Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man ska nog inte se det som en bubbla. Konnotationen indikerar ett plötsligt bristande. Man bör nog se det mer som ett slags myr- eller sumpmark som svenska staten helt medvetet börjat vandra runt i.

Anpassningen av Sverige till kompetensregnet och allt det där andra, överföringen av resurser från det svenska folket och vårt väl och ve i form av fungerande skola, den fordom världbästa sjukvården, den fordom bästa äldreomsorgen, en värdig ådlerdom efter avslutat arbetsliv, till en prioritering av kompetensregnet, är nog mer en långsam process, ungefär som att gå ner sig i sankmark och långsamt sjunka allt djupare och djupare ner, snarare än en snabb ballongexpslosion.

Anpassningen till komptetensregnet är inte en bubbla som hotar att brista, det är ett långsamt försämrande, ett långsamt förnekande av oss svenskar och vårt land Sverige. Det är anpassningen av vårt land till komptensregnet. En anpassning av Sverige till utlänningar som aldrig i livet är beredda att ge upp sin egen identitet, samtidigt som man i Sverige ständingt och ihärdigt förnekar svenskarnas identitet och rättigheter. Dina och mina rättigheter. Och vår regering stödjer detta sankmarkstraskande. Detta långsamma avskaffande av Sverige.

Vårt motsånd mot detta kan nog bäst beskrivas som den drunkandes kamp för att ta sig ur den kvicksand som månglkuturen är. En balllongexplosion kan vi inte hoppas på. Bara vara ihärdiga och inte låta oss sänkas ner i dyngan, envist och tålmodigt kämpandes mot dem, som försöker dränka oss svenskar i mångkulturens myrmarker. Samtidigt som de som dränker oss, benhårt håller fast vid sina osvenska identiteter och då skrattande ställer frågan till oss, om vad som är en riktig svensk, hånflinandes.

Ha ha ha, det finns väl inga riktiga svenskar! Det är vi alla andra, som är de nya svenskarna, som är de riktiga svenskarna, hånskrattar kurder, judar, palestinier och assyrier med flera andra, samtidigt som man tvingar ut oss svenskar i kvicksanden, som alla nysvenskar sorgfälligt undviker. Den mångkulturella kvicksand nysvenskarna undviker och skyr som pesten för egen del, men som man skapat för att dränka oss svenskar i, den mångkulturella myrmark, den mångkulturella sumpmark, som man skapat för att dränka oss svenskar i. Med svenska statens goda minne, och svensk massmedias hjälp i övrigt.

Ingen bubbla kommer att brista. Varken politiskt eller massmedialt.

Raul Grünthal är koncernchef för Schibsted i Sverige och täcker upp tillfälligt i en dubbelroll som VD.
Kommer inte att innebära någon speciell ändring redaktionellt.

Det här är en typ av inlägg som kommer att ses även i fortsättningen, om än i lägre frekvens. Man kan jämföra det med japanska soldater som fortsätter sitt motstånd på avlägsna söderhavsöar, ovetande om vad som hänt i omvärlden.

Rent konkret handlar det om att många debattörer som får skriva i landsbygdsorganen inte riktigt hänger med i det snabba tempo som sker. Som med många andra trender så kommer de till de större städerna först innan de med ett års fördröjning kommer till landsbygden.

Intensivt opinionsbildande, agendasättande och känslotyckande kring integration, segregation och det kommande ekonomiska förfallet kommer vi att ha även i fortsättningen. Däremot är det dödsryckningar vad gäller skrivande om flyktingströmmar och att "andra EU-länder är stygga och borde ta ansvar". Det kriget är förlorat för vurmarsidan som inte har några karriärkliv att förvänta genom att fortsätta predika gamla fraser. Även om som sagt några kommer att pipa till i ett fåfängt hopp om att det är rätt väg för ett jobb på tidning i stora staden.

Kriget går in i fas två, den farligaste fasen, där etablissemanget börjar beskriva verkligheten som den ser ut, men där absolut ingenting konkret kommer hända. Delar av Europa har under en längre tid befunnit sig i denna fas, där ledare förklarat att mångkulturen är död, men samtidigt händer absolut ingenting för att få till någon förändring. Snarare blir mångkulturen mer och mer självklar för var dag som går.

Man kommer i Sverige se till att de mest extrema problemen och fusket får en lösning, den extremt höga invandringen kommer bli något mer balanserad, men mångkulturen kommer man fortsätta jobba stenhårt för, trots att man nu beskriver verkligheten på ett helt annat sätt. De kommer inte bli några som helst problem att arbeta på detta sättet de närmaste tio åren. De tog befolkningen minst tio år att förstå att journalister och politiker ljög dem rakt upp i ansiktet, många har ännu inte fattat, det kommer ta ännu längre tid att avslöja journalister och politiker som beskriver verkligheten utan att göra någonting, som ett sätt att vinna tid.

Landets största pessimister finns på flashback. Trots det så verkar många tro att något är på gång för att Anna Dahlberg råkar skriva några kritiska rader. Om folk på flashback blir lurade av detta så är det inte svårt att förstå hur lätt det kommer bli att lura övriga befolkningen. Absolut ingenting konkret kommer hända för att stoppa eländet. Hanna Stjärne kommer att få fortsätta indoktrinera nya generationer av radikalfeminister som kommer se till att saker bara kommer bli ännu värre.

Den här fasen är livsfarlig eftersom många kommer släppa garden och tro att någonting faktiskt sker när politiker och journalister inte låter så extremt verklighetsfrånvända längre. Men om tio år kommer vi förstå att även om Anna Dahlberg började beskriva verkligheten så hände ingenting.

Läget är värre än någonsin, att vi sitter och hoppas att samma inkompetenta nollor som satt oss i denna situationen på något magiskt vis ska rädda oss för att de lyckas beskriva verkligheten något bättre än man gjorde under sina mest extremistiska år är patetiskt. Sverige blir det första landet någonsin som kommer totalkollapsa p.g.a radikalfeminister som fick friheten att göra precis vad de ville.

Kanske är det bubblan som låter oss hålla näsan över myrens sumpiga vatten. Bubblan har dock fyllts av mycket kompetensregn i år, så bärkraften är inte alls god. Bubblans volymkvot mellan luftslott som stiger till väders och bördan av kompetensregn vi ej kan förvalta, bl a genom de långsamma valideringarna av raketingenjörers och neurokirurgers tunga examine, har förändrats och är ej längre så bärande. Om vi bara tror tillräckligt mycket...


Nog är det charader, men din förutsägelse än lite väl defaitistisk. Politikerklassen kan inte bortse hur länge som helst från folkets intressen. Givetvis kan demografin bli en brokig matta av skilda intressen som politikerna kan sägas företräda - klientel, särintressen - som svårligen kan inrymmas i någon som helst harmonisk enhetsstat. En återställarnationalism är för mycket att hoppas på, om den ens är önskvärd. Det man vill slippa är att bli utsugen av välfärdsparasiter som inte är tacksamma eller går att prata med. Ej heller vill man ha dem strykande, eller boende, i ens närhet. Jag återkommer till tanken om nationalkosmopoliten; Svenska loungen i Den internationella flygplatsen. Liposomen i oceanen.

Fasen med de latenta sanningarnas medgivanden, den mer verklighetstrogna kartan som läggs, kan ses som tryckutjämning för Statsmakten (mildra pöbelns fientliga sentiment) och tröstpris för folket (surprise: mildra pöbelns fientliga sentiment).

Så länge folket inte har någon som företräder dom, så är det väl inget bekymmer, eller missar jag något?
dessutom har man ju under många år gjort allt man kan från alla möjliga håll för att otydliggöra och splittra "folket"?

vilka är "folket"?
Dom som har åkt tunnelbana?

Det var det jag menade med demografins "brokiga matta" (efter befolkningsuppblandningen/-utbytet); klienter, särintressen som ska behagas eller hållas på distans. Svensk Statsmakt (ja, singularis) har inte resurser att tygla ett upproriskt folk. Ukraina har "alltid" varit uppblandat, vilket inte hindrade en stark nationalistisk rörelse under mellankrigsåren och sedan under Andra världskriget på nazisternas sida mot Ryssland. Monistisk nationalism som återupprättar det egentliga Sverige är inte omöjligt. I Ukraina var den dessutom integrativ och uppifrån orkestrerad; enhetsstat utifrån etniskt brokiga förutsättningar. Kanske behövdes det den store grannen Ryssland att polarisera emot för att lyckas med det konceptet. Priset för integration var en bristande mångfald i konstitutionen. I dagens Sverige är det emellertid Statsmaktens monistiska multikulti, enhetsstatens pådyvlade projekt på befolkningen, utan integration som gäller.

Kan vi/"vi" inte värja oss från globaliseringen så kan vi åtminstone reglera volymen på ockupanterna och när det är för många som vill äta av köttgrytan utan att bidra, så kan man - som Stig-Björn Ljunggren skrev, "mäla ut sig" - dra sig ur (till en ny, nationalkosmopolitisk identitet, eller rent av en fristat/utbrytarstat, tillsammans med sina nationella likar). Vi får se om teknologin drar ifrån politiken eller politikerna straffar ut sig från folkets förtroende genom inkompetens eller annan oförmåga.

Den sena upprättelsen av "rasisternas" verklighetsbeskrivning är ett tröstpris, som Statsmakten senfärdigt givit ifrån sig, då priset ansågs rätt; det kan ligga nära tillhands för den desillusionerade att tro att det endast är i syfte att blidka dissidenterna och den opinionsmässiga förändringen. Men som jag sagt tidigare har det blivit dyrare för enskilda som vidhåller en orimlig stundpunkt, som tills helt nyligen var "fiskstimmets" PK-mässiga credo. Det har sålunda blivit byfånestämpel på AFA-Lindberg och Fascist!-Arnstad, efter förtjänst.

Sant och värt att uppmärksamma. Merkel har talat om mångkulturens död och Cameron kör med invandringskritik, men volymerna ökar. Löfven har nämnt 4000/veckan som en ny lägre och mer hanterbar volym och att man snart kan återgå till vanlig massinvandring igen. Med perioden då det kom 2000/dag som jämförelse kommer massinvandringen att kunna beskrivas som relativt liten. Mångkulturalisterna kan förklä sig till realister. Samtidigt kommer förstörelsen av välfärden och offentliga systemen att fortsätta. För mångkulturalisterna gäller då att mörka sambandet, skylla på annat. En strategi är också att ingjuta acceptans för neddragningar och försämringar och öppet medge att det handlar om massinvandringen - som i fallet med bostadsköer där migranter får gå före. Den linjen har media kört hårt senaste tiden kombinerat med att försämringanra är triviala eller inte ens mörkbara (Virtanens idioti om rödvinet till exempel).

Är det inte tvärtom? Både medialt och politiskt har kritiska röster förekommit ett bra tag på lokalplanet. Småländska SMP tex var ju långt före "riksmedia". Och när en stor tidning äntligen började beskriva verkligheten gång på gång var det inte heller en "rikstidning" utan GP.

Sanningen ligger väl någonstans mittemellan som vanligt. NWT och SmP har behållit en relativt traditionell borgerlig position på ledarsidorna, där många andra (e.g. ÖP m.fl.) har gått på en mer 'snyftliberal hata SD'-linje och harvar vidare på inslagen kurs.

Men, det har åtminstone funnits en större åsiktsflora i lokalpressen än i rikspressen; även om jag inte vill dra mig så långt som att säga att de har varit före i tiden. Snarare har de, i de två exemplen, hållit sig kvar i en traditionell borgerlig idévärld.

GP var mycket riktigt den första större tidningen att lyfta migrationsproblematiken och SvD kan väl sägas ha följt i spåren av den kursomläggningen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kr...cle21949286.ab



Detta är en väldigt underliga artikel. Få missar säkert att Jan Helin (Chef.red) slutat på aftonbladet och någon ny har då rimligen fått ta över.

Bara dagar efteråt så har en artikel som denna fått slinka igenom och helt plöstligt så pekar man ut att gärningsmannen är ett ensamkommande barn och har mördat med hat som motiv. Detta är något som tidigare aldrig skrivits ut på aftonbladet, t.ex våldtäkten på finska färjan där det handlade om "svenska män" och alla andra våldtäkter.

Kan Jan helin ha lämnat över/fått sparken eftersom nya vindar blåser i Sverige?

Artikeln är mycket intressant.

Det är en 'Formulär 1A' snaskig kvällstidningsorgie i sexuellt avvikande beteende och ond bråd död, med sadistiska inslag. Kort sagt, drömknäcket för varje aspirerande kvällstidningsjournalist.

Men, det är naturligtvis intressant att förövaren explicit pekas ut som 'ensamkommande från norra Afrika'.

Det är, i sanning, förvirrade tider - och väldigt lätt att hänfalla åt kremlologi; men - det är nog inte helt slumpmässigt att Helins lämnande av skutan (om det var frivilligt eller ofrivilligt ska jag låta vara osagt) sammanfaller med en policyförändring av Aftonbladets hårdvinklade journalistik, nej.

Vidare, map fetningen, skall man vara krass så kan man konstatera att:

- Helin har ju inte drivit tidningen särskilt framgångsrikt (då avser jag primärt journalistiskt och inte ekonomiskt - hur siffrorna ser ut har jag faktiskt inte koll på) och ägarna är sannolikt måttligt imponerande av hans gärning.

- SvD (samma ägare) har ju rört sig mot en mer migrationskritisk hållning och man har öppnat en front mot identitetsvänstern den gångna veckan.

- Aftonbladets ledarsida (som ju dock är S-kontrollerad) har även den tagit bladet från munnen och bekräftat att det finns problem med hur man ska hantera migrationsfrågan inom partiet.

Detta kombinerat kan möjligen ge ett visst fog för att Helins sorti, kanske inte primärt, var hans egen idé...