne pga hur hon fatt dig att känna.

Om du behöver nagon att prata med är du välkommen att skicka mig ett PM förresten.

Prata inte med henne om dina känslor, hon kommer att använda det för att försöka bryta ned dig, hon njuter troligen av att du mar daligt och känner sig överlägsen, ge henne inget mer. Hon märker säkert hur du "törstar" efter hennes bekräftelse. Det bästa är om du far henne att känna sig bortstött och inte tvärtom.

Lycka till.

Du verkar helt enkelt haft otur med båda dina föräldrar. Tyvärr verkar sin mor ha misshandlat dig minst lika mycket, men snarare psykiskt. Vad jag hört verkar det som om ni syskon blivit orättvist behandlade, och gavs olika mycket kärlek. Detta är självklart destruktiv för ens självförtroende och trygghet som barn och vuxen.

Ett alternativ är att försöka prata ut med sin förälder om att man mått dåligt av vissa saker, men vissa människor har tyvärr inte förmåga att förstå att de gjort någon annan illa, inte ens sitt barn.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men kanske ska du börja hitta kompisar och människor som behandlar dig bättre, och bli stark på egen hand. När du har möjlighet, flytta. Kanske plugga i en annan stad och skaffa lägenhet, osv.

och för att besvara din fråga; vad har du gjort din mamma? - Antagligen ingenting. Du hade bara oturen att bli "det svarta fåret" i familjen som får ta mer skit än de andra, p.g.a. att din mamma har ett destruktivt beteende.

Narcissister gör ALDRIG fel! Så här funkar narcissister:
Innerst inne känner dom sig tomma och värdelösa. Men dom vill inte känna så, alltså bygger dom tidigt upp ett falskt jag som dom måste hålla upp till varje pris. Om någon då ifrågasätter deras falska självbild och den riskerar gå sönder så betyder det att bara avgrunden av självhat finns kvar. Och DIT vill dom inte så istället är dom "perfekta" och för att känna sig perfekt behöver man någon att smeta av sig sin smuts på. Där kommer barnet in.
Du är syndabocken. Narcissister behöver syndabockar.
Vi andra kan också känna oss tomma och misslyckade ibland men vi kanske introjicerar den känslan mer. Dvs vi identifierar oss med den. Narcissisten däremot projicerar den känslan utåt så fort han/hon kommer åt. Andra är värdelösa, jobbiga, misslyckade etc dom själva är martyrer, offer och storslagna! Narcissister är riktigt patetiska faktiskt och dom flesta ändrar sig aldrig. Nån kanske mjuknar på ålderns höst.

Är hon undersköterska/sjuksköterska?

För övrigt så förstår jag inte varför du inte kan släppa din morsa när du kunde släppa farsan. I min mening så har hon begått en mycket grövre misshandel.

"Bara" det faktum att hon visste om att din biologiska pappa misshandlade dig och din bror, men ändå skickade dit henne, visar att hon är en vidrig och usel människa som du inte borde ha kontakt med. Hon behöver psykoterapi, men det är inte ditt jobb att se till att hon får det.

Det kommer låta lite klychigt men från egna erfarenheter....

Sluta älta massa gammalt skit

Sluta hata henne (om du gör det) - bara värre att gå runt och bära på det också

Be henne om ytterst lite, så lite du kan - inga tjänster, inga pengar, inget

Distansera dig än mer från henne - få henne att inse att du inte beöver henne alls egentligen

Sluta gämföra dig med vad dina syskon får och inte får - det är uppenbart att ni behandlas olika, inte ditt fel utan endast hennes, varför? Vem vet, oväsentligt.

Sluta ta åt dig vad hon säger till dig - Hon gör det för att få en reaktion eller så är hon bara rätt och slätt en idiot, låt det bara rinna av dig med ett "Typiskt, jag vet ju hur hon är, känner henne och detta förvånar mig inte alls", har du distanserat dig ordentligt borde dessa tillfällen bli färre och färre.

Prata inte om henne med dina syskon eller pappa i onödan, hon kommer få reda på att du tänker på henne. Ventilera med dina kompisar.

Med tiden kan vissa sår läka rätt Ok, med tiden kan en ny relation kanske växa fram, det kan bli bättre, mycket bättre. Sämre har jag svårt att se att det blir. Huvudsaken är att du slutar gå runt och vara arg eller ledsen över det här. Livet blir så jävla mycket jobbigare då. Du måste se till att DU är bättre än henne. Ge det tid och öva. Släpp henne (till viss del, hon är ändå din morsa när allt kommer omkring )

Fokusera på det som är gött i livet, du verkar ha riktigt jävla underbara polare,gör nått fint för dem för att de ställt upp, egen lägenhet, ett eget liv. Din pappa (inte aset) verkar najs, börja där.

Sjuksköterska, specialiserad på psykiatri lustigt nog!

Jag vet inte riktigt faktiskt.. Min biologiska pappa fick en dom, blev ställd inför rätta osv medans mamma inte har blivit det och då tror jag att någonstans i mitt huvud så har hon kanske inte gjort fel. Därför jag sökt mig hit!