GW är ju ofta lite självupptagen, självgod och skrävlande, men vilken människa är perfekt? Har man överseende med dessa personlighetsdrag så finner jag honom mycket intressant.
Jag har alltid gillat att lyssna på hans formuleringar och redogörelser i tex Veckans brott. Några av hans böcker är också väldigt välskrivna, humoristiska (Evert Bäckström är en underbar karaktär) och betydligt mer komplexa än många kritiker här vill hävda. Nog för att hans senare verk inte håller någon högre klass, men att påstå att hans skrivande alltid hållit samma nivå som Liza Marklund m fl är helt absurt.
Läs "Mellan sommarens längtan och vinterns köld" eller "En annan tid, ett annat liv" och återkommer därefter.