Vad har jag gjort min mamma?

Du nämner det här med din biologiska pappa, hur din mamma "fick dig" (och bara dig) att fortsätta hålla kontakt med honom även då hon visste att han var en misshandlare.

Men om jag läst texten noga, framkommer det ingenstans om du sen frågat henne varför hon gjort så? Tycker att du förtjänar ett riktig svar, hon är skyldig dig det.

Tyvärr låter det som att hon lät rädslan ta övertaget, hon var förmodligen rädd och hade säkert fått ta emot hot, kan nästan garantera att hon tog valet och faktiskt "offrade dig". Eller så var det ett av hans krav, men tydligen motsatte hon sig aldrig honom helt, hon gav vika när hon borde ha kämpat emot & varit villig att riskera sitt liv för att skydda dig. Kan vara det som förändrade relationen mellan er, som har skapat en distans, hon säkert visste hur fel det var (att sånt gör bara genomruttna mammor) och ville genom att hålla dig på avstånd inte riktigt ta ansvar, kännas vid hur genomruttet.

Din mamma låter som att hon inte tagit itu med sitt trauma efter att ha blivit misshandlad.
Så det kan ju ha gjort henne labil.

Dock verkar du inte själv som vuxen vilja se din egen inblandning i detta.
Du kanske vill ha uppmärksamhet av din mamma, men att hålla på att knarka och bete sig som ett hjon gör inte saker bättre.

Kanske dags att växa upp, och fixa ditt liv och försöka kanske komma din mamma närmare. Kan gissa att den dagen hon dör så kommer du ångra dig bittert att du betedde dig som en idiot.

Låter inte som du gjort något, gissar att din mamma är psykopat och alkis. Hon kanske ser sitt misshandlande ex när hon tittar på dig eller något sånt löjligt. Tycker du inte ska be om ursäkt, stå på dig och låt henne veta vilken orättvis häxa hon beter sig som.

Först och främst bör du fråga dig varför du känner ett beroende till din mamma. Det är något hos henne som du inte är villig att släppa.
Du sa upp kontakten med din biologiska pappa men att kapa banden till din mamma är svårare för dig, varför?

Du nämnde att det är för att hon "ändå är din mamma" och att du därför inte kan säga upp kontakten. Tänk igenom den anledningen en stund... Är det lojalitet kanske, isåfall varför?

Du måste titta djupare in i dig själv och fråga dig om du verkligen behöver henne. Jag förstår att du väldigt gärna vill ha svar från henne om varför hon gjort som hon gjort mot dig. Men oavsett svar, skulle det göra nån skillnad? Jag har svårt att se att hon är redo att ge dig en ursäkt.

Jag vill egentligen att du själv ska finna dina svar så se följande bara som ett exempel. Om jag hade varit i din sits så hade jag sagt upp kontakten en tid för att ge min mamma tid att upptäcka att hon fortfarande har problem. Att jag aldrig var hennes problem. När så sker skulle tiden vara mogen för ett samtal med henne där jag utan att anklaga berättar min synvinkel men även lyssnar förstående på hennes berättelse för att förhoppningsvis förstå varandra och kunna försonas. I bästa fall skulle detta fungera men troligtvis inte då de flesta människor är för jävla dumma för att kunna kommunicera utan att känna sig kränkta and here we go again...

Innerst inne vet jag att jag inte behöver henne, jag kan klara mig själv och leva mitt liv utan henne men jag vill ha en förälder. En bra förälder som man kan få råd ifrån när man står för olika vägskäl i livet osv, jag vet att hon aldrig kommer vara en sån förälder men jag hoppas väl någonstans att hon skall förändra sig.

All KÄRLEK till dig! Tänk att du klarat dig igenom detta trots att hon negligerat alla dina rop på hjälp. Detta är inte löst förrän din mamma lär känna sig själv och ser vad hon gjort mot dig. Det kanske aldrig kommer att ske eftersom hon inte har förmågan att se någon annans behov. Man kan ju undra hur hennes barndom var. Ni borde sitta ner hos en terapeut och gå igenom allt när det känns rätt för dig. Fri blir du kanske först när hon ber dig om en äkta förlåtelse från hjärtat. Om hon nu har något hjärta.

Innerst inne vet jag att jag inte behöver henne, jag kan klara mig själv och leva mitt liv utan henne men jag vill ha en förälder. En bra förälder som man kan få råd ifrån när man står för olika vägskäl i livet osv, jag vet att hon aldrig kommer vara en sån förälder men jag hoppas väl någonstans att hon skall förändra sig.