Hur unga tjejer är det ok att ragga på som 40+ man?

Vad menar du med småtjejer? 27? 34? 37?

Jag vet inte varför det är så, men jag gissar att det beror på avundsjuka. Som kille blir man avundsjuk i de yngre tonåren, när jämngamla tjejer föredrar äldre killar. Som kvinna blir man avundsjuk i medelåldern, när jämngamla män föredrar yngre tjejer.
Det är väl endast en i raden av de utmanande livsbetingelser vi har som människor (felaktigt benämnda "orättvisor" av vissa), som vi måste lära oss att acceptera och känna frid och lycka inför. Eller finna kryphål för att övervinna.



Du menar att det bästa sättet att blockera ut attraktion till "för unga" kvinnor är att ge efter? Analogt att om jag vill undvika att krossa en porslinsvas, så skulle du råda mig att släppa den över ett stengolv?
Eller menar du att jag skall tillåta mig att dejta en yngre kvinna (om någon vill ha mig), för att genom erfarenheten få avsmak för all framtid?

Det är ju lätt att undvika att ragga (eller ens respondera) på 25-åriga tjejer. Det är inte det som är problemet. Problemet är ju hur man undviker att se dem, och därmed känna fysisk attraktion till dem, som sedan omvandlas till nederlag och deprimerande känslor. Sina handlingar är ju lätt att kontrollera, men hur skall man tänka för att kontrollera sina inre begär och impulser?

Och menar du att man helt enkelt skall lägga ned tanken på familj, som 40+ man, eller att man skall riskera att avla mongon med en 40+ kvinna?

Ditt sätt att märka ord och vinkla det som skrivs är nog en av orsakerna till att du är ensam fortfarande. Något man måste lära sig ha förståelse för att kunna leva tillsammans.

"Hur unga tjejer är det ok att ragga....."
Det räcker med vanligt sunt förnuft att fatta att medelålders gubbar inte ska hänga efter småflickor, sådant behöver man inte få bekräftat via FB. Hade du haft attraktionskraft hade du inte behövt fråga om råd här då de som har sådant brukar skita i vad andra tycker.

Lycka till, men du kommer nog förbli ensam och utan egna barn om du inte inser att du bör söka efter någon mer i din egen ålder. Men vad är det för fel på att hitta träffa någon som redan har ett par barn, kan bli mycket lyckat om inte egna egot är för stort.
Försök vara öppen för olika alternativ, livet är för kort för att bara leta och leta.

Jag menar allt som är yngre än kollegorna som vänder papper på revisionsbyrån eller likvärdig dammig arbetsplats.

TS jag gillar dig, du skriver bra och har sunda värderingar.

Här i denna tråden försöker idioterna pressa ner dig så att de ska framhäva sig själva som losers de verkligen är i verkliga livet.

Du är ingen loser i verkliga livet, medan många som rådgivit dig att du är gubbsjuk och sådant skit är riktiga super-losers. Jag har ett sjätte och sjunde sinne för dessa saker.

Jag skulle se att 22år är en rimlig åldersgräns för dig som är 40+ att ragga på, men kanske inte lägre än så, men enbart för där finns oftast inget gemensamt.

Alla föräldrar som har minsta vett i skallen är lite bildade fattar att ålder på mannen inte är så stor variabel alls. Det är helt oväsentligt eftersom det finns betydligt värre variabler, så som: Flashbacklosers i denna tråden, kriminella, våldsmän, efterblivna B-människor/tattare-WT, negrer, zigenare, eller flera av dessa i någon slags kombination.

Tydligen hade inte din idol så fina åsikter trots allt. Då han vill trakassera små oskyldiga 20 åringar.

Du får skilja på idol och åsikter. Sen ditt sjunde sinne ger jag inte mycket för! Buu

Alla har rätt att uttrycka sin åsikt, på det sätt som passar dem bäst, men jag brukar ibland påpeka rena faktafel. Jag anser att det höjer kvaliteten på en diskussion, om man är relativt noggrann med fakta, både i förhållande till diskussionsämnet och till alla inblandade.

Jag har vid upprepade tillfällen beskrivit dels vilken ålderskategori jag avser, och dels att jag inte inte påstår mig kunna lägra unga tjejer till höger och vänster.

Du väljer dock att konstant söka måla upp en bild av en desperat medelålders man, på jakt efter småflickor. Vilket du förhärdar i, trots tidigare påpekanden. Jag vet inte om du ger uttryck för någon form av projicering, eller bara gillar att fantisera i dessa banor. Men eftersom du till synes är okontaktbar i fråga om detta, så avstår jag ifrån att vidare kommentera dina fantasier.

Du finner det nödvändigt att upprepa ett budskap, om att jag är fullständigt chanslös att få något annat än en äldre, frånskild kvinna med barn. Jag respekterar din åsikt, och kanske har du rätt. Upplysningsvis så har detta redan gått fram till mig, sedan ett antal inlägg, så du behöver inte repetera det fler gånger, såvida du inte själv finner njutning i det.

Du nämner att jag letar och letar, och att jag fortfarande är ensam, eftersom jag saknar förståelse för andra människor. Sanningen är den, att jag är nybliven singel, och att jag inte ens har börjat leta ännu. Och jag har definitivt inte letat efter någon annan, under tiden jag var sambo.

Jag upplever att jag har haft viss framgång med att träffa kvinnor tidigare i livet, och har sällan varit ofrivilligt singel. Dock så har jag, i likhet med många andra, inte varit jättebra på att välja rätt, och kanske inte alltid heller i fråga om att själv vara en bra pojkvän. Men jag tycker ändå att jag har haft väldigt bra förhållanden, även om inget hittills har funkat hela vägen. Det finns även praktiska aspekter som kan göra förhållanden omöjliga. Och jag är väldigt stolt över att jag har haft empati och förstånd nog att avstå från att skaffa barn, innan jag känner att alla bitar verkligen är på plats. Det är inte alla som kan säga det samma, utav människor jag känner till.

Du tillförde dock en fråga i slutet av ditt inlägg:
Men vad är det för fel på att hitta träffa någon som redan har ett par barn, kan bli mycket lyckat om inte egna egot är för stort.

För mig är hela tanken på ett seriöst förhållande uppbyggt på att hitta sin livspartner. Det finns ju även seriösa förhållanden som bygger på annat, men jag ser nog dessa mer som halvseriösa. Och jag ser det även som naturligt och önskvärt att bilda familj med sin livspartner, där barnen blir extra speciella, i det att de är en blandning av våra egenskaper, och därmed manifesterar vårt band till varandra. Japp, jag tänker väldigt romantiskt kring dessa bitar. För övrigt är jag kanske lite nihilistisk, men när det gäller äkta kärlek, barn och familj, så vill jag gärna tänka mig något naturligt, oförstört och fint.

Jag tror inte att jag skulle bli en bra far åt någon annans barn. Och jag ser inte den biologiska poängen med att ta hand om någon annans barn. Dels så tror jag att dagens "luddiga" familjer/nätverk tenderar att göra många barn förvirrade och splittrade. Dels så har jag svårt att se mig själv som någon slags extrapappa. Visst kan jag tycka om andra människors barn, utöver mina släktingars, men jag överlåter det till deras föräldrar, att leva med barnen och fostra dem.

Jag ser inte riktigt värdet av att träffa en 40+ kvinna med barn. Visst skulle jag teoretiskt kunna bli förälskad i en sådan, men det känns inte seriöst som ett långsiktigt alternativ. En kvinna med barn kommer sällan att kunna ge lika mycket till mig, eftersom hon avdelar en stor del av sig själv till barnen. Medan en kvinna utan barn kan vara mer "fullständig", så att man verkligen kan fokusera på att lära känna varandra och ha tid och kraft till romantik. Och den dagen det gäller mina egna barn, så kommer jag se dem som en förlängning av mig själv, så att jag endast ser det som positivt när min hustru fokuserar på dem. Medan tidigare barn i förhållandet, i vissa avseenden fungerar som en kvarnsten för kvinnan, utifrån min subjektiva synvinkel som en fri man.

För att tänka mig 40+ kvinnor, och/eller kvinnor med tidigare barn, så måste jag först ge upp tanken på barn och en egen familj. Sedan så måste jag antagligen även sänka mina krav både fysiskt, och i fråga om "man-kvinna-romantik". Och i det läget så är det kanske inte sämre att tänka sig ett fritt, obundet liv som ungkarl, där man kan göra vad fan man vill, eftersom man inte har några framtida eller existerande barn att ta hänsyn till. Det blir liksom inte så många skäl kvar, för att spendera livet med en frånskild 40+ kvinna med barn.

Vilket såklart saknar betydelse, om man skulle råka träffa någon som man verkligen klickar med, men samtidigt så känns det inte som något man måste söka desperat efter.

Jag tror att alla mina dammiga kollegor är typ 45+. Kom igen, det finns trots allt porr.

Det finns en vetenskaplig matematisk formel för detta. Din ålder /2+7. Är du 40 år blir det alltså (40/2)+7=27 år.

Formeln gäller endast för män. Kvinnors formel för Sverige är byxmyndig ålder plus mannens månadsinkomst / 1000.

Alltså tex 15+(25000/1000)=40 år

Bra farbror då har du besvarat din egen fråga.

Ja det finns porr men du inser att dessa människor är en absolut minoritet.. Finns en tråd här på forumet där Babianen plockar isär vanföreställningar.

Man vill oftast ha en lite nyare bil, eftersom design, funktioner och status upplevs som bättre. När man byter bil, så krävs det särskild motivation, för att byta till en jämngammal eller äldre bil, än den förra. Vissa raffinerade sportbilar är mer tidlösa, men även de blir mindre funktionella som familjebil till sist.

Så när man söker en familjebil, så väljer man ofta en så ny som man har råd med, både med tanke på ägarstolthet och framtidssäkerhet.

Enstaka entusiaster väljer dock veteranbilar.

De som mest tycker det är trist att köra bil, är inte så noga med bilvalet, utan söker endast en praktisk lösning.

Dock så kan man förälska sig en en ny bilmodell när man är yngre, och sedan vara denna trogen hela livet. Man vårdar, älskar och underhåller bilen, och den fortsätter att vara vackrare än någon ny sportbil, i ens egna ögon.


Ser det likadant ut från en kvinnas synvinkel, i fråga om att välja bil?

Fattar inte vad du menar.

Porr är ett gratis subsitut för sex, som kan hjälpa till att stimulera eller stilla sexualdriften. Det jag menade med det jag skrev var att man kan klara sig ganska långt med porr (samt vänner, aktiviteter, engagemang etc.) i livet, även utan en partner. Så att man inte behöver se sig tvingad att acceptera kvinnor som man helst inte vill ha, enbart för att stå ut med livet.

Jag förstår inte vad du menar med att porr är människor, och att de är i en absolut minoritet? Eller vilka vanföreställningar du avser? Tänker du på något som har att göra med människor som arbetar med porr? Eller någon annan minoritet?

Får en känsla av att vi antingen talar förbi varandra fullständigt, eller att du trollar mig. Förklara gärna, om det är värt att förstå vad du menar.