Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Läst tråden, och dessa tre inlägg tycker jag är intressanta och sanna på sitt sätt.
Prop.: Tack för dina inlägg! Mycket tänkvärt där.
Du har min sympati för din far. En lite liknande erfarenhet hade jag med min professor i fysik när jag doktorerade i det ämnet. Han drabbades av hjärntumör och den slog ut allt mer av hans förmåga till att kommunicera. Han kunde förstå allt som förr i tal och skrift, men blev allt mer oförmögen till att både tala och skriva. Det var som om hans hjärna var en dator och att det var fel på ut-enheten. Och som han led av detta. Vilken frustration.
Exemplet är också bra för att det också handlar om fysik och formler och sånt. JA, det är sant att man inte tänker på riktigt samma sätt vid matematisk bevisföring eller när man vänder och vrider på något nytt fysikaliskt begrepp.
Men detta tror jag faktiskt är en erfarenhet som alla har. Och det är om detta som jag tycker att Spratt. är inne på något väsentligt. Även om kanske just bilkörning eller att cykla kanske ändå leder lite fel, i den mån det bara har att göra med inlärda reflexer.
Men tänk då istället på när vi försöker lösa ett knivigt praktiskt problem, med händer och verktyg etc. Det kan handla om att sätta upp ett tält eller byggsatsmöbel i 100 delar etc. Jag tror att man i den situationen tänker lika lite (eller mycket) med vanliga ord, som en fysiker/matematiker gör det när denne är kreativ med sina ekvationer. Man liksom bara gör. Orden kommer snarare efteråt när man själv försöker förstå vad man har gjort. Och inte sällan kan man ju inte förklara hur det gick till egentligen.
Vi tänker nog på lite olika sätt i olika situationer. Dock är nog språket otroligt viktigt för den övergripande förståelsen. Där iofs matematik också kan fungera som ett språk, med begrepp och sätt att tänka och att bevara det för framtiden.
Edit: I matematik inkluderar jag då även geometri och det visuella tänkandet man kan ha där.
Tack! Väldigt intressant. Lyssnade på det där om den döva 27-åringen som först i den åldern fick hjälp att upptäcka att allt som finns har ord. Fascinerande. Och även resten i det avsnittet är intressant. Borde ha lyssnat innan jag skrev förra inlägget. Ord kanske ändå HAR betydelse även i rent praktiskt tänkande.
Wittgenstein är väldigt svår men han har, som du nämner en väldigt intressant idé kring språkets begränsning. Vet inte om vi syftar på samma förhållande men det jag tänker på är omöjligheten att uttrycka en sensation eller sinnesstämning språkligt. Vi kan säga att vi ledsna, men din ledsenhet behöver inte vara samma som min. Och andra sidan kan vi skapa konst, som kan peka mot någon av känslorna. Om flertal agenter då bekräftar samma intryck måste det ligga någon sanning i det.
ONT: Du kan tänka utan språk, i bildseende tror jag. Det svåraste blir att du inte har några ord som pekat mot det som är.
(Boll ---> Runt mjukt föremål)
Jo, kanske. Bland annat så här säger ju kognitionspsykologen Spelke angående orienteringsförmågan hos barn och råttor i podcasten:
Personligen tror jag inte att det är möjligt att en grupp från grunden, utan språklig förmåga, kan konstruera ett mänskligt språk med ovan nämnda kriterium. Vokalisering något över schimpansen är troligt. Personligen, bara löst tyckande, tror jag att den språkliga utvecklingen har sin grund i en ackumulativ process där spädbarnets exponering till modersmålets fonologi spelar en avgörande roll.
Spädbarn kan uppfatta vokalkontraster bara någon månad efter födsel. Intressant är också att ungefär ett halvår in i livet börjar spädbarnets auditiva perception anpassa sig efter modersmålet fonologi. Ljudliga kontraster i andra språk än modersmålet blir svårare att uppfatta. Den perceptuella förmågan tycks alltså stänga ut främmande kontraster och fokusera på modersmålet. Mina egna spekulation säger mig att människans utveckling tycks vara byggt för att percipiera ett specifik språk, modersmålet. Jag undrar dock vad som händer om spädbarnet inte exponeras till ett språk under sitt första år i livet. Utgår vi från det jag har skrivit så tycks väl spädbarnet inom sitt första år anpassa sig efter ett visst språk? Om språk saknas, skjuts anpassningen upp, blir den förlorad eller är den inte relevant alls?
Iaf en upplevelse av att SJälv sakna ord ...
För det är ju bara att subtrahera alla tankar som har ord, och istället bara se, observera, känna, luykta, höra ljud etc.
Och seen tänka tillbaka det, tänka känsel, visualisera saker i fantasin etc
För medvetandet är ju kvar där.
Medvetandet är alltid i centrum av ens upplevelser, och det (medvetandet) är alltid oberoende av allt det som hjärnan registrerar.
Så, det är inget svårt alls.
---
Djur har inte heller ett mänskligt språk.
Men de kan ändå leva sina liv, interagera med varandra, andra och även med oss människor.
Kan de, så kan givetvis vi med ...
Människor som föds dövstumma tex, de lär sig inget av det vi har lärt oss av vårt språk.
Och ännu värre för dem om de föds dövstumma Och blinda.
---
Det finns människor som har fötts blinda, men som har fått synen tillbaka.
Det har varit otroligt skrämmande upplevelser för dem.
Och vissa har t.o.m. föredraget att blunda, istället för att Se - trots att de nu fått den möjligheten.
Det borde säga oss något, eller hur ...
Dvs tänk er att hela er värld, allt ni vet, består av sådant som ni har Känt med era händer (blinda brukar tex känna med händerna på folks ansikten, för att "se hur de ser ut").
Det ni då känner blir "verkligheten" för er.
Och tänk då hur chockerande det måste bli att plötsligt få allt det krossat, när ni alltså lärt er se.
Det ni trodde såg ut på ett särskilt sätt - det var i själva verket HELT annorlunda. Kanske t.o.m. jättefult, jätteskrämmande..
Dvs det borde förmodligen vara likadant för den som inte kan höra, att plötsligt börja höra ...
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Bra trådstart.
Det finns två frågor här (minst) och jag tar dom i omvänd ordning:
1) Kan man växa upp utan språk (som du beskriver) och sedan lära sig det vid 30 års ålder.
2) Om man saknar talat språk, finns det något annat som ändå tänker eller är man mer eller mindre som en grönsak.
Första frågan: Det verkar helt säkerställt att förmågan att tillskansa sig ett talat språk sker under uppväxten fram till någonstans mellan 4 och 12 års ålder. Efter 12 års åldern är fönstret stängt för att aldrig öppnas igen. Observera att det inte handlar om att lära sig ett andra eller tredje språk. Tillskansning av ett första språk verkar behövas för att stimulera hjärnan i tidig ålder för att göra de nödvändiga kopplingarna medan den fortfarande växer och formas. Följaktligen kan du inte sakna ett språk till 20 - 30 års ålder och då plötsligt skaffa dig ett.
Andra frågan: Här måste jag säga att jag inte har någon aning. Steven Pinker (om jag minns rätt) har dock talat om ett relaterat fenomen han kallar "mentalese" (svensk översättning skulle närmast vara "mentalska" och gav exempel i någon av sina böcker, minns inte vilken tyvärr, kan vara i "The Blank Slate", "The Language Instinct" eller "How the mind works"). I hans exempel beskrevs hur James Clerk Maxwell såg sina ekvationer inte som språk (engelska i det fallet) eller matematik (symbolisk manipulation av tecken), utan som former och fält som interagerar i de tre fysiska dimensionerna, och som han sedan översatte till matematik (och implicit även språk).
James Clerk Maxwell var ett av de där magiska genierna och hade som sådant större kognitiv förmåga än den stora stora majoriteten. Men han var ändå blott en människa. Om han växt upp utan språk till låt säga 20 års ålder, skulle han då ändå kunnat formulera sina fältekvationer?
Mitt svar är nej. Han skulle fortfarande ha en skugga av sitt enorma mentala vridmoment, men motorn skulle inte vara justerad och kopplad till något.
Min hållning är denna: vi behöver alla ett talat språk inducerat i vår plastiska hjärna vid mycket tidig ålder för att äga ett modersmål. Det spelar ingen roll vilket språk det är; kinesiska, baskiska, svenska eller cherokee.
Utan ett första språk kan du inte lära ett andra, tredje osv ... språk. Du kan nog heller inte lära dig matematik eller logik. Men kanske ... ja jag säger det försiktigt ... kanske kan du ha en primitiv form av "mentalska". Du reagerar fortfarande på smärta, hunger, sexualdrift och så vidare.
Vet inte om detta besvarar din fråga.
Här är några länkar att starta med: https://en.wikipedia.org/wiki/Language_acquisition
Den här länken pratar om Genie som var låst i en skrubb till 13 års ålder och aldrig lärde sig ett språk när hon släpptes ut: http://kccesl.tripod.com/readingmatr...dingfinal.html
Googla även på "mentalese". Lycka till och tack för en bra trådstart.
/Pro
Det finns två frågor här (minst) och jag tar dom i omvänd ordning:
1) Kan man växa upp utan språk (som du beskriver) och sedan lära sig det vid 30 års ålder.
2) Om man saknar talat språk, finns det något annat som ändå tänker eller är man mer eller mindre som en grönsak.
Första frågan: Det verkar helt säkerställt att förmågan att tillskansa sig ett talat språk sker under uppväxten fram till någonstans mellan 4 och 12 års ålder. Efter 12 års åldern är fönstret stängt för att aldrig öppnas igen. Observera att det inte handlar om att lära sig ett andra eller tredje språk. Tillskansning av ett första språk verkar behövas för att stimulera hjärnan i tidig ålder för att göra de nödvändiga kopplingarna medan den fortfarande växer och formas. Följaktligen kan du inte sakna ett språk till 20 - 30 års ålder och då plötsligt skaffa dig ett.
Andra frågan: Här måste jag säga att jag inte har någon aning. Steven Pinker (om jag minns rätt) har dock talat om ett relaterat fenomen han kallar "mentalese" (svensk översättning skulle närmast vara "mentalska" och gav exempel i någon av sina böcker, minns inte vilken tyvärr, kan vara i "The Blank Slate", "The Language Instinct" eller "How the mind works"). I hans exempel beskrevs hur James Clerk Maxwell såg sina ekvationer inte som språk (engelska i det fallet) eller matematik (symbolisk manipulation av tecken), utan som former och fält som interagerar i de tre fysiska dimensionerna, och som han sedan översatte till matematik (och implicit även språk).
James Clerk Maxwell var ett av de där magiska genierna och hade som sådant större kognitiv förmåga än den stora stora majoriteten. Men han var ändå blott en människa. Om han växt upp utan språk till låt säga 20 års ålder, skulle han då ändå kunnat formulera sina fältekvationer?
Mitt svar är nej. Han skulle fortfarande ha en skugga av sitt enorma mentala vridmoment, men motorn skulle inte vara justerad och kopplad till något.
Min hållning är denna: vi behöver alla ett talat språk inducerat i vår plastiska hjärna vid mycket tidig ålder för att äga ett modersmål. Det spelar ingen roll vilket språk det är; kinesiska, baskiska, svenska eller cherokee.
Utan ett första språk kan du inte lära ett andra, tredje osv ... språk. Du kan nog heller inte lära dig matematik eller logik. Men kanske ... ja jag säger det försiktigt ... kanske kan du ha en primitiv form av "mentalska". Du reagerar fortfarande på smärta, hunger, sexualdrift och så vidare.
Vet inte om detta besvarar din fråga.
Här är några länkar att starta med: https://en.wikipedia.org/wiki/Language_acquisition
Den här länken pratar om Genie som var låst i en skrubb till 13 års ålder och aldrig lärde sig ett språk när hon släpptes ut: http://kccesl.tripod.com/readingmatr...dingfinal.html
Googla även på "mentalese". Lycka till och tack för en bra trådstart.
/Pro
Citat:
Letade bland mina böcker och fann passagen som jag citerar här nedan (hoppas du ursäktar mina säkerligen frekventa stavfel). "Mentalese" kapitel 3, sidan 63, i ISBN 978-0-06-133646-1:
Physical scientists are even more adamant that their thinking is geometrical not verbal. Michael Faraday, the originator of our modern conception of electric and magnetic fields, had no training in mathematics, but arrived at his insights by visualizing lines of force as narrow tubes curving through space. James Clerk Maxwell formalized the the concept of electromagnetic fields in a set of mathematical equations and is considered the prime example of an abstract theoretician, but he set down the equations only after mentally playing with elaborate imaginary models of sheets and fluids. Nicolai Tesla's idea for the electrical motor and generator, Friedrich Kekule's discovery of the benzene ring that kicked of modern organic chemistry, Ernest Lawrence's conception of the cyclotron, James Watson and Francis Crick's discovery of the DNA double helix -- all came to them in images. The most famous self-described visual thinker is Albert Einstein, who arrived at some of his insights by imagining himself riding a beam of light and looking back at a clock, or dropping a coin while standing in a plummeting elevator.
Uppenbarligen finns det en icke verbal, men ändå konceptformande del i hjärnan.
Min pappa fick en stroke i vänstra hjärnhalvan för drygt ett år sedan. Läkaren förberedde oss på det faktum att han skulle dö inom några dagar. Men han överlevde. Blödningen slog i vänster del av hjärnan, precis i det vi kallar språk-centrum. Min mamma och jag satt med honom i sjuksängen och jag gav honom en penna. Tanken jag hade var att det bara var talet som var raderat, att han fortfarande kunde skriva. Han tog pennan med vänster hand (han är högerhänt) vätte spetsen mot tungan satte den till pappret, slickade sig om munnen, tog upp pennan igen och upprepade proceduren om och om igen utan att ens göra ett enda streck. Den blicken han gav oss var som en St Bernhards hund. Den sa "om du ändå kunde förstå mig, och jag dig".
Vi grät.
Han är 85 år. Han kommer inte lära sig prata igen, den dörren stängdes för åttio år sedan. Men nånting verkar ändå finnas kvar. Ibland svarar han "ja" eller "nej" på frågor, på mammas födelsedag tog han glaset med vänster hand och sjöng "ja må hon leva" .. nästan felfritt (tonläge och betoning var korrekt men inte alla ord).
Vi log och skrattade.
Något finns kvar där inne. Språklärande i tre fyra års åldern kopplar troligen hjärnan på ett sätt att, när språkcentrat slås ut ligger alla andra delar av hjärnan fortfarande kvar och väntar på input. En liten stimulans som en födelsedags sång kan stimulera resten av hjärnan att fylla i det som fattas, men inte ersätta det som saknas.
Han är en fantastisk människa och nu sitter han i en ljudisolerad box och vi kan aldrig prata med honom mer.
Det är min historia.
/Propr
Physical scientists are even more adamant that their thinking is geometrical not verbal. Michael Faraday, the originator of our modern conception of electric and magnetic fields, had no training in mathematics, but arrived at his insights by visualizing lines of force as narrow tubes curving through space. James Clerk Maxwell formalized the the concept of electromagnetic fields in a set of mathematical equations and is considered the prime example of an abstract theoretician, but he set down the equations only after mentally playing with elaborate imaginary models of sheets and fluids. Nicolai Tesla's idea for the electrical motor and generator, Friedrich Kekule's discovery of the benzene ring that kicked of modern organic chemistry, Ernest Lawrence's conception of the cyclotron, James Watson and Francis Crick's discovery of the DNA double helix -- all came to them in images. The most famous self-described visual thinker is Albert Einstein, who arrived at some of his insights by imagining himself riding a beam of light and looking back at a clock, or dropping a coin while standing in a plummeting elevator.
Uppenbarligen finns det en icke verbal, men ändå konceptformande del i hjärnan.
Min pappa fick en stroke i vänstra hjärnhalvan för drygt ett år sedan. Läkaren förberedde oss på det faktum att han skulle dö inom några dagar. Men han överlevde. Blödningen slog i vänster del av hjärnan, precis i det vi kallar språk-centrum. Min mamma och jag satt med honom i sjuksängen och jag gav honom en penna. Tanken jag hade var att det bara var talet som var raderat, att han fortfarande kunde skriva. Han tog pennan med vänster hand (han är högerhänt) vätte spetsen mot tungan satte den till pappret, slickade sig om munnen, tog upp pennan igen och upprepade proceduren om och om igen utan att ens göra ett enda streck. Den blicken han gav oss var som en St Bernhards hund. Den sa "om du ändå kunde förstå mig, och jag dig".
Vi grät.
Han är 85 år. Han kommer inte lära sig prata igen, den dörren stängdes för åttio år sedan. Men nånting verkar ändå finnas kvar. Ibland svarar han "ja" eller "nej" på frågor, på mammas födelsedag tog han glaset med vänster hand och sjöng "ja må hon leva" .. nästan felfritt (tonläge och betoning var korrekt men inte alla ord).
Vi log och skrattade.
Något finns kvar där inne. Språklärande i tre fyra års åldern kopplar troligen hjärnan på ett sätt att, när språkcentrat slås ut ligger alla andra delar av hjärnan fortfarande kvar och väntar på input. En liten stimulans som en födelsedags sång kan stimulera resten av hjärnan att fylla i det som fattas, men inte ersätta det som saknas.
Han är en fantastisk människa och nu sitter han i en ljudisolerad box och vi kan aldrig prata med honom mer.
Det är min historia.
/Propr
Citat:
När jag skriver nu exempelvis, då menar jag att min hjärna tänker "lyft pekfingret, förflytta det till P, tryck ned fingret." eller mer korrekt "använd den här muskeln såhär och såhär", det sker ofattbart många gånger i min hjärna utan att jag fokuserar på det. Om det inte räknas som tankar så går siffran ned givetvis. (edit: Jag tänker språkligt också på samma gång.)
Men då tänker jag inte heller när jag kör bil. För jag bara kör, jag vet hur jag gasar och bromsar och växlar och hur jag ska agera i trafiken. Det kvittar om jag får hjärnsläpp på väg ut till bilen "vad betyder nu bromsa nu igen?". Jag vet ändå vad bromsa är. Bromsa är bara ordet för vad tanken är.
För mig är ord och språk som att namnge tankar. På så vis kan jag föra över mina tankar till andra människor, och de till mig. När du säger något språkligt, då tänker jag bara språkligt i den sekund jag snappar upp tanken. När jag väl har tanken är ordet irrelevant, då bollar jag runt med tanken och inte ordet.
En lite kul grej, hela den här texten.. tog mig kanske 30 sekunder att tänka ut, men det tog säkert 15 minuter att omvandla tankarna till språk.
Men då tänker jag inte heller när jag kör bil. För jag bara kör, jag vet hur jag gasar och bromsar och växlar och hur jag ska agera i trafiken. Det kvittar om jag får hjärnsläpp på väg ut till bilen "vad betyder nu bromsa nu igen?". Jag vet ändå vad bromsa är. Bromsa är bara ordet för vad tanken är.
För mig är ord och språk som att namnge tankar. På så vis kan jag föra över mina tankar till andra människor, och de till mig. När du säger något språkligt, då tänker jag bara språkligt i den sekund jag snappar upp tanken. När jag väl har tanken är ordet irrelevant, då bollar jag runt med tanken och inte ordet.
En lite kul grej, hela den här texten.. tog mig kanske 30 sekunder att tänka ut, men det tog säkert 15 minuter att omvandla tankarna till språk.
Läst tråden, och dessa tre inlägg tycker jag är intressanta och sanna på sitt sätt.
Prop.: Tack för dina inlägg! Mycket tänkvärt där.
Du har min sympati för din far. En lite liknande erfarenhet hade jag med min professor i fysik när jag doktorerade i det ämnet. Han drabbades av hjärntumör och den slog ut allt mer av hans förmåga till att kommunicera. Han kunde förstå allt som förr i tal och skrift, men blev allt mer oförmögen till att både tala och skriva. Det var som om hans hjärna var en dator och att det var fel på ut-enheten. Och som han led av detta. Vilken frustration.
Exemplet är också bra för att det också handlar om fysik och formler och sånt. JA, det är sant att man inte tänker på riktigt samma sätt vid matematisk bevisföring eller när man vänder och vrider på något nytt fysikaliskt begrepp.
Men detta tror jag faktiskt är en erfarenhet som alla har. Och det är om detta som jag tycker att Spratt. är inne på något väsentligt. Även om kanske just bilkörning eller att cykla kanske ändå leder lite fel, i den mån det bara har att göra med inlärda reflexer.
Men tänk då istället på när vi försöker lösa ett knivigt praktiskt problem, med händer och verktyg etc. Det kan handla om att sätta upp ett tält eller byggsatsmöbel i 100 delar etc. Jag tror att man i den situationen tänker lika lite (eller mycket) med vanliga ord, som en fysiker/matematiker gör det när denne är kreativ med sina ekvationer. Man liksom bara gör. Orden kommer snarare efteråt när man själv försöker förstå vad man har gjort. Och inte sällan kan man ju inte förklara hur det gick till egentligen.
Vi tänker nog på lite olika sätt i olika situationer. Dock är nog språket otroligt viktigt för den övergripande förståelsen. Där iofs matematik också kan fungera som ett språk, med begrepp och sätt att tänka och att bevara det för framtiden.
Edit: I matematik inkluderar jag då även geometri och det visuella tänkandet man kan ha där.
__________________
Senast redigerad av nerdnerd 2016-10-05 kl. 14:34.
Senast redigerad av nerdnerd 2016-10-05 kl. 14:34.
Citat:
Bump! Bidrar med en riktigt intressant podcast i ämnet.
"It’s almost impossible to imagine a world without words. But this hour, we try to do just that."
"It’s almost impossible to imagine a world without words. But this hour, we try to do just that."
Tack! Väldigt intressant. Lyssnade på det där om den döva 27-åringen som först i den åldern fick hjälp att upptäcka att allt som finns har ord. Fascinerande. Och även resten i det avsnittet är intressant. Borde ha lyssnat innan jag skrev förra inlägget. Ord kanske ändå HAR betydelse även i rent praktiskt tänkande.
Citat:
Wittgenstein är väldigt svår men han har, som du nämner en väldigt intressant idé kring språkets begränsning. Vet inte om vi syftar på samma förhållande men det jag tänker på är omöjligheten att uttrycka en sensation eller sinnesstämning språkligt. Vi kan säga att vi ledsna, men din ledsenhet behöver inte vara samma som min. Och andra sidan kan vi skapa konst, som kan peka mot någon av känslorna. Om flertal agenter då bekräftar samma intryck måste det ligga någon sanning i det.
ONT: Du kan tänka utan språk, i bildseende tror jag. Det svåraste blir att du inte har några ord som pekat mot det som är.
(Boll ---> Runt mjukt föremål)
Citat:
Tack! Väldigt intressant. Lyssnade på det där om den döva 27-åringen som först i den åldern fick hjälp att upptäcka att allt som finns har ord. Fascinerande. Och även resten i det avsnittet är intressant. Borde ha lyssnat innan jag skrev förra inlägget. Ord kanske ändå HAR betydelse även i rent praktiskt tänkande.
Jo, kanske. Bland annat så här säger ju kognitionspsykologen Spelke angående orienteringsförmågan hos barn och råttor i podcasten:
Citat:
Everybody has always talked about how language is this incredible tool for communication that allows us to exchange information with other people so much more richly and affectively than other animals can. But language also seems to me to serve as a mechanism of communication between different systems within a single mind.
Citat:
Nja, kan man då tala om språket som mänskligt språk? Det unika med människans språk är att det består av ett stort inventarium av vokaler och konsonanter. Dessa fungerar som byggklossar och kan konstruera oändligt med ord och meningar. Jämför med en schimpans som har vokalisering. Däremot saknar schimpansen möjlighet att konstruera nya ord eller bygga komplexa meningar. En vokalisering blir i detta fall synonymt med en specifik betydelse. X betyder fara, Y betyder hungrig etc. Schimpansens ord är alltså i princip bundet. Människans språk är både komplex och kreativt: vi är inte låsta. Personligen tror jag inte att det är möjligt att en grupp från grunden, utan språklig förmåga, kan konstruera ett mänskligt språk med ovan nämnda kriterium. Vokalisering något över schimpansen är troligt. Personligen, bara löst tyckande, tror jag att den språkliga utvecklingen har sin grund i en ackumulativ process där spädbarnets exponering till modersmålets fonologi spelar en avgörande roll.
Spädbarn kan uppfatta vokalkontraster bara någon månad efter födsel. Intressant är också att ungefär ett halvår in i livet börjar spädbarnets auditiva perception anpassa sig efter modersmålet fonologi. Ljudliga kontraster i andra språk än modersmålet blir svårare att uppfatta. Den perceptuella förmågan tycks alltså stänga ut främmande kontraster och fokusera på modersmålet. Mina egna spekulation säger mig att människans utveckling tycks vara byggt för att percipiera ett specifik språk, modersmålet. Jag undrar dock vad som händer om spädbarnet inte exponeras till ett språk under sitt första år i livet. Utgår vi från det jag har skrivit så tycks väl spädbarnet inom sitt första år anpassa sig efter ett visst språk? Om språk saknas, skjuts anpassningen upp, blir den förlorad eller är den inte relevant alls?
Citat:
Det är väl knappast särskilt omöjligt - eller ens särskilkt Svårt - att föreställa sig "en värld utan ord".Bump! Bidrar med en riktigt intressant podcast i ämnet.
"It’s almost impossible to imagine a world without words. But this hour, we try to do just that."
"It’s almost impossible to imagine a world without words. But this hour, we try to do just that."
Iaf en upplevelse av att SJälv sakna ord ...
För det är ju bara att subtrahera alla tankar som har ord, och istället bara se, observera, känna, luykta, höra ljud etc.
Och seen tänka tillbaka det, tänka känsel, visualisera saker i fantasin etc
För medvetandet är ju kvar där.
Medvetandet är alltid i centrum av ens upplevelser, och det (medvetandet) är alltid oberoende av allt det som hjärnan registrerar.
Så, det är inget svårt alls.
---
Djur har inte heller ett mänskligt språk.
Men de kan ändå leva sina liv, interagera med varandra, andra och även med oss människor.
Kan de, så kan givetvis vi med ...
Människor som föds dövstumma tex, de lär sig inget av det vi har lärt oss av vårt språk.
Och ännu värre för dem om de föds dövstumma Och blinda.
---
Det finns människor som har fötts blinda, men som har fått synen tillbaka.
Det har varit otroligt skrämmande upplevelser för dem.
Och vissa har t.o.m. föredraget att blunda, istället för att Se - trots att de nu fått den möjligheten.
Det borde säga oss något, eller hur ...
Dvs tänk er att hela er värld, allt ni vet, består av sådant som ni har Känt med era händer (blinda brukar tex känna med händerna på folks ansikten, för att "se hur de ser ut").
Det ni då känner blir "verkligheten" för er.
Och tänk då hur chockerande det måste bli att plötsligt få allt det krossat, när ni alltså lärt er se.
Det ni trodde såg ut på ett särskilt sätt - det var i själva verket HELT annorlunda. Kanske t.o.m. jättefult, jätteskrämmande..
Dvs det borde förmodligen vara likadant för den som inte kan höra, att plötsligt börja höra ...
Mycket intressant. Och språk kontra medvetande, medvetenhet, vårt sätt att tolka vår tillvaro.
Tex i vissa amerikanska native språk, jag har för mig tex Navaho. Så har man inte subjekt/objekt på det sättet. Ta tex ordet Flower, this flower, that flower. Det finns inte. Istället talar man om någots egenskap i nuet. Man säger alltså Flowering istället, Treeing etc.
Ett annat exempel på språk är valarnas "ordlösa språk" men om man skulle göra en motsvarande ordbok av de olika nyanser de använder, så skulle vi behöva ett lexikon på tiotusentals sidor. Intressant.
Tex i vissa amerikanska native språk, jag har för mig tex Navaho. Så har man inte subjekt/objekt på det sättet. Ta tex ordet Flower, this flower, that flower. Det finns inte. Istället talar man om någots egenskap i nuet. Man säger alltså Flowering istället, Treeing etc.
Ett annat exempel på språk är valarnas "ordlösa språk" men om man skulle göra en motsvarande ordbok av de olika nyanser de använder, så skulle vi behöva ett lexikon på tiotusentals sidor. Intressant.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
