Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Du smickras över människans förmåga att att se vackra?

Finns ju hopp för dig ändå.

Det gick snabbt med att sjunka ner på rappakalja-nivån.

Men ändå inte.

Sluta tramsa, om du vill ha en riktig dialog.

Men är inte det en form av allmännytta? Är det inte nyttigt för det allmänna om alla dess medlemmar får möjlighet att förverkliga sina inneboende möjligheter och leva ett gott liv?


Ondskan är ett nödvändigt ont i den mening att godheten måste ha en motpol för att kunna finnas till. Fanns det ingen ondska, fanns det ingen godhet; liksom fanns det inget som var stort, så skulle det inte finnas något som var litet.

Detsamma gäller för människans förhållande till Gud: för att Gud ska kunna glädjas över att människan är honom trogen, måste människan också kunna trotsa honom. Om människan inte kunde trotsa honom, skulle hon inte kunna vara honom verkligt trogen och tillgiven; och om hon inte kunde vara honom trogen och tillgiven, skulle inte Gud finna någon glädje i sin skapelse.


Gör jag? Jag utgår från vad som är nyttigt för Gud, inte för människan.

Trams. Det finns inget som säger att dikotomier "måste" finnas. Det är bara spekulativa semantiker som hittar på sånt.


Samma här. Det är bara semantisk akrobatik.

Visst; du cirkelargumenterar.

Så du hävdar att vi kan ha en uppfattning om begreppet ondska utan att ha en uppfattning om begreppet godhet? Hävdar du att det kan finnas något som för människan är stort även om det inte samtidigt finns något som är litet för henne?


Utveckla.

[quote=Selmer|55620654]
Den här slags slutsatsförmågan är ju helt galen.

Du m.a.o rättfärdigar religiösa tolkningar, som säger att "människan förtjänar, lite ondska.. lite då o då.."

Förkastligt infantil reflektion du gör. Enbart en blint troende kan icke-resonera så.


Snälla lilla människa, den mening med liv, som varje individ har vid att födas på klotet, är att om möjligt, lära sig ta hänsyn till artrikedomen och dess villkor, det är det som fallerar inom både teistiska och ibl deistiska livssynen.. man behagar mycket lättjefullt hoppa över naturens inbyggda premiss.

För att ägna sig åt muytologiska dagdrömmeriet , och höja det till skyarna, men.. värst, prissätta det och döma... så skammen går på torra land - nu tack o lov har det övergivits i takt med upplysning, men jösses vad många som aldrig var mottagliga för den lilla lilla elementära grundvalen.. vilken jävla tid som ska till, för redan elementär logik, att inte! ses som automatisk antagonist.

Vissa troende verkligen pantar den alltid behjälpliga hjärnan, som flödar av hunger, där går trosfanatiker och istället försäker dämpa klarsyn, det är uppriktigt synd om er, hur ni ideligen försöker urskulda de sjukt massiva vinster som maniskt samlats in, för enbart att ta sig rätt att med lagliga medel förtrycka de krav om sans och vett som ska till, för att t.ex försöka minimera de villoläror som religiöst fanatiska sällskap och sekter åsamkat.. och spridit dkjupt förvirrade "dogmer" att eterföljas... men det skapade diskriminering av sådan kaliber att du ser förtryckta, sitta och lovorda sina förtryckare... som ständigt gäckar.. dem som underkstar sig och får dåligt samvete så fort de avviket det minsta, önsketänkandet.. som religiös fanatism skapar,... dvs de skapar,... illusion av att gud kan förargas, det är alltså människans en förmåga att skapa skrämseltaktik, som fått så många att tro på detta om hur ond, gud kan vara.. att han gråter över människors ovilja oförmåga eller ointresse, av att underkasta sig maktbegärliga mänskliga individers, lilla önskedröm, att få fler in rädsla.. över att "tänka fel", och gud nåde.. om känslorna inte vigs-åt-gud..

Bedrägeri, det är ju sorgligt.. hur teister angriper teodicé... proppen sitter så fastklistrad om hur farligt det är att inte, förhålla sig till ordet "gud" som en farlig person, som vill gott, men vill ont, när-du-inte-längre typ prioriterar "denne" i din vardag helst. Därav... att varsom helst, slänga sig til marken.. enligt maktbegärlig beordrande maktmissbrukande, som direkt smutskastar altl som inte slänger sig till marken vid åhäörandet av signalering, så det är fientliga signalsystem, som satt skräck i folk, som pavlov utövade mot hundar.. att hundarna förvisso inte skulle behöva uppodla illusion om okänd faktor.. däremot veta sin plats och komma efter vissa kall och vissa rop, att lämna annat... t.ex sitt naturliga habitat, med den inbördes logiska dynamiken som hundar (men också människor) har, där de inte tillfångatagits, att följa extrem maktbegärlig men de facto, påhittade myter av berättelser, om hur farligt det är... att inte följa t.ex mer grav narcissistik vilja.


Narcissism uttrycks fortfarande i nyanser på skala.. enbart lite egofierad egocentristisk självupptagenhet.. kan vara mild, men övergå i starkare nyanser, och sluta i sadistiska begär, där många kvinnor bespottas så hårt och slutgiltigt, men... det accepteras inom viss "religiositet" , det är ont.. men så kommer försvaren : det är så gud vill ha det, in i boken och ta-reda-på-sanning-där... goodmorning.. en sann beskrivning av behov.. ska alltså ses som att finnas enbart i koran som absolut inte har trettontusen haditer, att ses som minst lik-värdiga.. när det kommer till kritan och när det kommer till "tolkning" som ju är enbart annat för försvar och fortsatt försvar att inte låta det lukrativa förtrycket avta... helst inte, änddå uppluckras det iom att sådant imploderar, ondskan som religiös fanatik vältrar sig i men fixerar sig vid, avslöjar människans egna decimerade livssyn, kanske att det i vissa fall är intimt knutet till IQ : genetiska orsaker till att man-tror-att-gud-straffar... för man förstår inte naturliga premissernas grundval.
Den är mkt, mkt svår att rationalisera bort.


dvs evolution,.. är varken ond eller god, den är där direkt för den nyfödde lika mycket som för de äldre, som däremot hunnit förhålla sig till dagdrömmerier och dyrka dem, högre än fakt
isk realitet. för det är inte-lika-mysigt, att behöva göra något åt all den olust, som följer med existensen.

snacka om infantilitet, misströsta med existens så pass, att hellre låtsas och låta något övernaturligt... ges ansvar, om inget annat är det oseriöst i vilka effekter dagdrömmeriet får i olika fanatiskt deterministiskt troendes maktbegär, för dem som inte delar åsikt om att man-bör-ta-hänsyn-till-gud, dvs ta hänsyn till sociopatiska verklighetsförvrängare, för att de älskar och förhärligar sina egna positioner i mänskliga familjen. Så det landar på ekonomi, som vanligt.

Teodicépoblematik, har omedelbart med socioekonomisk korruption att göra, men troende vill sällan se sig som försnillare, de tackar och tar emot utan samvete och skulle fortsätta att rättfärdiga saddam hussein, om så vore, så länge gud men allah... är skrämmande-nära-- och alls ingen fantasi.



Du drömmer , utgångspunkt i ditt uttalande är auktoritetstron, som köpt sig maktutrymme. Men sans och vett.. det vore inte gudstro om sans och vett, prioriterades. Samhällen tjänar på tro och passionerad eldfängd tro.

Menar du att jag har fel (om så är fallet: vad gör jag för fel, exakt?), eller är du bara arg för att du inte gillar slutsatsen?



Har inget med mitt resonemang att göra. Om du citerar mig, så angrip mina argument; vill du släppa lös en allmän tirad mot gudstro, gör det i ett fristående inlägg.


Nej, det är Guds nytta. Vad jag tror på vet du inget om (och det har inte ens något med resonemanget att göra), så vi kommer ingen vart om du ägnar dig åt att spekulera om det.

Med risk för att ni glömmer bort det IGEN, upprepar jag nu svaret på detta "problem". Gud har en gång bestämt att människan ska dö, därför spelar dödsorsaken ingen roll. Frågan om straff tas upp senare vid Domens dag. Om Gud INTE hade ordnat det på det här sättet hade han varit ansvarig för alla våra handlingar och synder. Nu är han inte det.

För människorna är det kanske allmännytta, men för en Gud skaparglädje. Att skapelsen fungerar som det var tänkt skulle vara ett övergripande rättesnöre för all moral, såväl mänsklig som gudomlig.

För den som läst Tolkiens Silmarillion kan jag hänvisa till Valars musik, som symboliserar skapelsens fulländning. En musik där ondskans dissonanser så småningom smyger sig in.

En fiktiv skapelseberättelse, men Tolkien var djupt troende katolik och hans mytologi präglades starkt av detta.


Detta är ju det traditionellt kristna svaret på teodicéproblemet: den fria viljan - och därmed också ondskan - behövs för att människorna av fri vilja ska kunna välja att tillbe Gud.

Motfrågan blir förstås: Varför behöver en allsmäktig skapare någon som tillber honom, och varför måste detta vara ett medvetet val? Blir skapelsen mer fulländad av detta?

Det tycks mig som ett rimligare svar att skapelsen blir mer komplex och mångfacetterad, och därför mer storslagen om den inte är deterministisk utan varje levande varelse har en fri vilja att använda på gott och ont.

Sett ur det perspektivet är skapelsen inte fulländad utan den fri viljan. Ondskans dissonanser behövs för att det ska framgå hur storslagen musiken är.