Upplands Väsby 2015-08-05: Ida Johansson mördad vid motionsspår

är det egentligen inte en nackdel för Kristoffer att bedömas som psykiskt sjuk i utredningen ? döms han till fängelse i typ 12 år lär han vara ute snabbare än om han bedöms som tokig ?

Inget skumt alls för det blir en ny bedömning av annan "personal". RR tar sig an detta nu.
I rättspsykiatriska ärenden består RR avjurist med domarerfarenhet, två rättspsykiatriker en allmänpsykiatriker och en lekman som ofta är en nämdeman. Utöver detta kan RR ta in en expert, måste dock inte men troligtvis kommer att göra så här från vetenskapliga rådet.
Rådet ser själva till att dom inte hamnar i jäv. Alltså den rättspsykiatriker som utförde RPU,n
får inte att sitta i rådet. Man försöker även i RR se till att experten (vetenskapliga rådet) som eventuellt kommer anlitas helst inte "jobbar på" samma klinik som någon av rättsliga rådets tre (rätts)psykiatriker.

Summa summarum är det således helt ny "personal" som bedömmer om RPU,n är korrekt
men å andra sidan vet jag inte vad RR fått för uppgift av rätten. Är det överlag en "second
opinion" eller önskar man svar endast på specifika frågor. RR gör endast det dom blivit ombedda
att göra. Gissningsvis blir det "överlag" här men det kan vi ju inte veta.


Det sker att andra bedömningar görs fastän det inte tillhör vardagen men omöjligt
är det definitivt inte. Däremot kan man nästa säga till 100 % (etterst få undantag) att rätten
alltid följer RR,s bedömning. Praxis är satt så av HD att rådet har den högsta sakkunskapen.
Där är jag inte direkt enig med HD mycket pga RR,s konstruktion men det är ett annat ämne
det.


Det är ledsamt att läsa men tyvärr är det så här så det är tyvärr bara att acceptera. Artikeln
är uppbyggd på känslor och inte fakta. Offerjournalistiken fick sitt stora genombrott i
samband med Englas Mamma. Även Arbogamamman hjälpte till. Medialafokusen är numera på offren och deras familjer vare sig dom vill det eller inte. Pratar inte dom utsatta familjerna själva
med media pratar andra åt dom istället, finns alltid någon som är villig att förmedla.
Offerjournalistiken ger fler klick, känslor till salu.

Läste idas Twitter,att hon tyckte inte man skull le dö med mossaPå sitt hjärta,fina vackra Ida
,

Förstår vad du menar men är inte helt enig. Medias klickjagande fokuserar oftast på själva brottet eller GM. De anhöriga har ett val huruvida de vill prata offentligt eller inte. En del kan knappt sluta prata offentligt som de personer du nämner t.ex. Andra drar sig, förståeligt, undan.

Då måste man tänka på att fokus genom historien alltid legat på GM och sällan på att ge offren en röst eller ett ansikte. Kulten av seriemördare t.ex. och jag är den förste att erkänna att jag har varit och är fascinerad av dessa. Men fick mig en tankeställare då jag efter Utøya såg en intervju med en av de som överlevde massakern som vägrade ta Breiviks namn i sin mun. Inte för att förneka honom utan för att han inte var värd att benämnas typ.

Offren blir siffror i statistiken emedan mördarna få fullt fokus i offentligheten med namn, bild och livsberättelse. Jag tycker tendensen att lyfta fram offren och deras liv är positiv!

Till sist kan jag, självkritiskt, fundera över varför vi är så besatta av dessa tragedier..

Tycker du säger så många bra saker. Håller med om så mycket. Vi känner så många gärningsmän till namn och bild och ibland till och med livsberättelse. Gärningsmännen blir, genom vår offentliga avsky för dem och förklaringarna bakom deras dåd, mänskliggjorda. Offren däremot blir ofta anonyma, objekt, föremål för dåden och gärningsmännens motiv.

Genom att förmänskliga offren och deras anhöriga blir såklart brottet ännu hemskare och jobbigare att ta till sig. När de blir en egen livsberättelse som genom gärningsmännens våld så orättvist avslutats, först då kan vi förstå vidden av brottet.

Kanske att man försökt/försöker visa offren respekt genom tystnaden om dem. De har ju inte valt att bli offer och därmed borde de inte vara offentliga personer. Gärningsmännen har ju ändå valt (jag vet, de kan ju vara mer eller mindre sjuka, som Kristoffer t.ex.) sitt dåd och handlande och därmed trätt in i offentligheten.
Men denna respekt för offren tycker jag blir felriktad. Hur ont det än gör i oss måste vi förstå våldets meningslösa tragik. Vi kan inte låta oss bara ge gärningsmännen en röst, inte bara ge gärningsmännen ett namn som vi minns.

Vi vet ju alla något om Lasermannen, Hagamannen, Englund, Stureplansmördarna, Örebro-mannen, Fänrik Flink osv. osv.
Nu känns det som att det snarare är offren som stått i centrum (i alla fall i år, t.ex. Ida och Lisa). Vi har kunnat identifiera oss med både dem och deras anhöriga. De har gjorts mer till subjekt. Det är deras namn vi kommer minnas.

Att vi drabbas så av dessa tragedier beror nog på att de känns så slumpmässiga, som att det kan drabba oss på ett eller annat sätt; att vi inte kan förbereda oss på annat sätt än att förstå så mycket vi kan om dessa dåd. Kanske det är där "fascinationen" ligger. Vi vet att vi är dödliga, vi vet att döden kommer i många former. Men död i form av dessa gärningar berör oss i grunden eftersom någon tagit sig makten och rätten att avsluta ett liv för (vad det verkar) sitt eget nöjes skull.
Trots att det kanske är omöjligt att förstå, så måste vi försöka för vår egen skull, för att få ro i något som skulle kunna bli vårt eget öde.

Det är sant! De senaste åren har det skett en förändring. Eller är det bara vi som hänger här på FB som kommer att minnas: Marina, Elin, Lisa och Ida för att bara nämna några. Deras banemäns namn är snart glömda.

Intressant också hur media formar vår verklighet i förhållande till brotten genom att ge mördarna fiktiva "namn" som du beskriver härovan. De blir nästan hjältar..

Ja, men vi får inte glömma gärningsmännen. Får inte tillåta dem att få återgå in i anonymitet. Men det känns ändå viktigt att vi minns offren i nästan lika stor grad.

Ja, att de får namn som blir begrepp som blir som en signatur. Det känns inte värdigt.

Nu pratade jag generellt här och ämnet är intressant, definitivt.

Misstaget du gör när du citerar mig är att tro att den drabbade familjen vill stå i fokus men så är det
dock sällan. Artiklarna får dig att tro så. Men oftast kan du se att bilden som målas upp inte är direkt från källan. Det är andrahandsinfo av en journalist som spelar på känslor och infon kommer t ex från en granne, en kollega, en vän, journalisten själv som rapporterar ifrån rätten, åklagaren, internet osv. Hur många ggr kommer känslan direkt från källan ? Mycket sällan men media får dig att tro så.
Offerjournalistik när den är som bäst.

För att återgå till fallet. Idas föräldrar är där och kämpar och på, vart är Kristoffers föräldrar då
enligt media ?? Här vill jag också poängtera skillnaden mellan åklagare och advokat. Hur mår din klient är en fråga som ofta kommer till både åklagare och advokat ifrån media. Båda svarar oftast men en av dessa får mer utrymme under resans gång, inte är det GM och dennes advokat i alla fall kan vi nog enas om. Ju längre in vi kommer i en rättsprocess tar offret över antingen frivilligt eller inte. Etik är absolut inte synonymt med jounalistik.

Så nej vi är till viss(stor) del oense, att lyfta fram offret är inte positivt för mig då källan nästan aldrig är direkt, journalistiken får dig dock att tro så. Massa forskning och psykologi finns att läsa inom ämnet. Intressant faktiskt. Läs på så möts vi i en annan tråd

Någon lade ut den här tidigare.
Om någon är intresserad.

http://docdro.id/0cwhniy

Jasså, Thomas Piltz ingår i den där utredningen som handläggare ( sid 1 ) ?
Välkänd medlem från baseballigan som b.la dräpte Rolf Machnow helt utan anledning...

Rättspsykiatrisk vård kan väl vara hur kort eller lång som helst, mer eller mindre?

Fullständigt vansinnigt att svinpälsar som Anna Flodin och försvarsadvokaten Sofia Björksten i Sverige upphäver allmänhetens rätt till insyn i rättegångar. Varför ens ha charaden att detta är en öppen rättegång? Skall alla rättegångar där förövarna är under 20 vara hemliga i framtiden? Det har gått utmärkt förut utan lyckta dörrar, med yngre förövare än så

Nej, det är verkligen inget riktigt beslut utan djupt olyckligt. Det går mycket väl att hålla en rättegång med en mordisk 19-åring som bestialiskt mördat en ung kvinna utan att dalta med vederbörande, i hopp att han skall ljuga mindre. Cantwell dillar i sin artikel.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21943114.ab

Så fullständigt exempellöst svineri från rättens sida, speciellt om det verkligen är så att mordoffrets familj ville ha en öppen rättegång. Då är det ett direkt hån från asen Anna och Sofia. De borde skämmas ögonen ur sig. Och stoppas.