Citat:
Ursprungligen postat av
Anakin12
Lek med tanken att någon växer upp utan att lära sig något språk. Personen får mat och så, men får aldrig någonsin under sin uppväxt höra språk och kan såklart därför heller inte lära sig att prata.
Hur ser tankegångarna och funderingar ut om man inte känner till ord? När jag försöker föreställa mig det känns det som att det borde vara oerhört frustrerande att inte kunna uttrycka sig i tal, aldrig kunna fråga något man undrar över eller kunna tala om vad man vill eller tycker. Men man kanske inte kan känna en sån frustration om man heller inte är medveten om att språk och ord existerar?
Bra trådstart.
Citat:
Vidare tänker jag hur en människa som levt i låt säga 20-30 år utan att ha hört eller lärt sig språk, skulle kunna tänkas reagera om den plötsligt träffade någon som faktiskt pratade. Förmodligen skulle det bli en chock och uppstå stor förvirring. Undrar hur man skulle tänka kring det nya fenomenet. Skulle man kunna förstå vad det faktiskt var eller skulle allt vara enbart mystiskt och skrämmande? Kanske spännande och man skulle bli oerhört nyfiken på det där nya?
Hur lång tid skulle det ta att lära sig att prata? Vad tror ni?
Det finns två frågor här (minst) och jag tar dom i omvänd ordning:
1) Kan man växa upp utan språk (som du beskriver) och sedan lära sig det vid 30 års ålder.
2) Om man saknar talat språk, finns det något annat som ändå tänker eller är man mer eller mindre som en grönsak.
Första frågan: Det verkar helt säkerställt att förmågan att tillskansa sig ett talat språk sker under uppväxten fram till någonstans mellan 4 och 12 års ålder. Efter 12 års åldern är fönstret stängt för att aldrig öppnas igen. Observera att det inte handlar om att lära sig ett andra eller tredje språk. Tillskansning av ett första språk verkar behövas för att stimulera hjärnan i tidig ålder för att göra de nödvändiga kopplingarna medan den fortfarande växer och formas. Följaktligen kan du inte sakna ett språk till 20 - 30 års ålder och då plötsligt skaffa dig ett.
Andra frågan: Här måste jag säga att jag inte har någon aning. Steven Pinker (om jag minns rätt) har dock talat om ett relaterat fenomen han kallar "mentalese" (svensk översättning skulle närmast vara "mentalska" och gav exempel i någon av sina böcker, minns inte vilken tyvärr, kan vara i "The Blank Slate", "The Language Instinct" eller "How the mind works"). I hans exempel beskrevs hur James Clerk Maxwell såg sina ekvationer inte som språk (engelska i det fallet) eller matematik (symbolisk manipulation av tecken), utan som former och fält som interagerar i de tre fysiska dimensionerna, och som han sedan översatte till matematik (och implicit även språk).
James Clerk Maxwell var ett av de där magiska genierna och hade som sådant större kognitiv förmåga än den stora stora majoriteten. Men han var ändå blott en människa. Om han växt upp utan språk till låt säga 20 års ålder, skulle han då ändå kunnat formulera sina fältekvationer?
Mitt svar är nej. Han skulle fortfarande ha en skugga av sitt enorma mentala vridmoment, men motorn skulle inte vara justerad och kopplad till något.
Min hållning är denna: vi behöver alla ett talat språk inducerat i vår plastiska hjärna vid mycket tidig ålder för att äga ett modersmål. Det spelar ingen roll vilket språk det är; kinesiska, baskiska, svenska eller cherokee.
Utan ett första språk kan du inte lära ett andra, tredje osv ... språk. Du kan nog heller inte lära dig matematik eller logik. Men kanske ... ja jag säger det försiktigt ... kanske kan du ha en primitiv form av "mentalska". Du reagerar fortfarande på smärta, hunger, sexualdrift och så vidare.
Vet inte om detta besvarar din fråga.
Här är några länkar att starta med:
https://en.wikipedia.org/wiki/Language_acquisition
Den här länken pratar om Genie som var låst i en skrubb till 13 års ålder och aldrig lärde sig ett språk när hon släpptes ut:
http://kccesl.tripod.com/readingmatr...dingfinal.html
Googla även på "mentalese". Lycka till och tack för en bra trådstart.
/Pro