Citat:
Ursprungligen postat av
ZuparN
Folkrättsligt tveksamt huruvida USA och Storbritannien kan åberopa kollektivt självförsvar av Frankrike. Angreppet på Frankrike är avslutat och det finns även folkrättsjurister som menar att art 51 i FN-stadgan inte kan åberopas mot icke-statliga aktörer, och framförallt inte mot aktörer som befinner sig på en annan stats territorium (Syrien) och denna stat inte godkänner attackerna. Vet dock en del som talat om kollektivt självförsvar av Frankrike, men det är i min mening inte det bästa argumentet.
Det bästa folkrättsliga argumentet just nu är kollektivt självförsvar av Irak som du tog upp och detta förutsätter att Irak begär en sådan hjälp, vilket de har gjort. De flesta folkrättsjurister är eniga om att angreppen mot IS får ske på syriskt territorium, eftersom hotet/angreppen mot Irak till stor del finns i Syrien.
Väldigt intressanta frågor som det råder delade meningar kring.
Jag tror ändå att attacken mot Paris är tillräckligt allvarlig och omfattande nog för att kunna tolkas som ett ”väpnat angrepp” i enlighet med ICJ:s tolkning av ”armed attacks” i Nicaraguafallet 1986. Det problematiska, som du även tar upp, är huruvida det är korrekt att även innefatta attacker från icke-statliga aktörer i tolkningen av artikel 51 i FN-stadgan.
Karl Zemanek, doktorand i folkrätt vid Wiens universitet, menar på att tolkningen som ICJ gjorde vid Nicaraguafallet, och även vid de senare fallen, gjordes med stark betoning av internationell sedvanerätt. Han förklarar vidare att man därför bör göra en omtolkning av artikel 51 av FN-stadgan som faktiskt implicit inte begränsade självförsvarsrätten till stater som attackerats enbart av andra stater) som tar hänsyn till den nuvarande internationella sedvanerätten, som förvisso har tagits i uttryck i olika resolutioner i efterdyningarna av 9/11 av säkerhetsrådet.
Citat:
One must, however, take into account that both judgments in the Nicaragua Case (1984 and 1986) declared the law as the Court found it at the time of the judgments. That law may not be the same today.
The cardinal point in the Court’s reasoning was the emphasis on the customary nature of the applicable international law, and custom is a dynamic body subject to modification by a change of opinio iuris confirmed by corresponding State practice. To determine the law as it now stands therefore requires a review of its application during the last decades and its possible development in that process.
http://opil.ouplaw.com/view/10.1093/law:epil/9780199231690/law-9780199231690-e241
De två resolutioner av säkerhetsrådet, som antogs i efterdyningarna av 9/11, betonar den individuella och kollektiva självförsvarsrätten mot attacker av transnationella terrorgrupper och beskriver attackerna som ”ett hot mot internationell fred och säkerhet”.
http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N01/557/43/PDF/N0155743.pdf?OpenElement
http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N01/533/82/PDF/N0153382.pdf?OpenElement
Detta kan tolkas som ett accepterade av att artikel 51 av FN-stadgan även innefattar attacker från icke-statliga aktörer. Jag tror även att Frankrike hävdade denna åsikt implicit när Hollande förklarade att attacken var en ”krigshandling” och att Frankrike därför ”förklarar krig” mot IS – såvida han inte erkänner att IS är en stat och därmed är krigsförklaringen mot IS fullt förenlig med folkrätten. Det första är troligare än det senare.

. Det kvarstår fortfarande en auktoritet, såsom ICJ eller annan institution, som gör gällande att det faktiskt förhåller sig så att stater som har drabbats av attacker från icke-statliga aktörer kan åberopa självförsvarsrätten enligt FN-stadgan.