Citat:
Ursprungligen postat av
Hannover
Riktiga problemet är att jag bor hemma när jag är 28. Mår grymt dåligt av situationen och vet inte hur jag ska lyckas flytta med så lite kontantinstats som jag har och så dyra som bopriserna är. Känns som att jag alltid kommer bo kvar hos föräldrarna som jag tröttnat på för längesedan.
Bo hemma är rena depressionen, man lever deras skitliv i stället för att skapa sitt eget. Det tär på mig psykiskt hela tiden.
Nu är det snart 2016 och en relativt bra arbetsmarknad för personer med akademisk examen. 2009, när finanskrisens verkningar var som störst på realekonomin, befann sig långt fler med samma bakgrund som dig i exakt samma situation. Folk som nyligen tagit examen kom ut på en stendöd arbetsmarknad och dom som hade tidsbegränsade anställningar blev av med dom. Väldigt många mellan 25 och 30 tvingades flytta från studentlägenheten eller från den första lägenheten de hyrt efter plugget, tillbaks hem till mamma och pappa.
Men, för dom allra flesta löste det sig så småningom. Dom fick jobb, kunde flytta och är nu etablerade på arbetsmarknaden. Även för dig kommer det att lösa sig

Mitt råd är dock att inte begränsa ditt jobbsökande. Som färsking måste du vara beredd att ta jobb där det erbjuds. Om du bara söker på din hemort finns risk att du håller kvar dig själv i arbetslöshet och utan egen bostad. Har man en relevant ingenjörsexamen och som dig dessutom lite erfarenhet, då får man jobb om man är beredd att flytta till jobbet. Är man inte beredd att flytta eller veckopendla, då kan man förbli arbetslös nästan oavsett vilken utbildning man har.